Jimmy Carter fyller 100 år den 1 oktober och är den president som blivit äldst. Det senaste ett och ett halvt året har han fått palliativ vård i hemmet, och Jason Carter, som talar för familjen om sin farfar, säger att ingen trodde att han skulle klara sig så länge.
– Men han håller ut, säger Jason. Och han vill absolut rösta.
Carter bor i den lilla orten Plains i Georgia, och den förtida röstningen inför presidentvalet den 5 november inleds i delstaten den 15 oktober.
Det var i det första valet efter Watergateskandalen – då den republikanske presidenten Richard Nixon tvingades avgå 1974 – som demokraten Jimmy Carter 1976 valdes till president. Han hade varit guvernör i Georgia, och det var från Plains, där han växt upp på en jordnötsfarm, som valrörelsen utgick.
Den gamla nedlagda järnvägsstationen hade förvandlats till kampanjkontor med jordnötssäckar att sitta på istället för stolar. Precis innanför dörren stod hans mamma, Ms Lilian, och välkomnade alla oss journalister med sina hembakade jordnötskakor.
– Ta en kaka till, lilla vän, trugade hon. Du anar inte hur bra jordnötter är för hälsan.
Jimmy Carter tog då och då vägen förbi och lät sig intervjuas bland jordnötterna. Hans slarvige bror Billy släpade runt en kylväska och bjöd journalisterna som väntade på öl, men förklarade samtidigt att Jimmy inte var som han.
– Jimmy är moralen själv.
”Jordnötsbrigaderna” stöttade kampanjen
Och det var jordnöten som var symbolen för hela kampanjen. På affischerna fanns Carters breda leende på de uppförstorade bilderna på nötterna, och unga sympatisörer kallade sig ”jordnötsbrigader” när de entusiastiskt ropade ”Jimmy, Jimmy, Jimmy” på valmötena. Det var folkligheten och helylleframtoningen som attraherade väljarna efter åren av skumraskaffärer under Nixon, som kulminerat med hans påtvingade avgång.
Men de reformer som Jimmy Carter planerat för sjukvården, jämställdheten och ekonomin bromsades av den internationella ekonomiska nedgången och oljekrisen. Och det blev tvärstopp då personalen på den amerikanska ambassaden i Irans huvudstad Teheran togs som gisslan 1979. Ett misslyckat fritagningsförsök betraktades som tecken på Carters oförmåga att lösa krisen. Gisslan släpptes först när Carter förlorat sitt återval och i samma minut som Ronald Reagan svor eden som ny president.
Jimmy Carters försök att visa sympati med de ekonomiskt hårt pressade amerikanerna hamnade också snett. Han sänkte temperaturen i Vita huset, höll tal iförd kofta framför den sprakande brasan i den öppna spisen och lät sälja presidentens ”södra vita hus”, Mar-a-Lago i Florida, till underpris till fastighetsmogulen Donald Trump. Presidentbåten Sequoia, som använts flitigt för representation av John F. Kennedy, såldes till en av dåtidens riskkapitalister. Sparivern landade inte väl hos väljarna, som visserligen insåg USA:s trängda ekonomiska läge, men som samtidigt inte ville att intrycket skulle ges att USA var så illa ute att ”småsaker” måste avyttras.
Jimmy Carter lanserade den moraliska utrikespolitiken där ”upplyst egenintresse” skulle vara vägledande. Uppställningen mot apartheid i Sydafrika blev centralt och den mördade medborgarrättsledaren Martin Luther Kings medarbetare Andrew Young fick, som FN-ambassadör, huvudansvaret. Det väckte uppseende när Young representerade Jimmy Carter vid en konferens i Moçambique till stöd för frihet även i Zimbabwe och Namibia.
– USA står nu på rätt sida i historien, konstaterade Carter.
Klarade sig bara en mandatperiod
Han engagerade sig även i nedrustningsarbetet och undertecknade tillsammans med Sovjets ledare Leonid Brezjnev SALT II-avtalet i Wien 1979. Det innebar en begränsning av strategiska kärnvapen, men Carter vågade aldrig ta upp avtalet för godkännande i kongressen. Carter beskrevs som vek och undfallande av sin republikanske utmanare Ronald Reagan inför omvalet 1980. Reagan lovade en tuffare attityd mot Sovjet och hotade med ett ”Stjärnornas krig” och kallade Sovjet för ”Ondskans imperium”.
En utrikespolitisk triumf blev dock det separatavtal om Sinai mellan Egypten och Israel som Carter förhandlade fram.
Men Jimmy Carter fick ingen ordning på sin återvalskampanj och gav upp redan innan alla delstater röstat färdigt på valnatten.
– Jag var inte bitter när jag lämnade Vita huset, sade han när jag intervjuade honom några år efter valnederlaget. Bara djupt besviken över att jag inte hunnit med allt som jag hoppats att kunna genomföra.
Men Carter gav inte upp. Han återvände till Plains där han tvingades inse att jordnötsfarmen – som han placerat i en ”blind trust” för att inte beskyllas för att utnyttja presidentskapet för ekonomisk vinning – var i det närmaste bankrutt och han började målmedvetet bygga upp den igen. Samtidigt skapade han Cartercentret i Atlanta med inriktning på forskning, fredsförhandlingar, medling och bistånd. Han var själv en aktiv fredsmäklare i en rad internationella konflikter och belönades 2002 med Nobels fredspris.
Presidentskapet och berömmelsen steg aldrig Jimmy Carter åt huvudet. Han fortsatte att varje år vara med att bygga enkla bostadshus i Habitatprojektet för fattiga och utsatta. Och hustrun Rosalyn fanns alltid vid hans sida. När hon dog vid 96 års ålder för ett år sedan hade de varit gifta i 77 år och Jimmy Carter närvarande vid hennes begravning halvliggande i rullstol.
– Farfar gjorde sitt yttersta för att vara på plats i kyrkan och ta farväl, sade Jason Carter.
Och nu hoppas Jimmy Carter att inte bara överleva sin 100-årsdag utan även valdagen. Han vill lägga sin sista röst på Kamala Harris. Joe Biden har lovat att, när den dagen kommer, hålla begravningstalet över sin företrädare som han kallar en stor moralisk ledare. Carter har, framhåller Biden, positivt omvärderats efter presidentåren.
LÄS MER:Carters barnbarn: Harris för farfars arv vidare
