Vi måste börja där. Med Walter Wallbergs fenomenala uppvisning i puckelpisten. Efter den första finalen var han tvåa, efter den andra låg han plötsligt i topp. Men i den sista – riktiga – finalen var alla tidigare resultat oväsentliga. Alla började på noll, och knappast någon trodde väl att 21-åringen från Bollnäs skulle hålla knän, stavar och nerver under så total kontroll som han gjorde. Sist av alla gick han ut, hårt pressad av kanadensaren superstjärnan Kingsbury som just satt ett kanonåk och gått upp i täten.
Walter rättade till glasögonen och kastade sig ut. Han hade snökontakt, han hoppade högt, han snurrade, han var blixtrande snabb, och domarna gillade vad de såg.
83,23 poäng. OS-guld. Sicken grej.
Och inte blir bragden mindre av att unge herr Wallberg var borta i 22 månader efter en svår knäskada i början av 2020. Först i december 2021 var han tillbaka på riktigt, och väl på plats i Peking var han uppenbarligen mer än redo.
Hattar bör lyftas.
Naivt att tro att Johaug var besegrad
Wallbergs succé var efterlängtad. För även om OS just har inletts så började lördagen att kännas som en evighetslång uppvisning i svenska misslyckanden. Det tyngsta fallet av alla stod Frida Karlsson för – och på något vis så låg det lite i luften. För jag minns att jag redan i månadsskiftet november/december, rynkade på näsan när lyriska svenskar slog fast att Therese Johaugs tid som dominant nu var över. Detta efter att Frida Karlsson varit snabbast först i Ruka, och några dagar senare i Lillehammer.
För ärligt talat – vad betydde de loppen för Therese Johaug? Vi talar om en kvinna som har närmare 80 världscupsegrar och 14 VM-guld på sitt CV – men som fram till i dag inte vunnit ett enda olympiskt guld (bortsett från stafetten 2010). Att tro att en andraplats i Ruka skulle rucka (förlåt) på hennes planer och ambitioner den här säsongen är såklart naivt.
Jag tror hon skrattade åt snacket om tronskifte. För det enda Johaugs träning, tävlande – och förmodligen liv – handlat om sedan ett knappt år tillbaka har självklart varit att vara på topp i i februari 2022.
Här, och nu.
LÄS MER:Frida Karlsson tappade silvret – ”bara” femma i damernas skiathlon
Och precis så blev det.
Lördagens skiathlon blev en uppvisning av 33-åringen. Frida Karlsson – som kanske gått på snacket om att hon nu skulle vara nummer ett – försökte hänga på så länge hon orkade, men det kostade betydligt mer än det gav. Karlsson gled uppgivet över mållinjen med hängande axlar och en femte plats som resultat. Ingen pjåkig placering i sig, men sett till hur förhandssnacket gått en stor besvikelse.
Och i SVT-intervjun efteråt framstod Karlsson som fullständigt knäckt, ja närmast apatisk när hon försökte förklara vad som gått snett. Det var inte roligt att se.
Wallberg räddade dyster dag
Ebba Andersson, som var en självklar medaljkandidat, slutade tia. Charlotte Kalla var ännu längre från medalj, och frågan är om hon nu får åka något mer lopp i detta OS.
Motgångarna fortsatte i skidskyttet där svenskarna sköt bra, men åkte spektakulärt långsamt. Och missade en förväntad medalj. Norge vann såklart även där.
Hockeyn då? Nej, Damkronorna gör tyvärr ingen människa glad nuförtiden. Deras fall från toppen (OS-final 2006) till en B-nation är smått sorglig att se, och det är bara att konstatera att Svenska Ishockeyförbundet fullständigt slarvat bort det gyllene läge man en gång hade att göra något riktigt bra med damhockeyn. Uppförsbacken är nu lång, och brant.
Ändå är det med glädje man ser tillbaka på denna intensiva OS-lördag, och det är tack vare en enda person. En 21-åring som såg ett läge – och ryckte till sig guldmedaljen utan att tveka.
Tack för showen, Walter Wallberg.
Över till dig, Nils van der Poel.
