Klas Grinell: Recension: ”Drama utan slut – Turkiet 100 år” av Bitte Hammargren och Stefan Bladh

Turkiet fyller 100 år, men två av Sveriges mest rutinerade Turkietreportrar bidrar inte till feststämningen. Klas Grinell har läst Bitte Hammargren och Stefan Bladhs reportagebok som täcker hela Erdogans tid vid makten.

Det här är en recension. Ställningstaganden är recensentens egna.

ANNONS
|

Den 29 oktober i år fyller republiken Turkiet 100 år. President Recep Tayyip Erdogan har i flera år förberett hur han vill fira sitt land och sätta ramarna för hundra nya år. Det har inte gått något vidare för honom. På senare år har motgångarna hopat sig och hur skicklig han än är på att överge ännu en ståndpunkt eller allierad för att behålla sin makt börjar hans möjligheter ta slut. För att stå där som ceremonimästare vid det stora firandet måste han först bli omvald som president i maj. Den förödande jordbävningen i sydöstra Anatolien och statens undermåliga hjälpinsatser har ytterligare försämrat hans position.

ANNONS

Det är inte heller för att bidra till feststämning som två av Sveriges mest rutinerade Turkietreportrar sammanställt sina intryck och lärdomar av 20 gemensamma år i landet. Inte heller är det för att presentera den turkiska republikens hundraåriga historia. Som de själva säger är Turkiet 100 år en reportagebok som vill “skildra några stora scenförändringar i detta pågående drama” som turkisk politik och samhällsliv utgör. Journalisten Bitte Hammargrens och fotograf Stefan Bladhs samarbete i Turkiet täcker hela Erdogans tid vid makten, vilket ger dem ovanliga möjligheter att fylla i med detaljer och nyanser i det Erdoganintresse Sveriges Natoansökan framkallat. Bladhs bilder är så långt från turistbilden av Turkiet som man kan tänka sig. Även om boken skildrar krig, attentat, död och dramatik är bilderna föredömligt alldagliga och medmänskliga. Hammargren har å andra sidan intervjuat de allra flesta som blandat sig i det turkiska maktspelet de senaste 30 åren. Men inte minst i de gemensamma reportageresorna ges dramats statister röst och mänsklighet. Där har boken sin unika styrka – i sättet de välunderbyggda storpolitiska analyserna av Syrienkrig och flyktingkris, PKK-konflikter och EU-relationer varvas med vardagsmänniskornas ofta svåra villkor och egna tolkningar av vad Turkiet borde kunna vara.

de välunderbyggda storpolitiska analyserna av Syrienkrig och flyktingkris, PKK-konflikter och EU-relationer varvas med vardagsmänniskornas ofta svåra villkor

Undertiteln “drama utan slut” är kongenial. När boken gick i tryck hade valdagen ännu inte tillkännagivits och oppositionsledaren Kemal Kilicdaroglu hade inte utropats till presidentkandidat. I sista stund hanns däremot en resa för att skildra jordbävningskatastrofen med. Men oavsett när man försöker sätta punkt riskerar nästa vecka att göra analyserna passé. Dramat har inget slut i Turkiet.

ANNONS

I den här boken har det heller inte någon alldeles tydlig kärna, vilket reportageformen gör extra tydligt – på gott och ont. Det märks att boken är formad av många korta reportage som vävs samman till en vindlande text. Det låter läsaren möta en mängd röster, teman och perspektiv. Men bristen på övergripande struktur gör det ibland svårt att få tag på ämnet. Som Hammargren med tydliga exempel visar har Erdogan en sällsynt förmåga att vända kappan efter vinden och klara sig ur trängda lägen. Men de stora linjerna i hur landets utvecklats under hans styre blir över de 360 sidorna aldrig speciellt tydliga. Kanske är det medvetet? Journalistens och fotografens öppna mänskliga möten får ofta gå före analytisk klarhet. Det gör också att de intervjuade, så länge de inte är makthavare, får ett slags tolkningsföreträde. Boken skildrar väl såväl kurders, armeniers, romers, syrianers, arabers som aleviters utsatta villkor som minoriteter. Men genom att låta det i och för sig mycket fina reportaget från det unika zaza-kurdiska Dersim skildra Turkiets kanske 20 miljoner aleviter döljer mer än vad det förklarar om alevismens betydelse i dagens Turkiet. Samtidigt är sådana invändningar pet och petitesser. Texten och bilderna tar verkligen läsaren nära landet idag. På så sätt blir boken ändå en slags hyllning till alla de människor som strävar för att skapa sig ett drägligt liv i Turkiet.

ANNONS

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Korruptionen skördade liv i jordbävningen i Turkiet

LÄS MER:Avtalet med Turkiet borde göra oss oroliga

LÄS MER:Desperat att göra Hagia Sofia till moské igen

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS