Sólny Pálsdóttir öppnar dörren till sitt hem i Grindavik för första gången sedan vulkanutbrottet.
– Ni får ursäkta om det är lite stökigt. Vi har inte kunnat åka hit och städa upp, säger hon.
På torsdagsmorgonen när boende och media släpps in i Grindavik igen har det gått knappt tre dygn sedan vulkanutbrottet. När helikoptrar med forskare flög över kraterområdet på morgonen kunde man konstatera att man inte längre såg några tecken på eruptiv aktivitet och det verkade som att kratrarna hade slocknat.
Trots detta vågar man inte helt konstatera vulkanutbrottet avslutat och alla som under torsdagen släpps in i Grindavik måste lämna området senast klockan 16.
Levde i ovisshet
Vulkanutbrottet måndagen den 18 december var både väntat och oväntat. Grindaviksborna fick evakueras redan den 10 november efter flera veckor av regelbundna jordskalv. Att ett vulkanutbrott var nära förestående var alla medvetna om, men intensiteten i utbrottet förvånade många.
– Bara timmar innan fick vi ett meddelande från polisen som sa att vi kanske kunde få fira jul hemma. Sedan öppnade sig marken, säger Sólny Pálsdóttir.
Lava böljade ut ur en fyra kilometer lång spricka i marken. De första timmarna visste ingen vilken väg lavan skulle ta, och bara tre kilometer från utbrottet finns orten Grindavik.
– Hade lavan tagit vägen söderut hade vårt hus varit det första som förstördes. Men efter ett par timmar av ovisshet fick vi veta att den rann österut, säger Sólny Pálsdóttir.
Sedan invånarna i Grindavik evakuerades den 10 november har hon bara varit tillbaka i sitt hus en gång för att hämta saker. Den gången fick hon ha sällskap av räddningspersonal och var tvungen att ha på sig en hjälm.
I samband med det värsta jordskalvet bildades en spricka i marken precis utanför familjens hus. Ena sidan av huset reste sig 15 centimeter och huset står nu i en konstant lutning. Även inne i huset har det bildats sprickor i gipsväggarna och en hög med böcker som ligger huller om buller på golvet framför den väggmonterade bokhyllan vittnar om det kraftfulla skalvet.
– Trots att det kanske bara nådde strax över en trea på Richterskalan så var jordskalvet precis under oss så det skakade rejält här, säger Sólny Pálsdóttir.
På torsdagsmorgonen när boende och media släpps in i Grindavik igen har det gått knappt tre dygn sedan vulkanutbrottet. Sólny Pálsdóttir konstaterar att det är en lättnad att få komma hem till sitt hus igen och få se landskapet bakom huset.
– Kom vi går upp på övervåningen och kollar ut från vårt ”vulkanfönster” i stället, säger hon.
”Detta var något nytt”
De senaste åren har det inträffat inte mindre än tre vulkanutbrott på Reykjaneshalvön där Grindavik ligger och Sólny Pálsdóttir har kunnat se utbrotten från fönstret i allrummet på övervåningen. Tidigare har hon alltid tänkt att de två bergstopparna hon ser från sitt fönster skulle skydda huset och samhället från lavan. När det fjärde utbrottet på halvön inträffade under måndagen var hon inte lika säker längre.
– Vi är vana vid jordskalv och utbrott sedan tidigare, men detta var något nytt. Skalven den 10 november bara fortsatte och fortsatte och på bilder från vulkanutbrottet ser det ut som en lång vägg av lava och elden. Nu hoppas jag att jag kan ta mig ut och titta på det nya landskapet snart som bildats. Jag behöver få se det för att känna lugnet igen, säger hon.
Då tar vi en tur!
Nästan precis när hon yttrar de orden öppnas ytterdörren. Sólny Pálsdóttirs make, Sveinn Ari Gudjonsson, som befinner sig på nedervåningen öppnar dörren och hörs snart konversera med en besökare.
– Detta är vad jag älskar med att bo här. Alla känner alla och man kan bara gå in till varandra och säga hej eller ta en kaffe. Man behöver inte ringa och förvarna innan.
Besökaren visar sig vara Rögnvaldur Gudbrandsson, en volontärarbetare för Islands ”search and rescue”-organisation. Han har precis fått en rapport från sina kollegor om vulkanens status.
– De vågar inte säga att det är helt över än men jag kom precis från området och jag kunde inte se någon lava. Om ni vill kan ni nog gå upp till den första toppen där och titta, säger han och pekar på en av bergstopparna utanför ”vulkanfönstret”.
– Då tar vi en tur! Jag behöver verkligen se hela Grindavik igen för att få någon ro i kroppen, säger Sólny Pálsdóttir.
Hennes make Sveinn Ari Gudjonsson sätter sig i förarsätet i den stora fyrhjulsdrivna pickupen och Sólny Pálsdóttir hoppar in i passagerarsätet.
– Vi kör ner mot samhället först, säger hon.
Trots att ingen har bott i Grindavik på sex veckor har mycket redan återställts som förstördes i samband med jordskalven. Inne i samhället bildades flera stora sprickor i marken och hela gator förstördes.
– Husen på denna sidan brukade ligga i samma höjd som husen på andra sidan gatan. Men hela gatan sjönk ner över en meter och vägen delade sig. Innan de lagade vägen var det som en klippavsats på över en meter mellan gatorna, säger Sveinn Ari Gudjonsson.
Varje bil som passerar saktar in och invånarna i Grindavik vevar ner rutorna och utbyter några ord.
– Stanna här, Sveinn, säger Sólny Pálsdóttir.
Sólny Pálsdóttir hoppar ur bilen och skyndar sig fram till en familj. Alla hus på gatan har neonfärgade band i trädgården och på husen sitter skyltar med texten ”Avstängt område. All trafik förbjuden”. Husen på gatan är så pass skadade att de inte längre är säkra att vistas i och alla måste rivas. Längs stora delar av gatan öppnade sig en spricka i marken som gick rakt under flera hus.
– Det kommer inte gå att laga huset. Men vi vill ändå tillbaka till Grindavik, säger Anna Claussen som bor med sin familj i ett av husen på gatan.
Turen runt Grindavik fortsätter. Sólny och Sveinn gör ett snabbt stopp i lägenheten där deras ena son med familj bor. Lägenheten ser ut att ha klarat sig bra trots de många jordskalven.
– Min ena son fick sitt första barn bara fem dagar efter att vi evakuerades. Då bodde vi tillsammans hemma hos släktingar. Det var ändå fint att få vara med de första tre veckorna i mitt barnbarns liv, säger Sólny Pálsdóttir.
Sonen vågar inte åka hem
Det har varit känslosamma och osäkra veckor. Till en början tog sig Sólny och Sveinn tillsammans med sina barn till sin sommarstuga. Totalt har de fem söner tillsammans varav tre fortfarande bor hemma.
– Vår yngsta son är tolv och han har Downs syndrom och det har varit svårt att beskriva för honom vad som händer. Han är väldigt rädd för jordbävningarna, säger Sólny Pálsdóttir.
Efter att ha tillbringat ett par veckor boende i sitt sommarhus och hemma hos släktingar så kunde familjen hyra ett nyproducerat hus i Reykjavik.
– Jag frågade vår yngsta son i går om han ville åka hem igen och då sa han bara nej nej, jag ska inte åka hem. Så det har varit extra tufft för honom med allt, säger Sólny Pálsdóttir.
Bilen rullar vidare bort från Grindaviks samhälle. Nu vill Sólny Pálsdóttir se den nya terrängen några kilometer bakom deras hus. Hon tillbringar mycket tid här ute. Flera gånger i veckan promenerar hon med familjens hund bort mot bergen. Där bakom bergen finns nu den kilometerlånga sprickan i marken som bildades i samband med vulkanutbrottet.
Sveinn Ari Gudjonsson styr pickupen ut på de smala terrängvägarna.
– Det är lugnt. Det finns en annan väg vi kan köra tillbaka om vi inte kommer upp här igen, säger han efter att ha gasat på uppför en brant isig backe och sen kört ner för ett ännu brantare stup.
Får hitta alternativa vägar
Bakom nästa kulle skymtar röken från lavan som börjat svalna och färgats svart.
– Skulle vi bli tillsagda att vi är för långt ut så får du skylla på att din fru verkligen behövde se landskapet för sin mentala ro, säger Sólny Pálsdóttir.
Sveinn Ari Gudjonsson parkerar bilen på kullen och båda kliver ur. Sólny Pálsdóttir pekar mot dalgången som leder ner mot Grindavik.
– Ni ser. Hade lavan bara tagit den riktningen i stället hade den nått samhället. Det känns som en otrolig lättnad att det kanske är över nu. Jag kanske är för optimistisk men det är som att en tyngd lämnar kroppen nu när man står här och ser att det faktiskt är över, säger hon.
Efter ett par minuter av att ha stått och tittat ut över det vulkaniska landskapet kliver både Sveinn och Sólny in i bilen igen. Vägen tillbaka till deras hus kantas av flera hinder. Två gånger får han stanna upp och hitta alternativa vägar för att undvika att köra ner i någon av nyuppkomna sprickor i marken.
Sólny Pálsdóttir kan inte låta bli att fascineras över naturen och dess krafter.
– Det finns så många historier från förr om hur det är naturen som styr. Hemma bredvid mitt hus har jag en liten älvdrottning som skyddar mig och får mig att våga tro på att vi kommer förbli säkra här, säger hon.
LÄS MER:Vulkanutbrottet kan vara över – men många kan inte flytta hem
LÄS MER:Sólny trodde hon skulle få fira jul hemma – då kom vulkanutbrottet
