Den 10 november 2023 fick invånarna i Grindavik lämna sina hem. Veckorna innan hade kantats av många jordbävningar. Jordbävningar tillhör snarare vanligheterna än ovanligheterna för dem som bott i Grindavik de senaste åren men denna gång skulle inte bli likt någon gång tidigare. Sólny Pálsdóttir beskriver det sista jordskalvet som skedde innan evakueringsordern kom.
– Jag stod i min trädgård och det var som att ett gigantiskt djur kom springande mot oss. Man kände hur skalvet bara kom närmre och närmre, säger hon.
Sólny Pálsdóttir har bott i Grindavik hela sitt liv. Hon har fem söner, varav två utflyttade som också bor i den lilla orten inte långt från huvudstaden Reykjavik. De senaste åren har invånarna i Grindavik haft tre vulkanutbrott i närheten av orten. Detta är dock första gången som hela samhället har fått evakueras.
Många tog ”Jordbävningssemester”
– Med tanke på de många skalven som varit under veckorna så var det redan flera som hade tagit vad vi skämtsamt kallar ”jordbävningssemester” och lämnat samhället. Även om man vänjer sig mentalt så vänjer sig aldrig riktigt kroppen så man blir rätt utmattad. Men på kvällen den 10 november meddelade myndigheterna att alla behövde lämna Grindavik, säger hon.
I samband med jordbävningarna har stora sprickor bildats i marken i den lilla orten, cirka 30 av ungefär 1 000 hus har totalförstörts. Sólny Pálsdóttir hus har rest sig 15 centimeter på ena sidan och står nu i en konstant lutning.
Trots att alla visste att ett vulkanutbrott var på väg trodde få att det skulle gå så snabbt som det gjorde i måndags kväll. Bara timmar innan vulkanutbrottet fick Sólny Pálsdóttir meddelade från polisen om att hon och familjen kanske skulle kunna få fira jul hemma.
– Det var första gången sedan vi evakuerades som vi fick höra att vi kanske skulle få komma hem. Sen helt plötsligt öppnade sig en gigantisk spricka och ett tag visste vi inte ens om vår by skulle stå kvar alls, Sólny Pálsdóttir.
”Vårt hus hade varit det första som förstördes”
De första timmarna efter vulkanutbrottet beskriver hon som väldigt oroliga. Från fönstren på baksidan av familjens hus ser man ut över området där den fyra kilometer långa sprickan med magma uppenbarade sig.
– Min granne som har huset mittemot oss kunde se elden och röken från sin ringklockekamera. Vi visste att om lavan skulle börja röra sig söderut i riktning mot byn så hade vårt hus varit det första som förstördes.
Efter ett par timmar av ovisshet kunde invånarna i Grindavik pusta ut. Magman hade börjat färdas österut.
Pall Halldór Halldórsson arbetar som volontär på Islands ”search and rescue”, en organisation som jobbar tätt tillsammans med räddningstjänsten och polisen. Han berättar att under vulkanutbrottets första timmar sprutade det ut 400 kubikmeter lava per sekund. Under onsdagseftermiddagen hade utbrottet lugnat ner sig rejält och man beräknar att lavaflödet är cirka tio kubikmeter per sekund.
– Den kilometerlånga sprickan är fortfarande kvar men det brinner inte i hela längre. Det är möjligt att det fortfarande rinner magma ett par meter under marken som vi inte ser, men den magman som tar sig upp ovanför jorden är betydligt mindre nu, säger han.
Grindavik ligger bara cirka tre kilometer från den stora sprickan i vulkanen. Knappt en kilometer från sprickan finns också ett av Islands kända turistmål, Blå lagunen och kraftverket Svartsengi.
I samband med att man började misstänka att ett nytt vulkanutbrott var på gång började man bygga en skyddsmur runt kraftverket.
– Det har gått väldigt snabbt. Man byggde muren på bara några veckor. Hade kraftverket slagits ut hade nästan en tiondel av Islands befolkning stått utan el, säger Pall Halldór Halldórsson.
Hur länge utbrotten kan pågå eller om det snart ökar igen kan ingen svara på just nu.
”Otroligt surrealistiskt”
Sólny Pálsdóttir berättar att trots omständigheterna är hon och familjen lyckligt lottade. Till en början efter evakueringen tog de sig till sin sommarstuga och sedan har de tillbringat lite tid hos släktingar innan de lyckades hyra ett nyproducerat hus i Reykjavik av en familjevän.
– Jag kan också se det fina i allt. I vanliga fall bor vi i ett stort hus där alla har sina egna rum. Nu fick vi sova tillsammans i flera veckor. Jag fick också ett barnbarn bara ett par dagar efter att vi evakuerades och fick då bo tillsammans med mitt barnbarn dennes tre första veckor i livet, säger hon.
Sedan Grindavik evakuerades för nästan sex veckor sedan har Sólny Pálsdóttir bara fått åka tillbaka en gång för att hämta saker från sitt hus.
– Det var otroligt surrealistiskt. Man stod där med hjälm på sig och hade med sig flera personer från ”search and rescue”. Jag var ändå förberedd på detta så jag hade redan innan vi evakuerades plockat ihop alla fotoalbum från när barnen var små och hade lådor färdigpackade med andra viktiga saker. Annars står man där och har bara en kort stund på sig att ta med sig det viktigaste man har, för man vet inte om man någonsin kommer få komma tillbaka, säger hon och lägger till:
– Men jag skulle gärna vilja hämta vår julgran. Vi har en jättefin som står i förrådet.
