Den ryske presidenten Vladimir Putins första drag blev inte en fullskalig invasion av Ukrainas huvudstad. Det blev att sent på måndagskvällen förklara de av ryskstödda separatister ockuperade regionerna Donetsk och Luhansk för självständiga stater.
Samtidigt sänds ”fredsbevarande” ryska styrkor till områdena i vad som i praktiken är en annektering, åtta år efter det illegala övertagandet av Krimhalvön.
LÄS MER:Uppgifter: Ryska trupper redan i östra Ukraina
Det fördöms i skarpa ordalag i väst och sanktioner är att vänta. Ukrainas president ber om stöd. Han är inte rädd, men ger inte bort något till någon, säger han.
Sovjetiska skyddsrum öppnas i Kiev
I total osäkerhet inför utvecklingen öppnas sovjetiska skyddsrum i Kiev, vissa med plats för flera hundra personer. De byggdes inför ett befarat anfall från väst när Ukraina ingick i den sovjetiska intressesfären bakom en järnridå i östra Europa. Det var ett kallt krig mellan två supermakter och allianser i en maktkamp där kärnvapen skulle vara avskräckande och garantera en ömsesidig undergång.
Vi besöker ett av skyddsrummen i en av Kievs förorter. Här är huskropparna grå och slitna bland hala gångvägar och bakgårdar med lekplatser utan barn. Det är ett typiskt bostadsområde från den sovjetiska tiden och påminner om det svenska miljonprogrammet före ombyggnader och renoveringar. Det känns som om tiden har stannat. Bara röken av brunkol saknas.
På en liten balkong på andra våningen med ett rostigt järnräcke står Anna och Alexander. De har bott här länge och växte upp när Nikita Chrusjtjov var Sovjets ledare.
– Vi vet var skyddsrummet ligger, säger Anna på vår fråga och pekar ner åt vänster mot en plåtdörr på nedre planet.
Befolkningen har övats för krig
Redan innan Sovjetunionen upplöstes och Ukraina blev självständigt 1991 fick de träning i hur de förväntades bete sig och vad som skulle göras vid ett nationellt nödläge. Hotet är av ett annat slag idag, och kommer från motsatt håll, men reträttvägen nedför trappan bakom plåtdörren och om hörnet in till de skyddande lokalerna är densamma, och ser förmodligen likadan ut efter alla år.
Viktoria Maksyiyenko kommer hit med nycklarna. Hon låser upp och plockar bort hänglåset från dörren.
– Här finns inte plats för mig, säger hon. Jag bor i ett hus på en annan gata men i samma distrikt. Vi har ett eget skyddsrum.
LÄS MER:Konflikten mellan Ryssland och Ukraina – detta har hänt
I Sverige har vi Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, MSB. Ett häfte som hette ”Om kriget kommer” har gjorts om och anpassats till ett mer otydlig hotbild med cyberangrepp, påverkansoperationer och hybridattacker. Det heter nu ”Om krisen eller kriget kommer”, medan de svenska skyddsrummen inventeras.
I Ukraina, under akut hot av krig och invasion, ges krisinformation och instruktioner genom tv, enligt Viktoria Maksyiyenko. Myndigheterna i Kiev har tryckt upp en karta över platser dit människor kan ta sin tillflykt och få ett snabbt skydd mot beskjutning och bombangrepp, till exempel under broar och i tunnelbanan.
Jag frågar Viktoria Maksyiyenko vad hon gör av nycklarna till skyddsrummet om hon skulle resa bort eller av andra skäl inte kan komma hit och låsa upp med kort varsel.
– Vi är flera som skiftar och löser av varandra, säger hon.
En känsla av instängdhet
Genom den öppna dörren kommer vi in i långsmala och nästan tomma lokaler, upplysta av glödlampor som ger ett matt sken mot de gulaktiga väggarna. Det bidrar till en känsla av instängdhet. Snett till vänster finns tre gröna vattentankar på 200 liter och en stor ventilator. I en förnimmelse av rengöringsmedel, damm, fukt och mögel tittar vi in i två små toaletter.
Nästa sektion är avlång med en rad tomma och mycket smala tvåvåningssängar. Liggunderlaget består av träplattor. Madrasser och filtar saknas.
Ur ett litet blåmålat skåp tar Igor Overchuk, ansvarig för underhållet av skyddsrummen, fram två hushållsrullar i plast, en genomskinlig plastpåse med vita stearinljus och en rulle med grå plastsäckar. På ett bord lägger han upp ett A4-ark, en innehållsförteckning över vad som egentligen borde finnas här.
– Det finns cirka 800 byggnader med skyddsrum i Kiev, bara drygt 200 är lämpliga för människor att vistas i, säger han. Skyddsrummen är avsedda främst för personal i olika viktiga samhällsfunktioner.
Du kan gömma dig här – men inte stanna
Civila förväntas söka sig till sina källare och underjordiska garage.
– De ska så snart som möjligt evakueras, för vi har inte plats för dem i skyddsrum, säger Igor Overchuk.
Det kan bli trångt och oframkomligt på de långa sträckor dåliga vägarna åt väster och sydväst om flera miljoner skulle försöka lämna Kiev och bege sig till Polen, Slovakien, Ungern eller Rumänien.
Yuri Ushakov, en äldre man i träningsoverall och med vitt, lite rufsigt hår, titulerar sig doktor och bor i huset. Han har några skrynkliga papper i handen, med okänt innehåll, och noterar kritiskt att utrymmena enligt hans förmenande inte uppfyller kraven på rimlig standard. Du kan gömma dig här, men inte stanna, upprepar han och försvinner ut genom dörröppningen med sina papper.
Han vet, lika lite som någon annan i Kiev, när han i värsta fall måste komma tillbaka.
LÄS MER:Ett erkännande förvärrar krisen och släcker hoppet om fred
