Det är inte enkelt att om det komplicerade skriva med lätt hand. Men det är precis vad Lyra Ekström Lindbäck gör i ”Moral: En roman”. En bok som har fått den här manglade läsaren att gå runt och säga just ordet moral snabbt tio gånger i följd, för att sedan utan framgång försöka förstå vad ordet egentligen betyder.
Ytterst ansvarig för förvirringen är det autofiktiva jaget som går omkring mellan studentkorridoren och seminarierummen i en liten tjeckisk stad.
Hon heter Anna och är en tjugosju år gammal svensk författare som nu doktorerar under ledning av en femtioårig svensk filosof, genomgående kallad ”du”. Hennes avhandling fokuserar på omoralisk skönlitteratur:
”Är det alltid på något vis en god handling att skriva, även om onda saker, eftersom litteraturen då synliggör det ondas uppkomst och uttryck?”
Det är en rimlig fråga i ett moralfilosofiskt sammanhang, eftersom den inte kan besvaras på några få rader.
Lättare är det att svara på romanens egen fråga. Är det en bra idé att inleda en sexuell relation med sin mer än tjugo år äldre handledare?
Nej, det är ju inte det.
Men scenerna som leder till den slutsatsen är både humoristiska, akademiskt nördiga och smärtsamma, om nu någon skulle förledas tro att en roman som till stora delar utspelar sig i olika seminarierum skulle skrivas på blodlös prosa.
Det är inte så att Anna faller handlöst för sin gubbige handledare. När han skriver sms i fullständiga meningar beskriver hon dem som boomer-meddelanden och han framstår som mer än lovligt självgod när han docerar om sin förträfflighet inför sina doktorander, men ändå smickras hon av hans tafatta uppvaktning och letar i filosofin efter tillåtelse att kliva över gränsen.
Det mest övertygande argumentet hittar hon hos John Milton som menade att man aktivt bör söka sig till synden, eftersom det först är när vi har felat som vi har förmågan att bli goda.
Kanske är det till och med moraliskt riktigt att ligga med sin mentor?
Anna klär sig porrigt, målar läpparna röda och är fullt medveten om att hon uppfyller stereotypa sexfantasier när hon på kontoret sitter på knä framför honom med hans kön i munnen.
Det mest övertygande argumentet hittar hon hos John Milton som menade att man aktivt bör söka sig till synden, eftersom det först är när vi har felat som vi har förmågan att bli goda.
Grejen är att hon roas av att se sig själv i rollen som den andra kvinnan, samtidigt för hon snåriga resonemang om hur den ojämlika maktrelationen ska hanteras. Skrivandet av den här boken är ett sådant försök. Texten utgör ett avskräckande vapen i det kalla krig som till slut uppstår.
Om den där handledaren har en verklig förlaga blir han knappast lugnad av sitt porträtt. En serieotrogen moralfilosof som intalar sig själv att det värsta han gjort är att säga nedlåtande ord om människor som handlar tzatzikimix i affären.
Är det moraliskt försvarbart att beskriva honom så eller inte? I den här boken trumfar litteraturen allt.
Och oavsett vad man tycker om den saken, så gestaltar Lyra Ekström Lindbäck sitt hypermedvetna alter ego på ett rent mästerligt vis.
Varje situation skärskådas med skärpa och distans, ända ner på detaljnivå.
I stället för att bli ”irriterad” när hon bakfull genomlider ännu ett seminarium, undrar Anna till exempel om det är hennes huvudvärk som gör henne ”irritabel”. Och när hon i en leksaksaffär känner sig berövad all fantasi, lugnas hon av tanken på att genomföra en kritisk analys av leksaksindustrin.
Långt där inne i sitt eget skarpa medvetande har hon alltså full kontroll över varje situation. Det blir faktiskt väldigt roligt mitt i allt självbedrägeri.
Mindre kul blir det när romanen kommenterar sin egen tillkomst som autofiktion, som när Anna diskuterar sitt påhittade namn med en litteraturkritiker som nyss skrivit en debattartikel om autofiktion.
Spänningen som uppstår här: vem-kan-nu-detta-vara? jag-tror-jag-vet! påminner mer om statisk elektricitet än om den starkström som i övrigt driver romanen framåt.
"Man tror alltid att man kan hacka patriarkatet", säger väninnan Molly när relationen till handledaren blivit ohållbar och Anna har fått betala priset.
"Förr eller senare sitter man ändå där och har blivit illa behandlad." Det är en riktigt bra sammanfattning av ”Moral: En roman”, ja kanske till och med av hela moralen.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Recension: "Leviatan" – Lyra Koli
LÄS MER:Som en modern Du sköna nya värld
LÄS MER:Lyra Ekström Lindbäck | Ett så starkt ljus
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
