Isabelle, 7, är mitt uppe i sin tuffa cancerbehandling

Det började med hög feber – på sjukhuset fann läkarna förändringar i blodet. Isabelle Johansson Svahn var sex år och skulle precis bli storasyster för andra gången när hon insjuknade i akut lymfatisk leukemi.

– Vi förstod att något var väldigt fel men vi hade inte kunnat ana att det skulle vara leukemi, säger mamma Angelica. Vi blev jättechockade. Vad tänker man? ”Nu dör hon”. Det kändes också lite som om man hade tagit livet för givet.

När jag en stund senare frågar Isabelle – som först vill visa sin kissande docka och därefter diskutera senaste Frost-filmen – hur det kändes när hon blev sjuk i cancer svarar hon:

– Det kändes ”nej, nu kommer jag att dö”.

Behandlades samtidigt som lillebror föddes

Det var i november 2018. Angelica var gravid i vecka 39 när Isabelle började må dåligt – dagen efter cancerbeskedet gick vattnet.

– Jag tänkte ”jag har inte tid för det här, jag vill inte”, minns Angelica.

I nästa andetag förklarar hon att i samma stund som Isabelle fick sin första cytostatikabehandling kom lillebror Billy till världen.

– Min mamma var med mig på förlossningen, min pappa var med Isabelle – och barnens pappa Richard sprang emellan.

Isabelle – som för dagen är hemma från skolan på grund av att hon är så infektionskänslig – står på huvudet framför fotografen samtidigt som Angelica fortsätter:

– De första fem månaderna av behandlingen var de mest intensiva. Nu är Isabelle i en underhållsfas. Hon får cytostatika hemma varje dag – om ett par veckor går hon in i en tuffare fas igen.

Får kraft genom att berätta

Sammanlagt pågår Isabelles behandling i två och ett halvt år. Hon är i dag fri från synliga cancerceller – men som hon själv uttrycker det ”man måste ändå fortsätta med medicinerna”. Syftet är att motverka återfall – att utrota eventuella icke synliga cancerceller. Dagen då Isabelle fick beskedet att hon var cancerfri var hon med pappa på sjukhuset.

– Richard blev så glad att han började gråta, berättar Angelica. Han kunde inte prata när han ringde via Facetime och gjorde tummen upp. Efteråt framkom det att Isabelle först inte hade förstått vad läkaren sa. Hon trodde att läkaren berättat för Richard att hon skulle dö, och att det var därför pappa grät. Men sedan hjälpte en sköterska till att förklara för Isabelle. Hon blev så glad – och spelade in en video.

På Isabelles Facebooksida ”Isabelles kamp mot cancern” finns videoklippet – som börjar med att Isabelle utbrister ”jag har ingen cancer kvar” – upplagt.

– Redan innan vi startade Facebooksidan hade vi spelat in små videos för oss själva, säger Angelica. Vi märkte att Isabelle ville berätta sin historia på film – och hon gjorde det bra.

I dag delar Isabelle – med hjälp av mamma – med sig av sin vardag både på Facebook och Instagram.

– Det finns så mycket kraft i sociala medier, konstaterar Angelica. Folk bryr sig verkligen och vill både hjälpa och stötta. Hela familjen har blivit stärkt av allt stöd vi fått.

Ska ha tre jobb

Det som varit svårast för Isabelle under resans gång har varit att tappa håret – ”jag vill kunna göra flätor som Rapunzel” – och att vara ifrån vännerna i skolan.

– Hon kan bli ledsen och längta efter kompisarna – och de längtar efter henne, säger Angelica.

– Men i morgon ska jag gå till skolan!

Isabelle är färdig med att stå på huvud och händer och sätter sig i soffan.

– Bamba är roligast, fortsätter hon. Jag ska ha tre jobb sedan – polis, kock och hästskötare.

I nästa stund visar hon upp sina kokböcker signerade förebilden Leif Mannerström.

– En, två, tre, fyra. Jag samlar på dem.

Favoritboken valde Isabelle dock inte på grund av att det är en bok om fisk – Isabelle älskar kött – utan för att Leif var finast på just den bokens omslag. Hon öppnar en av böckerna.

– Titta, han har ritat ett hjärta!

Stolt utan hår

När böckerna är lagda åt sidan övergår Isabelle till klicka på sin mobiltelefon. På Netflix finns en serie hon brukar titta på; ”Alexa & Katie”.

– Den handlar om en tjej som har cancer, förklarar Isabelle. Hon rakade av sitt hår. Jag borstade bort mitt. Bort med det!

– Isabelle vaknade en morgon med hår på kudden och en kal fläck på huvudet, berättar Angelica. Hon blev så ledsen och slet först bort allt som lossnade. Vi satt på golvet och grät tillsammans. Men Isabelle har verkligen ägt situationen och visat upp sig utan hår.

– Kämpat, fyller Isabelle i.

Hunden Lilly skäller på något utanför fönstret samtidigt som Angelica konstaterar:

– Just nu känns det ändå väldigt bra. Isabelle är pigg och levnadsglad. Man blir tacksam för det lilla när man vet hur sjuk hon varit.

Lina Norman

livsstil@gp.se