Spänningen stiger i Odessa inför Putins segerdag
Spänningen stiger i Odessa. Attackerna fortsätter och strider rycker närmare.
– Jag är mycket rädd, säger Oksana Dzivoronyk. Även i Kiev finns en oro för den ryska segerdagen på måndagen.
Militärparaden på Röda torget i Moskva är demonstration av makt och en påminnelse om segern över nazisterna 1945. Men i år gäller det Ukraina och hur den ryske presidenten går vidare för att krossa den forna sovjetrepublikens självständighet och närmande till försvarsalliansen Nato.
Det mänskliga priset är oerhört högt på båda sidor, bland militärer och civila, senast vid den ryska bombningen av en skola i byn Bilohorivka i Luhanskregionen under helgen. Omkring 60 personer befaras ha dött när de sökte skydd där.
Ukraina bjuder hårt motstånd med vapen från väst. Men Putin har ändå framställ sin ”militära specialoperation” som en heroisk framgång och kan trappa upp kriget ytterligare. Han har inte råd att förlora, enligt CIA-chefen William Burns.
Donbass är inte ”befriat” och ukrainska soldater i stålverket i Mariupol kapitulerar inte. Men det talas om någon form av rysk manifestation även i ruinerna av den sönderbombade hamnstaden. Faller även Odessa skärs Ukraina av från Svarta havet och Kreml får kontroll fram till utbrytarregionen Transnistrien i Moldavien, där flera explosioner har inträffat och höjer temperaturen.
Odessa var efter Mariupol Ukrainas hamn för import och export av gods och grödor. Men ryska örlogsfartyg blockerar staden som utsätts för urskillningslösa robotanfall. Ett av sex angrepp i lördags skedde nära det hotell som GP:s utsända hade lämnat bara timmar tidigare.
– Jag kom hit för att strider pågick hemma i Severodonetsk och jag ville känna mig säker. Men det gör jag inte längre. Jag är mycket rädd, säger 42-åriga Oksana Dzivoronyk.
Hon står med mobiltelefonen i handen vid ett rödvitt plastband som hindrar henne från att ta trappan ner till havet. Hon ser vattnet och himlen framför sig i två nyanser av blått, men de kan föra med sig död och förstörelse.
Den långa, vita sandstranden ligger öde med varningar för minor. Turisthotell är tomma. Utegångsförbud råder på kvällar och nätter, kvarter är avspärrade och få butiker och restauranger är öppna. Mycket färre människor rör sig i turistmetropolen än vanligt i början av maj.
– Jag kom två veckor före invasionen i februari, jag var på semester men kunde inte ta mig hem. Först åkte jag till vänner i Kiev innan jag bestämde mig för att stanna i Odessa. Jag hyr en lägenhet och arbetar för samma pensionsfondbolag som jag gjorde i Donetsk.
Hennes föräldrar är kvar Severodonetsk.
– Situationen är svår där. Jag följer nyheterna varje dag och är orolig för vad som ska hända, säger Oksana Dzivorony.
Det senaste hemifrån är att ryska styrkor har avancerat i utkanten av Severodonetsk men inte lyckats omringa staden. På den södra fronten i kriget förstärker de sina främre positioner. Staden Cherson är intagen. Den amerikanska tankesmedjan ISW bedömde på söndagen att de kommer att tillkännage skapandet av en Folkrepublik i Cherson, eller möjligen med våld annektera det administrativa området, under de kommande veckorna ”för att cementera sin ockupationsadministration och försöka permanent ta bort dessa territorier från Ukraina.”
Receptionisten Irina på vårt hotell i Odessa kommer därifrån. Hon berättar att hennes föräldrar har mat och mediciner, men lever i rädsla och utan frihet. Rubel har införts som betalningsmedel och förberedelser sker för en folkomröstning om självstyre med koppling till Ryssland, säger hon.
Staden Mykolajiv är under attack. Därifrån är det mindre än 15 mil till Odessa. Efter Mariupol kommer den ryska offensiven sannolikt att gå vidare i högre fart även mot väster.
Vid infarterna till Odessa är nervositeten och misstänksamheten i vägspärrarna stor. Bilar, dokument och innehåll i datorer och mobiltelefoner kontrolleras. Media har stränga restriktioner. Till och med bilder av monument täckta av sandsäckar är förbjudna här. Samtidigt är budskapet till oss i militärens presscenter klart: kriget har inte kommit hit ännu, men vi är beredda och räknar med att det kommer.
Odessa har länge varit en smältdegel för ukrainare, ryssar, judar och andra nationaliteter och etniska och religiösa grupper. Men med Rysslands annektering av Krim och utbrottet av den blodiga konflikten i öster för åtta år sedan ändrades det gradvis.
Våren 2014 förekom våldsamma sammanstötningar i Odessa för och emot regeringen i Kiev. Motståndarna ville ha större regional autonomi och en folkomröstning om uppdelning i delstater, en tullunion med Ryssland, Vitryssland (Belarus) och Kazakstan och ryska som officiellt andraspråk.
En anlagd brand i fackföreningsbyggnaden den 2 maj blev kulmen på oroligheter som krävde 48 liv. Den ryska propagandakanalen RT beskriver det inför årets segerdag som ett folkmord på proryssar och en utlösande faktor till, definieras det, ett fullskaligt inbördeskrig.
När vi besöker byggnaden i Odessa är den stängd och omgiven av ett järnstaket. På framsidan ligger blommor utspridda till de ryska offrens minne, hävdar en man som går förbi. På staketet ovanför blommorna finns ett anslag om att ryska kollaboratörer grips och straffas.
Jag är orolig för att något ska hända. Jag hoppas att den ukrainska armén ska hjälpa oss med detta.
I Gorsadparken sitter Irina Kolisnichenko, 50, och pratar med väninnan Olena Bondarenko, 60, på en bänk. Irina Kolisnichenko föddes i Odessa med rysk anknytning för 50 år sedan, pappan var sovjetisk officer.
– Det har alltid var en internationell stad, öppen och välkomnande, säger hon. Många barn har gått i ryska skolor. Jag kan ukrainska men fortsätter att prata ryska, för det är det normala för mig. Det som sker nu är vansinnigt. Jag har släktingar i Ryssland och i den ryska armén finns många ukrainare.
Familjer splittras över gränserna och hon har hört hur ryska soldater ”kastat bomber” på platser i Ukraina där deras anhöriga bor.
– Jag var ofta i Ryssland, men nu går det inte, säger hon och tillägger om den ryska segerdagen:
– Jag är orolig för att något ska hända. Jag hoppas att den ukrainska armén ska hjälpa oss med detta.
När vi är tillbaka i Kiev har borgmästaren Vitali Klitschko uppmanat medborgarna att "vara medvetna" och stanna inne dagarna kring 9 maj eftersom bedömare i väst varnar för att president Vladimir Putin formellt kan förklara krig och intensifiera sin militära kampanj. Den ukrainska säkerhetstjänsten varnar för att sabotörer och andra kriminella element kan utnyttja segerdagen.
Det är lite folk ute i centrum. Köerna från före den 24 februari in till den amerikanska hamburgerkedjan med ungdomar i munskydd mot covidsmitta är borta. Lokalerna är igenbommade bakom travar av vita sandsäckar. Vid Majdan samlas poliser och militär, andra står på post eller patrullerar. Män i kamouflageuniform på permission är ute och går med fruar och flickvänner.
Överallt på trottoarer, i trappor och längs väggarna: sandsäckar, stridsvagnshinder, spikmattor, fotanglar och rullar av en rakbladsvass taggtråd som heter concertina.
På ett plakat i ett hav av röda blommor efterlyser en organisation hem för att hysa utländska frivilliga soldater. På en handskskriven bit brun wellpapp vädjar någon om att rädda de ukrainska soldaterna i Mariupol.
Det enda som är sig likt är enmansorkestern, bestående av en frenetiskt arbetande batterist, inspelad musik och högtalare som får det att låta som en komplett arénakonsert på hög volym i Kievs hjärta. Det inger trots allt ett litet hopp i en stad full av ovisshet och rädsla på tredje månaden av krig i landet och inför Vladimir Putins nästa utspel.
LÄS MER:Putin viker inte men öppnar för fortsatt dialog
LÄS MER:Analys: Attack på Odessa avslöjar Putins planer
LÄS MER:Litauens ambassadör: Ryska kärnvapnen finns redan här
LÄS MER:Hopp och förtvivlan längs dödens vägar
LÄS MER:Belägrade svälts ut – därför lämnar de inte stålverket
