Det tog mig ett tag att testa elsparkcykel men sedan var jag fast. De passade utmärkt för mina behov den snöfria årstiden, vare sig det var till och från jobbet dagar det inte var läge för långpromenad, uträtta ärenden, handla lite eller något annat.
Jag har förstått att slarviga användare orsakat problem och nu har kommunen begränsat flottan till 4 000 elsparkcyklar i Göteborg. Det är möjligt att något behövde göras. Men vad vederbörande politiker inte tycks inse är att sådana stora begränsningar också ger stora konsekvenser. Elsparkcykelföretagen har nu begränsat sina geografiska områden för att inte sprida ut de färre scootrar de får ha.
LÄS MER:Politikerna oense om maxgräns för elsparkcyklar i Göteborg
Företaget jag prenumererade på har till exempel tagit bort hela området där jag jobbar och gjort tjänsten värdelös för mig. Efter neddragningen är det färre elsparkcyklar. Nu är det långt ifrån säkert att någon elsparkcykel finns i närheten. Om de blir svårare att hitta, går det inte att räkna med att systemet fungerar.
Själv funderar jag nu över om jag ska behöva åka kollektivt igen, med dito trängsel och längre gångsträckor. Har funderat över att köpa egen elcykel, bättre manuell cykel eller elsparkcykel, men bristande parkeringsmöjligheter och stöldrisk gör att det känns osäkert. Bil har vi tidigare valt bort i familjen både med tanke på miljön och ekonomin (bara parkering på gatan hemma kostar samma som ett månadskort på Västtrafik).
Det är jättebra med delningsekonomi men att dela på resurser och tjänster förutsätter ju att det finns tillgång till dem, vilket Göteborgspolitikerna för närvarande satt punkt för.
Scooterlös
LÄS MER:Nationell lagstiftning behövs för att reglera elsparkcykelmarknaden
LÄS MER:Regeringens parkeringsförbud sågas av elsparksföretagen