”Boiling point – på liv och död” är BBC:s nya kockdrama som får premiär på SVT Play i veckan. På bilden Freeman (Ray Panthaki) och Carly (Vinette Robinson).
”Boiling point – på liv och död” är BBC:s nya kockdrama som får premiär på SVT Play i veckan. På bilden Freeman (Ray Panthaki) och Carly (Vinette Robinson). Bild: James Stack

Recension: ”Boiling point – på liv och död” – SVT Play

Har du tröttnat på skildringar av kocken som rockstjärna? BBC-serien ”Boiling point – på liv och död” undviker knappast stress och överhettade känslor i köket men tar äntligen restaurangfiktionen i ny riktning.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Kocken blev rockstjärna dagen efter det att Anthony Bourdain, matbloggarnas Keith Richards, fick artikeln ”Ät inte innan du läst detta” publicerad i The New Yorker 1999.

Elitrestaurangernas köksregioner må redan ha varit ordentligt macho i slutet på 1990-talet (sedan dess har siffran över kvinnor som driver Michelinkök ökat något – idag är den sex procent). Men det var med Bourdain och kocken Gordon Ramsay som en ny skildring av restaurangen etablerades. Den kretsade kring ett manligt geni. Och hans kök blev på samma gång slagfält, elitidrott och podium, med den tomma tallriken som uppspänd duk.

”Allt handlar om fara” skrev Bourdain i genombrottsartikeln och beskrev kökspersonalen som ”en ubåtsbesättning”. Sådant tilltalade inte bara fiktionsmakare: tack vare de här ingredienserna – och den perfekta ramen av tidspress och jakten på Michelinstjärnor – var det dokusåporna som först kastade sig över kokainkockarna.

ANNONS

”Allt handlar om fara” skrev Bourdain i genombrottsartikeln och beskrev kökspersonalen som ”en ubåtsbesättning”.

Ett kvarts sekel senare känner man att det finns en särskild plats i helvetet för inslagsproducenter som tror att mänskligheten behöver fler bilder på hur grässtrån som bara växer på nordöstra toppen av Himalaya pincettfördelas på jättedyrt kött från kossor som zenmunkar masserat med 4 000-årig sake.

Men även för oss som somnar till matpornografi var den engelska filmen ”Boiling point” (2021) och dess amerikanska tv-seriekusin ”The bear” (2022) en frisk fläkt. De var verkligen inte fria från mästarmåltider tillagade under stress – ”Boiling point” är filmad i ett svep och det kände man som publik ändå fram till dess avslutande hjärtattack. Men både i ”The bear” och ”Boiling point” fanns kritik av tillståndet som varit.

I ”The bear” är det en bokstavskombinationsman som måste släppa kontroll, och räddas av en kvinna. I ”Boiling point”, som tagit sitt namn från dokumentärserien som ledde till Ramsays genombrott 1999, hetsar den lysande Stephen Graham (som om man kisar ser ut som Ramsay) sig till infarkt medan restaurangen räddas av en kvinna. För den som missar de blinkande metaforerna handlar de lika mycket om kockarna med gitarrsolon på elitkrogen som mannen vars mathobby blivit en daglig performancekonst hans familj förväntas applådera (medan hustrun sköter resten).

ANNONS

Logiskt då att den nya BBC-serien ”Boiling point – på liv och död” (som tar vid där filmen slutar) handlar om en ny restaurang med fokus på ”nordisk matinspiration” – där köket leds av en kvinna. Efter en smart inledning där formen är samma som filmens följa-John-kamera (en bra övergång som skärper våra sinnen) utvecklas serien mot intriger som knyts samman av ansvar för relationer, både privat och yrkesmässigt.

Att driva en restaurang eller laga fantastisk mat är inte automatiskt bättre och tuffare – eller större konst – för att det görs som en våghalsig solobalansakt.

I mitten av nätet står chefskocken Carly (Vinette Robinson) som får jonglera en hypokondrisk uppmärksamhetstörstande mamma, ett obefintligt socialt liv, mobbarmän i köket och slackerservitriser ute på golvet, samt alkoholister, självmordsbenägna efterrättskockar och depressiva före detta kollegor (Stephen Graham som utvecklat serien återkommer, men här finns inte en enda dålig biroll).

Att detta smarta, känsliga skifte i restaurangfiktionens värld, utan att göra avkall på stress under tid- och pengapress, dessutom bildar en av BBC:s bättre socialrealistiska serier på länge gör ju inte saken sämre. Och inte utan humor, som när restaurangens tilltänkte finansiär förklarar för kocken att ”alla googlar italiensk mat, inte nordisk” och att restaurangen därför måste skaffa sig gimmick.

Undertexten i ”Boiling point” är denna: Att driva en restaurang eller laga fantastisk mat är inte automatiskt bättre och tuffare – eller större konst – för att det görs som en våghalsig solobalansakt. Tvärtom faktiskt.

ANNONS

Titta även på:

  • ”Boiling point” (Philip Barantini, 2021)
  • ”The bear” (Christopher Storer, 2022-)
  • Läs: ”A woman's place is in the kitchen” (Sally Abé, 2024)

Fler texter på GP Kultur:

LÄS MER:Nytt och sevärt på TV – vecka 22

LÄS MER:SVT tiger om avhoppet i ”Gift vid första ögonkastet”

LÄS MER:Sommar-tv är årets stora utmaning för SVT

LÄS MER:Fem punkter om nya strömningstjänsten Max

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS