Vindbyarna ändrar frisyren vänligt men bestämt.
I den friska, ganska fuktiga luften känns en sälta. Klippstupen rasar rakt ned i ett krusigt hav. Vi håller oss på behörigt avstånd eftersom bitar av den porösa kalkstenen rätt som det är bara släpper taget om Irland och rasar rakt ned i havet. Långt där under havsytan är det förstås betydligt lugnare och där nere håller hummern till.
Vi är i The Burren, ett naturreservat med fantastiska bergsformationer och annorlunda växtlighet. Här finns flera vackra vandringsleder, trevliga B & B och pubar förstås.
Längst ut mot havet i reservatet ligger The Cliffs of Moher, i dag ett turistcenter som tar emot grupper för vandringar runt kanten av de otroliga klippstupen. Överallt står det gula och röda skyltar med ”se upp, rasrisk, passera inte denna linje.” Underligt nog finns det folk som trotsar varningarna. Utmed klippkanten syns tydligt de olika lagren av stenen som skiftar i färg och som byggts upp under sådär 300 miljoner år.
Genom reservaten, och genom hela Irland för övrigt, rinner ett antal floder. De har sitt flöde i öppen dager men också genom berget och flera har sitt utlopp på Irlands västkust. Kallt friskt syrerikt och mineralhaltigt flodvatten möter sältan i havet.
Vattenkvalitén är hög och det är ytterligare en anledning till att humrar gillar att hålla till här. Flera av floderna har också blivit perfekta hem för den vilda laxen.
Vi reser vidare till Galway för att träffa Peter Tyndall, professor och fiskeriområdesansvarig på BIM, Board Lascaigh Mhara, motsvarigheten till havs- och vattenmyndigheten. Han har lovat att ta oss med ut på havet för att vi skall få en inblick i hummerfisket. BIM och den irländska fiskeindustrin har rätt tuffa regler för ett hållbart fiske.
Precis som hemma är det förbjudet att fiska rombärande honor i Irland. Vilket är självklart med tanke på att en hummerfiskare som inte säkrar återfisket snart blir utan jobb. Och här är verkligen hummerfiske ett jobb och en industri. Medan hummerfisket i Sverige till nästan 80 procent består av fritidsfiskare är det närapå motsatta förhållanden i Irland.
–En hona lägger omkring 20 000 ägg, men det är kanske bara ett enda ägg som verkligen hinner växa till en färdig hummer, berättar Peter Tyndall.
Hummern är alltså ganska påpassad, i synnerhet honorna.
–Vi har ett system som kallas V-notching. Honor som läggs tillbaka i havet knipsas i stjärtfenan. Efter omkring fyra år växer stjärten ut igen och under denna period har honan hunnit lägga flera omgångar ägg. Att fiska upp och försöka sälja en stjärtknipsad hona är åtalbart. Hummerfiskarna här känner väl till sina honhumrar. En del ger dem till och med namn, berättar Peter Tyndall.
Hummerfiskarna får betalt för varje knipsad hummer som de lägger tillbaka i havet. Systemet finansieras bland annat av Europeiska fiskerifonden och har använts i Irland sedan 1995. Då lånade man systemet från USA, där man i det stora hummerfiskeriområdet runt Maine gjort så här sedan 1940-talet.
Staden Galway har en vacker profil även från sjösidan. Vi följer med Peter och hummerfiskaren Patrick Oliver på hans båt för att lägga tillbaka några av honorna som han tog upp tidigare under dagen. Patrick Oliver fiskar här i trakterna runt Galway och är ordförande för Galway Bays lokala fiskeorganisation . En bit ut men fortfarande utmed kustremsan är det dags. Peter som har tillstånd att utföra knipsningen visar hur märkningen går till.
Senare når vi Howth, en liten sömnig förstad som ligger på en halvö vid kusten strax norr om Dublin. Det roliga med Howth är att i den lilla hamnen ligger antagligen flest fiskrestauranger samlade på ett och samma ställe i hela Irland. Här finns allt från flottare etablissemang till enklare barer och stånd med rykande färskfriterade fish & chips och bläckfiskringar.
Där emellan ligger fiskbutikerna, var och en med sin särskilda specialitet.
Vid kajen ligger fiskebåtarna på rad och bakom restaurangstråket utbreder sig ett litet kvarter med små fiskeförädlingsindustrier. Fiskrestaurangen King Sitric är en av Irlands mer välrenommerade. Här har paret Aidan och Joan MacManus drivit restaurang och hotell sedan 1971 och med den äran får man förmoda. För utmed entrén och inne i baren hänger utmärkelserna på rad. Baren och restaurangdelen på entréplanet är fullt, men en trappa upp har man en vidunderlig utsikt över hamnen och Irelands Eye, den stora ön utanför hamninloppet. Vi beställer en hummersallad som mer än väl överträffar vår förväntan. Annars är Aiden, som regerar i köket, känd för sin hummer i Dublin Lawyers sås. (Se recept på nästa uppslag).
I Howth finns Howth Castle, ett gammalt slott som varit kuliss i många filmer. Slottet är privatägt men delar av slotten hyrs ut och drivs som Cookery School. Vi blir skjutsade upp på Howths Head, naturreservatet. Väl avsatta där börjar vi vår vandring på en av de många stigarna ned mot samhället. Ljungen runt om oss fångar hela tiden ögat med alla sina färger.
När vi kommer ner är det lunchdags, men vi går först in i några av fiskbutikerna och konstaterar att priset på hummer är lite högre här än det var på västkusten. Vi tar oss långt ut på Piren och Aqua Restaurant för lunch. Vi beställer en Seafood platter och får in en halv hummer, ostron, stora räkor, hummercocktail, algsallad och rökt vildfångad lax. Priset 30 euro, omkring 250 kronor, är verkligen överkomligt.
Vill man frossa i hummer och andra skaldjur och inte har möjlighet att fiska själv är en resa till Irland ett väldigt gott alternativ konstaterar vi på hemresan. Och inte minst, den irländska hummern verkar leva ett gott liv.
Det går inga direktflyg från västkusten och Göteborg till Irland. Med Ryan Air kan du flyga från Göteborg till London och byta där till Dublin. Eller res till Köpenhamn, där SAS, Norwegian Airlines och Air Lingus har flera avgångar dagligen att välja mellan. Med tåget till Köpenhamn kliver du av direkt i avgångshallen på Kastrup. Det tar cirka 3,5 timme från Göteborgs central. Från Stockholm flyger SAS och Air Lingus fyra gånger i veckan.
