Den första gång jag såg Sven Melander var hösten 1980. Då var han stupfull, såg ut som Pinochet och hade en t-shirt med texten ”I kväll får 107 svenskar gonorré” tryckt på bröstet. Jag var 12 år och hade såklart ingen koll på vare sig Pinochet eller gonorré, men jag minns i alla fall att de avspända livsnjutarna Berra och Robban (Melander och Weiron Holmberg) och deras förvirrade jakt på Pepes bodega var klart roligast i ”Sällskapsresan”.
Den sista gång jag såg Sven Melander var förra våren. Då stampade han sig igenom ”Volare” utklädd till kungspingvin i TV4:s ”Masked singer”. Dansen satt väl sådär och rösten höll inte riktigt men det verkade inte bekomma honom, han tycktes stortrivas där under masken, som han så ofta verkade göra.
Alla de andra gånger jag såg Sven Melander var det nämligen hans vänliga humör och öppna sinne som gjorde störst intryck. Hans ”glädje, värme och klokskap” som juryn uttryckte det när Melander fick ta emot tv-branschens välförtjänta hederspris vid Kristallengalan 2019.
Med lite socker går som bekant medicinen ner, och jag tänker att det var Melanders avslappnade och chosefria stil som på många sätt blev hans väg in på SVT,
Även om Sven Melander säkert haft sin beskärda del av deppar och dalar under en lång karriär – kvällstidningsmurveln var trots allt 35 år när han slog igenom på SVT – var det alltid roligt att titta på honom. Han var vilsam och mysig men aldrig tom eller menlöst. Till och med det kantiga trollet Rulle och norrländske ”Steve med Lloyden” blev något av humorklassiker i ett 1980-tal där konkurrensen om nöjespubliken i och för sig inte var direkt mördande.
När Sven Melander tillsammans med Stina Lundberg (senare Dabrowski) drog igång ”Nöjesmaskinen” 1982 kom deras lättsamma fredagsunderhållning med ballongdans och japanska pingviner snabbt att bli landets största nöjesprogram, och det enda där Janne ”Loffe” Carlsson kunde dundra igenom en plastvägg med sin trehjuliga minimotorcykel och svara på frågor om puder i stjärten av Sven Melander sittandes på en ölback. Som sagt, det var en annan tid.
Tittarnas krav var inte skyhöga, men Sven Melander var redan då en driven, mjuktuff och inkännande intervjuare som borde ha fått lika mycket cred för den delen av sitt arbete som hans programledarkollega Stina Dabrowski senare fick.
Med lite socker går som bekant medicinen ner, och jag tänker att det var Melanders avslappnade och chosefria stil som på många sätt blev hans väg in på SVT, och därifrån vidare in i den svenska folksjälen. För dit nådde han. Och där stannade han kvar.
Sven Melander hann med så mycket i sitt liv att bredden på många sätt också var den älskade tv-profilens styrka.
Rak, rolig och rättfram – något som på senare år fick Sven Melander att förvandla sitt Facebookkonto till en frispråkig plattform där han bland annat stöttade Zara Larsson efter att hon trakasserats på nätet av helt andra troll än Rulle. Det var också på Facebook och i egenskap av Cancerfondens ambassadör som han berättade om sina egna dubbla cancerbesked.
Men innan dess hade han också varit nöjeschef på SVT, lett Melodifestivalen och medverkat i en lång rad farser i bland annat skånska Arlöv, på Fredriksdalsteatern i Helsingborg och med Stefan & Krister på Vallarna i Falkenberg, och han översatte flera av Ray Cooneys föreställningar till svenska.
Sven Melander hann med så mycket i sitt liv att just bredden på många sätt också var den älskade tv-profilens styrka.
LÄS MER:Så hyllas Melander av vänner och kollegor
LÄS MER:Weiron Holmberg minns sin vän: ”Han var varm och enkel”
LÄS MER:Här är Sven Melanders karriär i bilder
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
