Elin Wägner, Selma Lagerlöf, Ellen Key och Victoria Benedictsson har betytt mycket för svenska kvinnors rättigheter och utrymme som författare och journalister. De drev och debatterade frågor som rörde rösträtt, miljö, konst, litteratur, barn, pedagogik och kärlek. Men de gjorde inte detta i ett vakuum och de var omgivna av andra driftiga kvinnor som de delade kampen med.
När nu Strindbergs Intima Teater och Anna Pettersson tagit sig an deras liv finns det alla möjligheter att scenkonstnärligt undersöka dessa komplexa människors drivkrafter och se nya spännande samband mellan då- och nutid. Tyvärr sker inget av detta och texten haltar dramaturgiskt. Vi får till exempel veta när de föddes och dog och att alla skrev. Att Key hade en bestämd tanke om hur trädgården skulle se ut och att Benedictsson inte fick gå i konstskola för sin far. Lagerlöf klagade på Keys sätt att skriva och Wägner hade en skrivmaskin av märket Corona. Vad ska vi göra med dessa lösryckta – och intetsägande – exempel?
Wägners, Lagerlöfs, Keys och Benedictssons liv och insatser förtjänar faktiskt mer komplexitet och större konstnärligt djup än detta
I rollen av dessa brottstycken till kvinnor kämpar skådespelaren Amanda Gordon på i svart långklänning och turnyr som framhäver bakdelen, men det verkar också som att texten inte landat ännu eftersom lite för många felsägningar osäkrar flödet i föreställningen. Vid ett tillfälle glimrar dock den konstnärliga potentialen förbi när Gordon i en blå scen iförd gasmask långsamt vandrar som en elefant.
Stundtals är det direkt publikkontakt där vi i ett forcerat quiz får detaljfrågor om kvartettens liv, årtal för rösträtt och titlar på verk. Men även för oss som kan svaren ter det sig obegripligt inkastat och utan riktning.
När förställningen är över verkar Gordon lika överraskad som publiken och frågan är om det inte föll bort en stor del av texten denna kväll. Inga trådar knyts ihop och vi lämnar förvirrat våra platser. Wägners, Lagerlöfs, Keys och Benedictssons liv och insatser förtjänar faktiskt mer komplexitet och större konstnärligt djup än detta.
Läs fler texter i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Vad Boråsarna vill ha” på Borås stadsteater
LÄS MER:Recension: ”Nattvak” på Göteborgs stadsteater
LÄS MER:Recension: ”Vansinnet” på Backa teater
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
