Den 24 november 1934 togs Hagia Sofia-moskén i Istanbul ur bruk, samma dag som president Mustafa Kemal av parlamentet fick hederstiteln Turkarnas fader – Atatürk.
Bakom beslutet att göra ett museum av den 1 500-åriga byggnaden låg det amerikanska Bysantinska institutet som 1931 fått tillstånd av Atatürk att frilägga och restaurera de kristna mosaikerna i Hagia Sofia. Den hade från år 537 till 1453 varit den grekisk-ortodoxa kyrkans stolthet.
En för ändamålet skapad intresseorganisation har de senaste åren försökt få museibeslutet annullerat, eftersom det enligt dem var lagvidrigt.
LÄS MER:Världsarvet Hagia Sofia tappar status som museum
Hagia Sofia var den osmanske sultan Mehmets personliga egendom som han enligt lag köpt vid erövringen av Konstantinopel 1453. Den låg därmed utanför parlamentets kontroll. Denna linje fick alltså för någon vecka sedan stöd i Turkiets högsta administrativa domstol.
President Erdoğans talesperson Ibrahim Kalin jämför Hagia Sofia med Turkiets övriga moskéer, och kyrkor och världsarv som Notre Dame, som alla är både gudstjänstlokaler och turistmål.
Han försäkrar även att de kristna mosaikerna ska vara kvar och att beslutet inte på något sätt ska hota platsen som Unesco-världsarv. Flera andra moskéer i den historiska delen av Istanbul, liksom i de turkiska städerna Bursa, Edirne och Diyarbakir, har status som världsarv och administreras redan av Myndigheten för religion.
Kulturarv handlar om politik
Inget tyder alltså på att Hagia Sofia skulle stängas för turister eller att de kristna konstskatterna skulle hotas. Ändå väcker beslutet stor uppmärksamhet runt om i världen.
Det visar att kulturarv inte handlar om gamla byggnader. Kulturarv skapas av samtidens beslut att bevara något och lämna det vidare till kommande generationer.
Lite mer akademiskt uttryckt är kulturarv en konstruktion i människors sinnen som fäster vikt vid vissa platser, föremål och företeelser. Kulturarv handlar därmed ofrånkomligen om politik.
Vi bör påminna oss om att Hagia Sofia-museet skapats av amerikanska restaurerare som lyft fram valda delar från olika århundraden av skiftande bruk. Det är en alldeles egen och tidsbunden konstruktion som också varit på bekostnad av det som fram till 1934 var byggnadens huvudfunktion, nämligen en plats för gudstjänst.
Erdoğan anspelar på yttre hot
Återtagandet av moskéverksamheten har kommunicerats väldigt olika till olika målgrupper.
På engelska är den tidigare Georgetown-professorn Ibrahim Kalin en viktig talesperson för presidenten som talar väl om tolerans och öppenhet.
På turkiska talar president Erdoğan själv om nationell stolthet och betydelsen att återigen få be i det som var osmanernas viktigaste moské. Inga utlänningar ska få diktera Turkiets öde. Bara genom att ständigt anspela på yttre hot kan Erdoğan klamra sig kvar trots maktmissbruk och år av vikande ekonomisk utveckling.
Enligt en opinionsundersökning tror 43 procent av befolkningen i Turkiet att beslutet är ett sätt att försöka ta deras uppmärksamhet från den försämrade ekonomiska utvecklingen.
På arabiska anspelas det på att även ta tillbaka tidigare muslimskt styrda områden som Andalusien och Jerusalem. Dessa tre språk riktar sig också mot olika grupper i inrikespolitiken.
Enligt en opinionsundersökning tror 43 procent av befolkningen i Turkiet att beslutet är ett sätt att försöka ta deras uppmärksamhet från den försämrade ekonomiska utvecklingen. De känner sin president.
Dagens Turkiet är djupt kluvet, och Erdoğan spär cyniskt på motsättningarna för att överleva. Det handlar mindre om genomtänkt politik än om just ren överlevnad.
LÄS MER:Påven: Moskébeslut smärtar mig
Bara genom att hålla uppe föreställningen om yttre hot kan han mobilisera stöd. Detta beslut är ytterligare ett som kanske värmer i stunden, men på sikt försvagar ekonomin och därmed regimens legitimitet.
Vi riskerar att få se fler desperata aktioner från Erdoğan. Till skillnad från krigshandlingarna mot kurder i både Turkiet och Syrien handlar det här tack och lov inte om att döda människor.
Som ofta verkar det internationella engagemanget vara större för kulturarv än för människoliv.
Klas Grinell är kulturarvsforskare vid Göteborgs universitet och föreståndare för Centrum för Europaforskning. Han forskar bland annat om ämnen som rör samspelet mellan islam, kulturarv och Europa, samt skriver om islamisk idéhistoria, museologi och Turkiets historia och politik.
Missa inte det senaste från GP Kultur!
Nu kan du få alla våra kulturnyheter, reportage, debatter och recensioner som en liten notis direkt till din telefon genom att klicka på följ-knappen vid taggen Kultur. I mobilen finner du den under artikeln och på sajt överst till höger om artikeln.
