Grönsaker har också känslor. Länge har det påståendet varit ett sätt att driva med veganer men nyligen publicerades en studie som visade att vinrankor, tomatplantor och tobaksväxter avger högfrekventa ljud när de blir uttorkade eller något skadar dem. De skriker. De senaste åren har det också kommit en hel del ytterligare forskning som visar att växter kan kommunicera, planera och minnas.
I fönstret har jag en liten växt som reagerar på beröring; mimosa pudica. Blygt krullar den ihop sina blad när man stryker dem med fingrarna. Eftersom växten har en så uppenbar förmåga att röra sig så har den använts i flera experiment. Växtforskaren Paco Calvo brukar roa sig med att inför publik bedöva plantan med samma sorts medel som kan få djur – och följaktligen också människor – att tuppa av. Han ställer den under en glaskupa och sprutar in gas. Efter någon timme tar han av kupan och häpp, bladen reagerar inte längre på beröring!
Samma sak med venusflugfälla, en köttätande art som smäller igen om sitt byte men tappar förmågan efter sövning. Ja, alla växter han prövat att döva upphör med sina aktiviteter. Slingerväxter slutar sitt cirklande sökande efter klätterstöd, växter slutar vrida sina blommor mot ljuset, fröer upphör att gro. De slutar helt enkelt att svara på sin omgivning. Till och med bakterier kan sövas. Som om de, precis som vi, har ett medvetande.
Mimosa pudica har också använts för att visa att växter kan minnas. Om de vidrörs på samma sätt ofta så slutar de till sist att reagera på den typen av beröring. I upp till 28 dagar efter sista beröringen kan de minnas att just den typen av kontakt är ofarlig.
Är växterna mer lika oss än vad vi förut trott?
Idéer om växtmedvetande väcker oro och aggression i forskarvärlden. Tankarna är så främmande att det skulle innebära ett paradigmskifte att acceptera det nya.
Vi är så inkörda på att intelligens har med neuroner att göra: ett hjärncentrerat medvetande, att vi har svårt att föreställa oss andra sorters inre erfarenhet. Men elektriska signaler transporterar nyheter genom träds kärlsystem på samma sätt som genom djurs nervsystem. Träds, svampars och växters rötter har hjärnliknande strukturer som används för planering och kommunikation med omgivningen.
Vi har studerat liv på alla nivåer vetenskapligt men medan det finns enormt mycket forskning kring hur det är att vara människa, så finns allt mindre vetenskapliga rön om upplevelsen att vara, ju längre ner i den föreställda hierarkin vi kommer. Det har inte ansetts vetenskapligt relevant hur träd, blommor eller insekter upplever sina liv.
Idéer om växtmedvetande väcker oro och aggression i forskarvärlden. Tankarna är så främmande att det skulle innebära ett paradigmskifte att acceptera det nya. Och i alla paradigmskiften riskerar de som byggt sina karriärer och sin kunskapsbas i det gamla trossystemet att förlora såväl status och forskningspengar som sitt vetenskapliga fotfäste. Många rasar följaktligen mot vad de ser som antropomorfism i beskrivningen av djur och växter.
Det finns förstås både likheter och skillnader mellan djuret människa och det levande av andra grupperingar. Vi behöver både få känna igen och göra jämförelser med det redan bekanta och vara öppna för att det vi möter är helt nytt och främmande. Både använda välbekanta ord och begrepp hämtade från vår egen socialt mänskliga värld och söka oss till ord och begrepp som visar på det annorlunda i växternas och svamparnas rike. Men om människor kan ”rota sig” och ”blomstra” så borde träd kunna ”minnas” och vinrankor kunna ”skrika”, även om många forskare alltså ännu värjer sig mot den typen av förmänskligande ord.
Kanske är vi på väg mot att göra oss av med de av människan uppfunna hierarkierna i naturen och börja studera den mer förutsättningslöst. Som en väv av relationer, processer, samband och sammanhang, där vi ser intelligens och medvetande där vi förut sett automatiska processer och instinkter. Kan det leda till att vi börjar betrakta allt annat levande med mer empati och inlevelseförmåga?
En angelägen fråga för den filosofiska vetenskapen att ta sig an när alltmer forskning visar att även växter, svampar och djur tänker och känner är hur ett etiskt liv ser ut.
Ekologen och filosofen David Abram har myntat begreppet ”den-mer-än-mänskliga-världen”. Han vill öka förståelsen för att vi i mötet med naturen står inför andra subjekt som vi måste leva tillsammans med och ta hänsyn till. Visst är människan unik, men det är också alla andra arter.
En angelägen fråga för den filosofiska vetenskapen att ta sig an när alltmer forskning visar att även växter, svampar och djur tänker och känner är hur ett etiskt liv ser ut. Hur ska vi se på odling och skogsbruk om träd och morötter är att betrakta som varelser? Hur kan vi leva som kännande subjekt i en värld full av andra kännande subjekt?
Med vilken rätt exploaterar vi allt annat levande?
I ”Jag är himmel och hav” från förra året skriver filosofen Jonna Bornemark att vi är vana vid att tänka på en etisk relation som en där vi är likar med samma skyldigheter och rättigheter. Men många relationer är i själva verket assymetriska utan att vara oetiska. Bornemark menar att det är uppenbart att det saknas en symmetrisk relation mellan vuxen och spädbarn men att det ändå är självklart för oss att vilja skydda dem: att vara etisk är att ta ansvar för en rörelse som sträcker sig bortom oss själva. Jag tänker att detta kan översättas till allt levande. Den andre angår mig. Den med mer makt har ett ansvar att lyssna och skapa rum för den med mindre.
Att skapa en etisk relation till den-mer-än-mänskliga världen medför också att vi måste börja se på oss själva som delar i ett kretslopp. Som Ronald Grimes, professor i religionsvetenskap, formulerat det: Vi måste lära oss att vara mat. Om vi inte kan det kommer vår art att bli en evolutionär återvändsgränd.
Genom att erkänna att vi själva är föda åt andra kan vi på allvar bli delar en den stora gemenskap som inbegriper allt levande. När jag dör hoppas jag få bli näring åt en stor tall eller en mykorrhizasvamp.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Skoltyckare förstår inte vad lågaffektivt bemötande är
LÄS MER:Det är inte ”omsorg” att straffa stökiga elever
LÄS MER:Därför kan AI bli människans undergång
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
