2024-03-04. Kl 10.26. Texten har tillfogats en rättelse.
Islänningen Víkingur Ólafsson är på många sätt en pianist för vår tid. Tekniskt briljant och virtuos ut i fingerspetsarna. Men också vetgirig och risktagande, en tonkonstnär som använder musiken för att skapa nya ordningar, nya berättelser.
Säsongen 2023/24 ägnar han åt ett enda verk, Johann Sebastian Bachs Goldbergvariationer. Först en kritikerrosad skivinspelning för Deutsche Grammophon, sedan en årslång turné med konserter på sex kontinenter.
”En konstnärlig men också mänsklig förvandling”
Man skulle kunna tro att dessa framträdanden bara reproducerar den egna instuderingen och tolkningen av de 30 variationerna. Men för den som möter detta häpnadsväckande pianospel i en livesituation, är det uppenbart att det är något helt annat som äger rum. Ett genuint skapande i nuet, en konstnärlig men också mänsklig förvandling, i mötet med Bachs magiska mönstertänkande.
Det blir som tydligast i reprisdelarna som Ólafsson använder på ett ytterst raffinerat och kreativt vis. Samma material två gånger, med samma toner och samma strukturer. Men detaljfokuseringen gör att lyssnaren upptäcker helt nya saker i materialet. Det blir på en gång skarpare och skörare, framförallt i de långsamma och kontemplativa variationsdelarna, där mildheten i repriserna gör spelet än mer fjäderlätt och existentiellt laddat. Tystare och ännu tystare, för att sedan explodera i de ultrasnabba och utmanande virtuosdelarna.
”Tolkningen är slipad och elegant”
Tolkningen är slipad och elegant, men Ólafsson har därtill en speciell förmåga att få de olika energinivåerna att samspela och bilda en utdragen linje, genom det 80 minuter långa variationsverket.
Det här är ju en musik som omgärdas av myter, inte minst sedan den kanadensiske pianisten Glenn Gould gav sig på Bachstycket och både inledde och avslutade sin karriär med två sinsemellan helt olika tolkningar. Ólafsson har den intellektuella nyfikenheten gemensam med Gould, men har ett eget och högst personligt sätt att lägga fram det han efteråt beskriver som verkets solsystem. Han säger detta efter att ha tagit emot den fullsatta salongens jubel och lägger till att det inte går att spela något extranummer. ”Det har ju Bach redan komponerat in, genom den avslutande arian.” Den förunderliga enkelheten i denna melodi framträder i Ólafssons version som en solitär diamant, självlysande och hemlighetsfull, innanför det vindlande tonflödet.
I en tidigare version av artikeln stod att Göteborgs Symfoniker, GSO, var med i konserten. Det var de inte.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: ”Animatopia” med GSO och David Dencik
LÄS MER:Recension: Mozart med Christian Zacharias och GSO
LÄS MER:Recension: Cristian Macelaru och Rudolf Buchbinder med GSO
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
