Henrik von Eckermann – den ständige världsettan

Henrik von Eckermann och King Edward tävlade i Scandinavium senast i världscupen 2024. Bild: CARL SANDIN

1/4

Henrik von Eckermann fick sin första ponny som bebis. Eller, egentligen var det hans föräldrar som tyckte att det skulle vara en kul grej med en liten häst till pojken hemma på familjegården i Södermanland.

– Vi såg en annons om en ponny där man fick ”hela kittet” med sulky, sadlar och träns i ett paket. Då tyckte vi det verkade roligt så vi åkte och hämtade den, säger pappa Hans von Eckermann med ett skratt.

Men att den lilla shetlandsponnyn skulle bli startskottet för enorm karriär och sätta Henrik von Eckermanns namn på hela ridsportvärldens läppar, var inget Hans von Eckermann kunde se framför sig.

Scandinavium målet sedan 1993

Hans von Eckermanns fru höll visserligen på med hästar och delade sitt intresse med den yngste sonen, som visade stor entusiasm redan i ung ålder. Så Hans tog det med ro när hans 12-årige son såg den tyska hoppryttaren Ludger Beerbaum vinna världscupfinalen i Scandinavium 1993 och utbrast: ”Det där ska jag också göra”.

– Jag tänkte: ”Jaja, det blir nog bra med den saken” men där fick jag. Han vann ju där (i Scandinavium) två gånger i rad, 2017 och 2018. Då förstod jag ingenting. Det var fantastiskt.

Hur skulle du beskriva Henrik?

– Vad ska jag säga? En vanlig pojk. Vänlig och ordningsam. Allt ska vara precis och han vill inte lämna något till slumpen. För en som inte håller på med hästsport kan han uppfattas som lite tystlåten. Det är ju hästarna som gäller och det har ju varit länge.

Och meritlistan är därefter.

Bara de senaste åren har Henrik von Eckermann skördat otaliga framgångar. I OS i Tokyo red han tillsammans med Malin Baryard-Johnsson och Peder Fredricson hem Sveriges första OS-guld i laghoppning sedan 1924.

Året efter blev det VM guld, både lag och individuellt.

2023 blev Henrik von Eckermann historisk som första svensk att ta hem en världscupfinal när han vann guldet i Omaha, en bedrift han sedan upprepade i Riyadh i våras.

Hans von Eckermann välkomnar sin son hem från VM tävlingarna i Herning 2022. Bild: JOHANNA LUNDBERG

1/6

Dessutom var han med och skapade mer ridsporthistoria när det svenska hopplaget tog EM-guld i Milano 2023, och därmed också den första nationen på över 20 år att vara regerande EM, VM och OS-mästare i laghoppning samtidigt.

I dag är Henrik von Eckermann regerande etta på världsrankingen, en position han haft obrutet i över två års tid. Ingen annan ryttare har hållit den placeringen så länge.

Men vägen har varit lång. Något som gått som en röd tråd genom satsningen har varit sonens envishet, minns Hans von Eckermann. Det började med att han bestämt ville åka på ridläger, sedan ville han ha en ponny och åka ut på tävlingar.

Hästarna det enda som gäller

Det slutade med att familjen köpte en D-ponny, Miss Orange.

– Hon var en snäll sak som vi köpte i närområdet. Det var inte så att vi letade land och rike runt för att hitta något vasst. Så åkte vi på träningar och det var full fart. Det var kul för oss också för vi lärde oss lika mycket som honom i början.

Men kravlösa ponnytävlingar utvecklade sig ganska snabbt till en mer seriös satsning från Henriks sida och med tiden förstod Hans von Eckermann att det här inte var någon tillfällighet. Det blev fler och större hästar och Henrik kom med i landslaget som Young rider (ryttare upp till 21 år) och red EM i Köpenhamn.

– Det var först då vi förstod att det här inte var någonting han kommer släppa i första taget. Han skulle hålla på med hästar.

När skolgången blev något lidande av allt tävlande under gymnasietiden försökte Hans von Eckermann prata lite med sin son om hans framtidsplaner, och en eventuell plan B om satsningen på hästarna inte skulle gå vägen.

Men envisheten gjorde sig påmind även där.

– Då svarade han: ”Nej du, om jag så ska mocka skit så är det det här jag ska göra. Det behövs inte någon plan B”. Det gick inte att få honom på andra tankar att plugga till någonting, skrattar Hans von Eckermann fram.

Nära vännen: ”Han tar det ett steg längre”

Henriks envishet och målinriktade person är något som även nära vännen och tillika landslagsryttaren Fredrik Spetz skriver under på.

– Man kan tycka att många är målmedvetna men han har en extrem vinnarskalle. När vi andra tycker att vi vill mycket och är målmedvetna tar han det ett steg längre.

Ryttarna stötte ihop med varandra som juniorer på ponnytävlingar och började umgås.

– Som kille på hästtävlingar där det mest var tjejer blev det ju att man började hänga med varandra, lärde känna varandra och på den vägen var det, säger Fredrik Spetz.

Vänskapen höll i sig, men då de båda hade flera hästar och varsin gård att ta hand om var det inte alltid det fanns tid för något annat.

– Man har inte jättemycket fritid när man har hästar, vi hängde mest i varandras stall. Men ibland när vi hade en lucka sågs vi någon kväll och såg en film eller gick i väg och åt, eller spelade badminton.

Fredrik Spetz har svårt att se sin vän göra någonting annat än att vara elitryttare.

– Han hade ju hållit på med någon typ av sport. Han är ju väldigt intresserad av tennis, så det tror jag han hade gjort.

Både Spetz och von Eckermann tog sitt pick och pack ner till Tyskland i början av 2000-talet för att jobba hos varsin tysk landslagsryttare: Fredrik Spetz hamnade hos Marcus Ehning.

Henrik von Eckermann utnyttjade sin envishet ännu en gång och lyckades få ett jobb som beridare hos sin stora idol, Ludger Beerbaum.

– Det kändes fantastiskt. Han ordnade allting själv. Vi var nere tre gånger och hjälpte honom byta boende. Först bodde han i ett litet krypin, sedan steg han i graderna och då var lägenheterna större, säger Hans von Eckermann.

Tidigare förbundskaptenen: ”Han blev så arg”

Det blev 12 år hos Beerbaum, en period fylld av hårt arbete och många hästar. Dåvarande förbundskaptenen Sylve Söderstrand följde Henrik von Eckermann med stort intresse, och minns hur diskussionen gick.

– I Tyskland var han så kallad ”ausländer”, utlänning. Det vill säga att han fick rida de hästar som kom tillbaka till Ludger Beerbaum och som kunderna inte ville ha. Det skapade ju en del frustration, för när de väl började funka på tävling gick de till de tyska ryttarna. Henrik var ju bara där som beridare, inte för att få tävla för sin egen skull. Det var ju ett jobb, säger han och tillägger:

– Han hade en ganska stor motivationskris när han hade varit i Tyskland i tio, elva år och inte visste hur han skulle gå vidare.

Men vändningen kom när han fick låna en av Beerbaums topphästar till en prestigefull tävling i Italien. Hästen, som hette Coupe de coeur, blev även hans biljett till EM i Madrid – som senare ledde till OS i London 2012, vilket också var Henrik von Eckermanns första olympiska mästerskap.

– Henrik la ner hela sin själ i det där. Det var vändpunkten, säger Sylve Söderstrand.

Hur skulle du beskriva Henrik som person?

– Nördig, alltså han är jättenördig med att han både tränar själv, han dricker ingen alkohol och är noga med sin sömn. Han är elitidrottsman ut i fingerspetsarna.

Men med en vinnarskalle kom också svårigheter att ta motgångar, menar Sylve Söderstrand.

– Förut blev han otroligt besviken när det inte gick som han hade tänkt sig. Ibland kanske han klandrade sig själv lite för mycket. Nu tror jag att han kan hantera det.

Han understryker dock att Henrik von Eckermann sällan gör samma misstag två gånger i rad om det gått dåligt på en klass.

– Han är symbolen för bryt ihop, bit ihop och kom igen.

Von Eckermanns humör sattes verkligen på sin spets vid ett tillfälle när Sylve Söderstrand passade på att dra ett april-skämt för landslagstruppen. Samtliga, förutom Rolf-Göran Bengtsson, hade samlats i Italien för en tävling.

Förbundskaptenen berättade då för resterande att det berodde på att Rolf-Göran Bengtsson bestämt sig för att byta landslag – till Tyskland.

Söderstrand skrattar när han tänker tillbaka på minnet.

– Henrik var så arg. Han sa: ”Hur kan han göra såhär?”. Så gick han i väg och stampade på golvet. Sen sa han: ”Din jävel. Det är ju första april. Hur kunde jag gå på det?”, säger han och lägger till:

– Men det tog ett tag innan han kom på det.

Pappa på plats i Paris: ”Skräckslagen”

Efter OS i Rio 2016 bestämde sig Henrik von Eckermann för att lämna Beerbaums verksamhet och starta eget.

Genom sin nuvarande fru, den schweiziska hoppryttaren Janika Sprunger, fick han också träffa sin vapendragare, King Edward. Den framtida OS-legenden var från början Sprungers tävlingshäst, men Henrik von Eckermann fick ta över honom 2020 när paret väntade barn.

Och på den vägen är det.

Nu väntar hans fjärde OS, och Hans von Eckermann har en biljett till Paris, som Henrik erbjöd honom.

– Först blev jag skräckslagen och sa att ”nej, jag ser bättre på tv, inte ska väl jag”. Sedan när jag kom hem från Stockholm när han tävlat i GCT (Global champions tour) så tänkte jag: ”men va fasen, det är väl enda gången i livet som man får vara med”. Så då ringde jag och frågade om han hade biljetterna kvar – och det hade han.

Trots att han sett sin son tävla i olympiska spel flera gånger tidigare, är det något extra den här gången.

– Första gången i London visste man inte riktigt vad det handlade om, i Rio hade han en ny häst så det var väl först i Tokyo som man verkligen tyckte det var fantastiskt, i och med den här hästen som han har. ”Kingen”.

– På ett sätt är det ännu värre nu när det är i Paris, att vara närvarande kommer vara förskräckligt, höll jag på att säga.

Blir det individuellt guld tror du?

– Jag är så trött på att spekulera, det är omöjligt att säga någonting men som hans största fan och pappa vill man så klart att det ska gå jättebra. Men framför allt att inget tråkigt händer.

LÄS MER:Fredricson om guldjakten: "Vet vad vi ska göra"

LÄS MER:Guldlaget spräcks – veteranen får sista platsen

TEXT

Rebecka Adin

rebecka.adin@gp.se