”Det skulle kännas som att dö att behöva föda vaginalt”. Så beskriver Kajsa sin förlossningsrädsla, som hon har haft sedan hon var barn. Hon vågade inte bli gravid, men ville så gärna få barn.
– Jag försökte ta tag i det innan jag blev gravid, för att slippa hamna i en skitdålig situation som gravid.
Hennes psykolog tyckte inte att hon skulle utsätta sig för en vaginal förlossning, det skulle kunna leda till trauma och påverka anknytningen till barnet.
Efter besök hos både psykolog och läkare fick hon komma till Auroramottagningen på Östra innan hon ens blivit gravid.
– Det var en maktrelation där barnmorskan satt på all makt, och jag skulle komma dit och böna och be. Hon använde uttryck som att hon ville ”gräva lite” i det här. Jag hade redan ett utlåtande om att jag inte borde föda vaginalt. Jag ville inte ”gräva lite”. Samtalet slutade med att hon sa ”du behöver inte få biologiska barn, om du inte kan tänka dig att föda vaginalt”. Då gick jag bara därifrån.
Till Östra sjukhuset tänkte hon inte återvända.
– Har man inställningen att jag kanske inte borde bli mamma för att jag inte vill föda vaginalt, då har man gått ganska långt i sin strävan efter att folk inte ska få snitt. För mig är det en stor skillnad mellan lämpligheten i att bli förälder, och den korta stunden man föder barn.
Kajsa bestämde sig för att söka sig vidare. På Norra Älvsborgs länssjukhus i Trollhättan fick hon nej. Sökandet fortsatte.
– Av ren tur ringde jag till Borås och fick tag i en barnmorska där. Jag förklarade hela min historia och att jag hade hållit på i ett och ett halvt år redan. Det är en så trög apparat. Remisserna som skrevs från barnmorskemottagningen i Göteborg lades bara ner, och jag kan förstå det, för jag var ju inte gravid då.
Sedan blev Kajsa gravid.
Hon fick komma till Auroragruppen på Södra Älvsborgs sjukhus där hon träffade en barnmorska som hjälpte henne. Redan i vecka fem godkände läkaren ett kejsarsnitt.
– Jag fick gå en hel graviditet utan att oroa mig en enda dag, och det var helt fantastiskt. Hur tryggt som helst.
2021 kom Kajsas barn till världen genom det planerade kejsarsnittet på SÄS. Kajsa minns att barnmorskan beklagade sig över hur det var på Östra, och att hon bad Kajsa att inte berätta för andra kvinnor att hon hade fått komma dit, eftersom alla inte kan tas emot.
Regionens sjukhus vill inte medge att de går emot Östra
Samma vädjan fick Emilia Witkowska efter att hon fött sitt barn med kejsarsnitt i Borås. Hon är även en av kvinnorna som valt att Ivo-anmäla Auroramottagningen på Östra sjukhuset i Göteborg.
– Det är lite känsligt att berätta om, för man vill inte att vägen ska stängas för dem som behöver den, säger hon.
Kajsa och Emilias berättelser är bara två av många som GP tagit del av. I berättelse efter berättelse vittnar kvinnor hemmahörande i Göteborgsområdet om hur de söker sig till andra sjukhus med sin önskan om planerat kejsarsnitt. En del söker sig utanför regionen eller bokar kejsarsnitt i andra länder. De flesta uppger dock att de sökt sig till närliggande sjukhus.
Av de kvinnor som GP har varit i kontakt med uppger majoriteten att det är till SÄS i Borås de sökt sig. De berättar bland annat att personalen de träffat där påtalat förhöjd arbetsbelastning på grund av kvinnorna från Göteborg. I flera fall uppger kvinnor att de har ombetts att inte tala öppet om att de fått planerade snitt i Borås. Och när GP vill ställa frågor till förlossningsverksamheten vid SÄS tar det stopp.
Kommunikatören som besvarar intervjuförfrågan skriver i mejl att det inte finns någon statistik som bekräftar att kvinnor som tillhör Östra sjukhuset och som önskar planerat snitt söker sig till SÄS.
På Skaraborgs läns sjukhus i Skövde låter det likadant. Där meddelar ledningen för förlossningskliniken via presstjänsten att man inte märkt av något inflöde av kvinnor från Göteborgsområdet.
Inte heller förlossningsmottagningen på Norra Älvsborgs sjukhus, NÄL, känner igen att kvinnor från andra sjukhus skulle söka sig dit. Verksamhetschefen Graciela Carlson har inte märkt av att gravida från Göteborgsområdet sökt sig till dem. Hon trycker på att det finns gemensamma regionala rutiner för planerade kejsarsnitt.
När GP ber koncernkontoret hos Västra Götalandsregionen att ta fram dessa gemensamma rutiner kan de bara hitta en enda.
Rutinen handlar om att man inte ska remittera vidare en kvinna för ny medicinsk bedömning, så kallad second opinion, om hon är missnöjd med ett beslut. På så sätt ska kvinnor som redan har varit på Östra sjukhusets Auroramottagning inte kunna få remiss till sjukhusen i Trollhättan, Borås eller Skövde.
Ett nekat kejsarsnitt på Östra är alltså ett nekat kejsarsnitt även i resten av regionen. I alla fall i teorin.
Stockholm gör annorlunda
På Auroramottagningarna i Stockholm råder delvis en annan kultur. Där har man snarare hjälpt kvinnor med remisser till andra sjukhus i regionen om kvinnan i fråga varit missnöjd med ett beslut.
Men den hjälpen erbjuds alltså inte Göteborgskvinnorna. Bland de kvinnor som GP varit i kontakt med är det många som känner till Västra Götalandsregionens enda riktlinje. Därför har kvinnorna i flera fall valt att undvika Östra sjukhusets Auroramottagning helt för att vända sig direkt till de mindre sjukhusen i regionen.
De inleder alltså aldrig en process på Aurora på Östra sjukhuset av rädsla för att nekas ett kejsarsnitt. De ber sina barnmorskor om remisser till andra städer, de skriver sig på nya adresser, de reser långt och de ringer själva runt till de olika klinikerna.
Inget av de tillfrågade sjukhusen i Västra Götalandsregionen säger sig känna till dessa kvinnor.
Det gör däremot Region Halland. Maud Ankardal är verksamhetschef för kvinnokliniken i Halland, inklusive förlossningsavdelningen i Varberg. För henne är det ingen nyhet att Göteborgskvinnor som önskar planerat kejsarsnitt söker sig dit. Men hur många som söker sig till Halland från Göteborg, kan hon inte svara på.
– Det är svårt att ange i siffror. Men det är känt i verksamheten, har varit känt länge och är inget där vi ser någon stor förändring på senare år. De som kommer i det här ärendet kommer alltid på remiss från barnmorskan. Man kan inte söka på eget initiativ. Vår ambition är att ha en samsyn mellan förlossningsklinikerna, så att man inte bedömer behovet av ett kejsarsnitt på olika grund. Har man haft den här diskussionen med förlossningsenheten i Göteborg är det ingenting vi ändrar på egentligen, förutsatt att ingen ny information har tillkommit och att vi får remissen i god tid.
En del söker till er direkt, fast de tillhör Göteborg.
– Det kan de göra med remiss från mödravårdsbarnmorska eller som second opinion om ny information tillkommit. Men nu har vi haft en situation i Halland där inte vi heller har överskott på barnmorskor. Vi har begränsat med tider och behöver också ta hänsyn till om särskilda, medicinska eller sociala skäl föreligger eller om kvinnan har allvarlig psykiatrisk problematik. Vi har inte så stora möjligheter att snabbt ta emot patienter som kommer till oss från andra län för sin Aurorakontakt och vill inte försena effektiv bedömning och behandlingsmöjligheter.
Skickas de då tillbaka?
– Ja precis. Det är det normala med nuvarande bemanningsläge eftersom längre väntetider kan öka lidande och minskade behandlingsmöjligheter. Men vi hör inte till dem som aldrig någonsin beviljar på önskemål. Det gör vi ju ibland. Vi strävar efter en personcentrerad och patientsäker handläggning.
Nya rutiner ska underlätta för VGR
GP hittade enkelt ett 20-tal kvinnor som sökt sig bort från Östra sjukhusets Auroramottagning i jakten på ett kejsarsnitt. Här följer några av kvinnornas erfarenheter. Kvinnorna har godkänt att GP publicerar delar ur deras berättelser.
Trots att SÄS presstjänst inte har någon statistik får GP så småningom en intervju med Erica Cedervret Nilsson, verksamhetschef för område kvinna och barn på Södra Älvsborgs sjukhus i Borås. Hon menar att kvinnor inte längre kommer från Östra sjukhuset till SÄS för en second opinion.
– Inte nu, men förr tiden. Förra året tog vi i samordningsrådet för kvinnosjukdom och obstetrik fram en regional rutin som rör just second opinion. Efter det har vi inte haft det flödet.
Den regionala rutinen hon nämner är den riktlinje som stoppar kvinnorna från att söka sig vidare till regionens andra sjukhus. Anledningen till varför riktlinjen skrevs är enkel: rutinerna behövde bli tydligare.
– Vi tittade på möjligheten att ge second opinion och att det skedde en inflation i det. När man tittar på var man kan erbjuda det och varför, utifrån de riktlinjer vi har i VGR, så var inte elektivt kejsarsnitt en åkomma som löd under den skyldigheten eller kravet. Då behövde vi förtydliga det i rutinen, säger hon.
Riktlinjen ger utrymme för patienterna att söka vård via egenremiss, men den ger också regionens olika sjukhus rätten att neka patienten en ny bedömning.
– Vi jobbar ju tillsammans över sjukhusen i regionen för att ha en så jämlik vård som möjligt. Så har en kollega till mig gjort en bedömning så får vi räkna med att den är adekvat.
Kvinnor vittnar om att de blivit ombedda att vara tysta om den vård ni erbjudit. Vad tänker du när du hör det?
– Att vi skulle be våra invånare som går hos oss att inte berätta för omgivningen om den vård de får hos oss, det känner jag inte igen. Det är ingenting som jag kan uttala mig om och det är heller ingenting som jag förespråkar. Däremot är det alldeles riktigt att får vi en stor förskjutning av patienter, oavsett åkomma, från andra sjukhus till oss – eller vice versa, att vi tappar flöde av olika anledningar – så blir det mycket mer ansträngt för det sjukhus man går till. För vi är ju inte riggade för annat än det uppdraget vi har, inom vårt område.
Vad får det för konsekvens på SÄS och regionens andra sjukhus när Östra anses vara restriktiva med kejsarsnitt?
– Jag kan inte uttala mig om deras restriktivitet. Det är möjligt att vi har gjort olika bedömningar på samma kvinnor långt innan vi hade den rutinen som vi pratade om tidigare. Men oavsett var en förskjutning av patienter sker, och oavsett anledningen till det, så blir det givetvis svårare för det sjukhus som behöver ta emot ett större flöde än vad man har räknat med och vad man har uppdrag att ha.
Att frågan är aktuell, har inte gått Erica Cedervret Nilsson förbi. Inom regionen finns planer att fortsätta arbeta för en mer jämlik vård.
– Det här är ingen icke-fråga för oss utan vi arbetar kontinuerligt med hur vi ska jobba med våra flöden och de olika önskemålen från våra invånare – och det jobbet kommer fortsätta även under det här året.
FOTNOT: Kajsa heter egentligen något annat.
LÄS MER:Det svenska kejsarsnittet – granskningen i korthet
LÄS MER:Oron tog över – Julia funderade på att själv skära ut sitt barn
LÄS MER:Din åsikt: Ska kejsarsnitt vara fritt eller reglerat?
LÄS MER:”Där forskning och riktlinjer saknas frodas orättvisa lätt”
LÄS MER:Därför läggs Ivo-anmälningarna mot Auroramottagningarna ner
LÄS MER:Förlossningsläkaren: ”Att neka ett kejsarsnitt är förmynderi”
LÄS MER:Vårdens tävlingsmoment: Minska antalet kejsarsnitt
LÄS MER:Pålästa patienter utgör inte en fara för vården
LÄS MER:Berättelser från insidan: Tre kvinnor om Auroravården
LÄS MER:Aurora i Göteborg överrepresenterade hos Ivo
LÄS MER:Sös försöker hjälpa med nyfikenhet och förståelse
LÄS MER:Klinikernas egna enkätsvar – därför beviljas inte snitt
LÄS MER:Ryktet: Hit ska du inte gå om du vill ha kejsarsnitt
LÄS MER:Forskaren: Stress innan födseln kan påverka fostret
LÄS MER:Professorn: ”Finns inga fördelar med att födas med kejsarsnitt”
Alla granskningens publicerade delar hittar du här.
