H, min vän.
I slutet av februari får du ditt tredje och sista avslag från Migrationsöverdomstolen – du utvisas till Västbanken.
Redan i slutet av november skrev Migrationsdomstolen ”Det råder inte inre väpnad konflikt på Västbanken” i sin dom. Vid den tidpunkten hade Israels armé, enligt uppgifter från FN-organet Ocha, dödat 222 palestinier, varav 59 barn på Västbanken sedan den 7 oktober. I skrivande stund beräknas över 400 palestinier på Västbanken ha dödats av israelisk militär eller bosättare.
I slutet av november när du fick ditt andra avslag gick du omkring sömnlös på nätterna, förtvivlad över dödandet av ditt folk, palestinierna. Du skickade bilder på döda barn i ruinerna av Gaza till mig. H, bilderna från Gaza är så mycket värre nu.
Du kunde inte leva i det av Israel ockuperade Västbanken av flera anledningar. Du är musiker. Du skriver sånger om kärlek och Palestina. För dina kritiska låttexter har du misshandlats av Hamas.
Du är palestinier. Du har levt i rädsla för och ditt liv har begränsats av israeliska illegala bosättare och israeliska vägspärrar som du inte fått passera för att du är just palestinier. Din systerson har dödats av Israels armé och på grund av ert släktskap har du trakasserats av israeliska myndigheter. Detta har du berättat för Migrationsverket. De tror dig inte.
När jag skriver om dig är du reducerad till en enda bokstav, H. Jag skriver aldrig ut hela ditt namn, för att skydda dig. Du har under många år levt som papperslös i Sverige.
I skuggan av kriget i Gaza har den israeliska armén och bosättare på Västbanken trappat upp våldet och utvidgandet av de illegala bosättningarna. FN-organet Ocha har registrerat 639 attacker mot palestinier på Västbanken sedan den 7 oktober.
Vittnesmålen är många och fruktansvärda. Bosättare som förstör palestiniers olivträd, vattencisterner och driver iväg dem från deras hem. Bosättare som skjuter en tonåring i ryggen utan att israelisk militär ingriper. Tusentals palestinier som grips, rapporter om palestinier från Västbanken som misshandlas och förnedras i israeliska förvar, palestiniers hem som rivs eftersom de saknar israeliska bygglov som är nästan omöjliga att få, samtidigt som Israel planerar att bygga ut bosättningarna med 3500 hus.
Men Västbanken var inte en säker och fridfull plats innan 7 oktober. Redan 2022 dödade Israels militär 146 palestinier på Västbanken, fler än något år sedan FN 2005 började registrera dödsoffren.
H, du visar mig nya videor som din brorson filmat från fönstret i deras hem på Västbanken. Man hör maskingevärseld, man ser en explosion följt av ett mörkt rökmoln som stiger mot himlen.
Din familj kan inte sova, de är rädda, berättar du. Din andra brorson blev skjuten när han parkerade bilen framför sitt hem förra månaden. Lyckligtvis överlevde han.
”Vad är din plan för att återetablera dig på Västbanken?” frågar handläggaren. Du skrattar glädjelöst till svar.
Dödssiffran passerar 30 000 i Gaza. Barn svälter ihjäl i norra Gaza, säger WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus i ett uttalande på X efter att organisationen besökt sjukhus i området. Han beskriver situationen på Al-Awda sjukhuset som ”motbjudande”. Han skriver att de vädjar till Israel om att låta humanitär hjälp passera i säkerhet. Han avslutar uttalandet med ordet ”eldupphör”.
Dagen efter säger World Food Programme att Israels armé hindrade en hjälpkonvoj bestående av 14 lastbilar att passera in till norra Gaza.
Samma vecka som människor dödas i en uppmärksammad händelse vid en hjälpkonvoj i Norra Gaza, vilket Mikaela Blomqvist skrev om i en krönika nyligen, går jag med i den största Palestinademonstrationen jag hittills sett i Göteborg. Människor skanderar ”alla barn har rätt till liv”. Jag hör min egen röst brista när jag försöker stämma upp i kören.
H, några dagar senare följer jag med dig för ett ”återvändandesamtal” på Migrationsverket. Vi sitter i ett trångt rum, en glasskiva separerar oss från handläggaren som ska försäkra sig om att du tänker samarbeta till att bli utvisad till Västbanken. Jag stirrar på asken med pappersnäsdukar som står framför oss. ”Vad är din plan för att återetablera dig på Västbanken?” frågar handläggaren. Du skrattar glädjelöst till svar.
Efteråt frågar du mig ”vad ska jag göra nu?”. Tomheten i din blick är outhärdlig. Tomheten i mitt svar är värre.
Jag har ingen tröst att erbjuda dig. Jag har ingen tröst att erbjuda palestinierna som dödas, som dör av svält, som dör av sjukdomar, som får sina hem förstörda.
H, jag finner det svårt att fortsätta mitt liv som vanligt. Hur kan jag fortsätta som vanligt i ett samhälle som utvisar dig till en vardag med maskingevärseld och bosättarnas ökande våld? Där EU inte inför sanktioner mot staten Israel, trots att ICJ säger att Israel måste vidta ”alla” åtgärder för att förhindra folkmord, och Human Rights Watch säger att Israel ”ignorerat domstolens beslut, och på vissa sätt till och med intensifierat sitt förtryck”.
När FN:s expert på rätten till mat, Michael Fakhri, säger att Israel medvetet svälter ut palestinier och borde hållas ansvariga för krigsbrott och folkmord?
H, min vän. Vad ska vi göra nu?
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Det går inte att blunda för det som sker i Gaza
LÄS MER:I mina öron ringer dag som natt: ”Sluta döda våra barn”
LÄS MER:Vi får aldrig sluta räkna de dödade barnen i Gaza
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturchef Johan Hilton tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
