Det heta, torra klimatet ger krispiga viner, tåliga olivlundar och doftande citrusodlingar. Puglia, eller Apulien på svenska, kan beskrivas med två substantiv; lantliv och hav, till dessa läggs adjektiven genuint respektive azurblått. I regionen, som innefattar både hälen och klacken av den italienska stöveln, finns trattorior med egna pastarecept, vitkalkade byar med stolta keramiker och både skuggande palats och lantliga gårdar omgärdade av breda stenmurar.
Internationell respress har under en tid omskrivit Puglia (uttalas ”poollja”) som en destination för en viss resenär, the in-the-know traveller, välinformerad med bättre koll än de flesta. Det har blivit en välkommen tillflykt i jakten på det genuint italienska, när gårdshotellen i Toscana forcerat fram ännu en kreativ retreat med binderi av torkade blommor eller workshop i matlagning på egenskördade grönsaker – och livsstilen på Amalfikusten blivit överdyr eller helt enkelt för medelklassnobbig och tråkig.
Just den här sommaren när alla mer välkända ställen i såväl Italien som i resten av Medelhavsländerna belamrades av turister – och all mänsklig värdighet mejades ner av köer och fullbokningar med typ 400 procent pristillägg (ingen verifierad siffra utan ett känslomässigt graderat mått) – då är det mest av allt ett sunt förnuft som styr kosan mot exempelvis Puglia.
Lång historia av jordbruk och fiske
Det är stor skillnad på norra och södra Italien, i syd är det enklare, mer tillbakalutat och varmare, både bokstavligt talat och i fråga om stämning. På den långsmala remsa som utgör Puglia har jordbruk och fiske en lång historia, viner har förstås gjorts sedan urminnes tider och regionen är landets största producent av olivolja. Den är dessutom en av de rikaste på arkeologiska fynd.
Begreppet masseria innebär en stor gammal lantgård, ofta från 1500-talet, som är omgiven av murar.
Masseria Moroseta är en bländande vitkalkad gård, nära den medeltida staden Ostuni, som först och främst ägnar sig åt jordbruk men också är ett väldigt bildskönt hotell. Begreppet masseria innebär en stor gammal lantgård, ofta från 1500-talet, som är omgiven av murar. I dag har många omvandlats till gästhus och majoriteten av dem finns i just Puglia, Kampanien och på Sicilien. Det är nya hotell byggda på gammal mark, där nutid får möta gamla sanningar, byggda för att klara klimatet, vara självförsörjande och för att bistå minst sju generationer framåt. Från att ha varit ett enklare bed and breakfast, vilket det på många vis är än i dag med sin avslappnade stil, har Moroseta plötsligt fått flera hundratusen följare i sociala medier. Förhoppningsvis är det inte bara ställets instagramvänliga estetik som lockar, utan även fokuset på att vara ett miljömedvetet projekt.
Ett annat nämnvärt hotell är Palazzo Daniele, allra längst ner på klacken i den lilla byn Gagliano del Capo, en plats som lätt flyger under turismens radar. Byggnaden är från 1861 och rymmer i dag spa, orangeri och nio gästrum, allt inrett i avskalad stil med modern konst. Jag har hört att det inte är ovanligt att gästerna hamnar framför spisen i köket, lite som hemma helt enkelt, när en middagsbjudning blir extra lyckad feströker alla under spisfläkten. Apropå kök håller en av de fyra kvinnliga kockarna på hotellet lektioner i byns matlagning som hennes familj har ägnat sig åt i generationer. Egentligen borde Daniele hållas hemligt, men i de här trakterna delar man med sig.
Jordbrukstraditionen märks tydligt i köken och på matborden, allt är färskt och rustikt.
Jag får själv uppleva hur en annan pensionatägare i Puglia gästfritt bjuder in oss till sina vänner. Plötsligt står jag och provsmakar nygjord ost på en gård, ricotta och buffalomozzarella. Jordbrukstraditionen märks tydligt i köken och på matborden, allt är färskt och rustikt, det rullas pasta och gräddas syltkakor. Senare på kvällen bjuds både jag och mitt ressällskap in på middag hos ostbondens vänner. Med en smula svensk blyghet kliver vi över tröskeln till ett långbord av godsaker. Svart pasta med bläckfisk, den hemgjorda och högt värderade lufttorkade skinkan plockas fram, vinglasen står aldrig tomma. Plötsligt händer det, vi är hemma i ett italienskt kök och eldflugorna lyser därute i den varma natten.
LÄS MER:Att ta med cykeln på resan blir alltmer attraktivt
LÄS MER:Sju spännande musikklubbar världen över
LÄS MER:Små portugisiska kustbyar på uppgång
Missa inte det senaste från Två Dagar!
Nu kan du få alla reportage, spaningar och tips från GP:s helgmagasin Två Dagar som en notis direkt till din telefon. Klicka på följ-knappen vid taggen Två Dagar, i mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
