LÄS MER:Recension: ”I takt och otakt” på 3:e våningen
I fjol fick Göteborgs dans- och teaterfestival ställas in. I år återkommer den i nedskuren upplaga: Den gångna veckan har bjudit på fem föreställningar. Franska streetdance-gruppen Compagnie Dyptiks ”D-Construction” inleder festivalen i Bältesspännarparken där en byggnadsställning får agera scenografi. Bakom dess provisoriska galler rör sig sex unga dansare mot en möjlig frigörelse. Vid föreställningens slut klättrar de över stängslet bara för att hamna i en spegelvändning av den plats de började på; publiken har placerats på båda sidor. Det är en enkel, intelligent och livgivande gestaltning av gränsen, både i dess mer konkreta och abstrakta former.
Springande dansare
Mer tekniskt avancerad men mindre drabbande är Yoann Bourgeois ”Hurricane” som spelas med Göteborgs Operans Danskompani. Föreställningen gick att se redan våren 2020 i en kortare version, som del i det dubbla verket ”Beyond”. Om Compagnie Dyptik förlitar sig på stängslet är huvudnumret här en stor, snurrande skiva. På den seglar först långsamma tablåer ur möjliga liv förbi: en skräpsamlare, en kvinna med barnvagn, en personalfest. När takten på plattan ökar avkläds dansarna sina särmärken och börjar istället springa jämsides varandra. Några glider av skivan och kommer sedan farande åter ovanifrån. Människor möts i omfamningar, separeras, skriker efter varandra och bildar nya par. Yoann Bourgeois har en bakgrund som akrobat och visst imponerar de fysiska prestationerna liksom den stundtals långt drivna symmetrin. Men symboliken blir övertydlig och uttrycket sentimentalt, något som knappast blir bättre av att postrockbandet Godspeed you! Black emperor står för musiken.
LÄS MER:Recension: ”A Study of Choices” på 3:e våningen
Långrandigt om Frida Khalo
Särskilt upplyftande är inte heller de två föreställningar som utgör ”publikens val”. Grekiska Fly Theatres ”Frida Ki Allo” är en långrandig monolog om den mexikanska konstnärinnan. Med karaktäristiska flätor på huvudet och kraftigt svärtade ögonbryn beklagar hon att hon har gjorts till artefakt och att hennes öde är mer känt än hennes konst. Likväl utgör föreställningen en kronologisk återgivning av detta öde, kryddad med videokonst och lite svordomar. Det är faderns epilepsi, polion som drabbade Kahlo som barn, bussolyckan som skadade henne allvarligt, det stormiga äktenskapet med Diego Rivera och därpå följande alkoholism. Vad är det för publik som önskat sig denna feministiskt färgade eländesskildring?
LÄS MER:Recension: ”One on one” på Göteborgsoperan
Obegriplig slapstick
Troligen densamma som velat se franska Flora Détraz och Compagnie Plis ”Muyte maker”, där fyra kvinnor blandar skönsång och clowneri. Med frukt arrangerad som för ett stilleben på huvudet och flätor fästa vid en anordning i taket ägnar de en timme åt ordlös, obegriplig slapstick i form av plötsliga skratt och grimaser. Redan efter fem minuter tycks tiden oändligt lång. Återstår gör då två föreställningar: Konstgruppen Fuls deltagande dans ”Baba Karam – genom Jamileh och Khordadian” har jag ingen möjlighet att besöka och Svalbard Companys nycirkus ”All Genius All Idiot” är inställd på grund av sjukdom.
Där Göteborgs dans- och teaterfestival brukar hålla hög klass är årets avskalade program som synes närmast beklämmande. De verkligt intressanta namnen saknas och kvar är bara det obskyra. Utlovas gör ett ytterligare antal programpunkter som ska spelas kontinuerligt under året. Låt oss hoppas att de är av en annan dignitet.
LÄS MER:Recension: ”Homo (sapiens)” av Karolin Kent på Rum för dans
LÄS MER:Recension: ”Your body isn't just you” på Cinnober
Missa inget från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.