Klara-Lovisa Lundström: ”Quiet on Set” visar barnkanalens mörka sida

Dokumentärserien ”Quiet on Set: The Dark Side of Kids TV” lägger en mörk skugga över kanalen Nickelodeons bedrifter när före detta barnskådespelare vittnar om trakasserier och rädsla bakom kameran. Klara-Lovisa Lundström undrar hur vaken vuxenvärlden egentligen var innan metoo.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Under 2000-talet var det få svenska hushåll som inte fick in minst en amerikansk TV-kanal riktad till barn. De som hade tur kunde kolla på Disney Channel.

Vi som inte hade ett lika eftertraktat programpaket fick nöja oss med fattigmans-Disney Channel: Nickelodeon. Det gjorde dock ingenting så länge ”iCarly” eller ”Victorious” sändes när man kom hem från skolan. Båda programmen var live action-program, alltså med riktiga skådespelare, och kändes därför som ett “moget” alternativ för oss i mellanstadieåldern.

Serierna är skapade av producenten Dan Schneider som sedan 90-talet skapat några av Nickelodeons mest välsedda program. Han har plockat upp unga talanger som Ariana Grande och verkar själv besitta talangen att veta vad barn tycker är roligt.

ANNONS

Dokumentärserien ”Quiet on Set: The Dark Side of Kids TV” lägger dock en mörk skugga över hans och Nickelodeons bedrifter.

I dokumentären, som kretsar kring Schneider, anklagas han för att ha skapat en otrygg arbetsmiljö för både vuxna och barn. Skämt med sexuella anspelningar, massager, utbrott och favoriseringar av skådespelare bidrog till en skev maktbalans mellan Schneider och hans medarbetare.

Scener som kändes absurda som barn, och som känns absurda på ett helt annat sätt i dag.

Schneider anklagas även för att ha regisserat scener med sexuella antydningar. Ett återkommande tema i hans serier är att någon av karaktärerna får något sprutat i ansiktet eller visar upp sina bara fötter inför kameran, eller stoppar dem i munnen. Scener som kändes absurda som barn, och som känns absurda på ett helt annat sätt i dag.

I dokumentären avslöjas även att tre pedofiler arbetat på inspelningarna av programmen och att barnskådespelare blivit utsatta för övergrepp. Inför en av rättegångarna mot en av männen skrev ett 40-tal branschkollegor brev till mannens försvar. Efter att domen fallit började han jobba åt Disney.

2018 avslutade Nickelodeon samarbetet med Dan Schneider. Efter att"Quiet on set” kom ut har Schneider, som inte har anklagats för några fysiska övergrepp, bett om ursäkt för arbetsmiljön och sagt att allt han skrivit har varit ur barns perspektiv. Men kritiken mot honom och Nickelodeon har inte lagt sig.

ANNONS

Dokumentärserien var först tänkt att vara i fyra delar, men sedan släpptes ett femte, extra avsnitt, där ännu fler före detta barnskådespelare vittnar om trakasserier och rädsla bakom kameran.

Vittnesmålen från dokumentären är ingenting nytt, tvärtom känner vi väl igen dem från Metoo-hösten. Ett geni skapar möjligheter och miljoner men också en tillvaro som sätter skräck i medarbetare som håller tyst av rädsla för repressalier.

Anna Andersson skriver i Aftonbladet (22/3) att de som tycker att Metoo har gått för långt ska tänka på barnen på Nickelodeon, men jag tänker på de vuxna. Visste vuxna inte vad som var okej och inte innan Metoo?

Visst var Metoo ett resultat, och på sätt och vis kulmen av det kulturella skifte som skett i synen på sexuella trakasserier och arbetsförhållanden, men var det verkligen okej att sätta barn i obekväma, ibland sexuella situationer innan hösten 2017?

Det som hände bakom kameran under Nickelodeons inspelningar mellan 90 och 10-talet var känt bland många av de vuxna som var på plats, det vittnar de om i dokumentären. Både vuxna medarbetare och föräldrar berättar att de redan då tyckte att mycket gick över gränsen, men få berättar om vad det gjorde för att förhindra det.

ANNONS

Jag kan förstå att det fanns en rädsla för att själv bli straffad och bli av med sitt, eller sitt barns jobb, men var rädslan så stark att de kunde se mellan fingrarna när den tvivelaktiga kollegan följde med en av barnskådespelarna in i logen?

Allt jag kan tänka på när jag kollar på ”Quiet on set” är att bakom alla program jag såg som barn fanns det barn som for illa, och ännu fler vuxna som var tysta.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Shiv Roy i ”Succession” är en gravid tjej-Judas

LÄS MER:Det enda rimliga är att botoxa ihjäl sig

LÄS MER:Jag avundas Pontus Rasmusson hans självförtroende

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS