Oscar Westerholm: Spelens framtid finns i pixlarna

Utvecklingen inom spel går otroligt fort, vissa av dem går inte att med blotta ögat skilja från verkligheten. Samtidigt går något förlorat när det främsta syftet blir att se ut som en vräkig Hollywood-produktion, tycker Oscar Westerholm, som lägger sitt hopp hos pixelspelen.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Vid spelprisgalan The game awards tidigare i december avtäckte den japanske spelskaparen Hideo Kojima (”Death stranding”, 2019) ett projekt utvecklat tillsammans med den amerikanske filmregissören Jordan Peele (”Nope”, 2022). Den ögonblickskorta trailern för ”OD”, som var projektets kryptiska arbetstitel, består av en handfull fåordiga monologer framförda i ett mörkt rum av skådespelarna Sophie Lillis (”Det”), Hunter Schafer (”Euphoria”) och Udo Kier (”Swan song”). Det var emellertid först efter att den korta filmsnutten, som för övrigt fick mig att tänka på Samuel Becketts absurdistiska tv-pjäs ”Not I”, klingat ut som jag förstod att allt hade varit helt animerat med hjälp av fotorealistisk 3D-teknik. Det fanns något nästan hisnande i insikten. Framtiden hade, utan att jag lade märke till det, sprungit om mig.

ANNONS

Utvecklingen inom spel går otroligt fort. Teknologin, som för ett knappt halvt sekel sedan på sin höjd tillät att några få olikfärgade digitala block placerades bredvid varandra till lätet av blipp-blopp, kan i dag framställa bilder, ljud och taktila sensationer som i stort sett är omöjliga att skilja från verkligheten.

Risken för framtidschock är med andra ord överhängande. Jag har förståelse för den i dag allt vanligare konstnärliga impulsen inom spelutveckling att vilja dra tillbaka klockan några decennier.

Spel förlorar något av sin estetiska särart när det främsta syftet blir att se ut som en vräkig Hollywood-produktion.

Men det handlar inte bara om ett inskränkt motstånd till teknologiska framsteg. Spel förlorar något av sin estetiska särart när det främsta syftet blir att se ut som en vräkig Hollywood-produktion. Se till exempel ”Call of duty: Modern warfare III” och ”Hogwarts legacy”. Snygga – eller, ja, ”verklighetstrogna” åtminstone – men kreativt bankrutta blockbusters.

Nej, letar man efter spelmediets konstnärliga framtid gör man bättre i att vrida blicken lite åt sidan, till dataspel som estetiskt syftar tillbaka till mediets begynnelse. Flera av årets mest minnesvärda spel går i pixel-stilen, det vill säga tidigare nämnda digitala block, en relativt rudimentär men historiskt inrotad estetik som (återigen) blev populär i och med framgångsrika indiespel som ”Undertale” (2015), ”Stardew valley” (2016) och ”Celeste” (2018). Jag har ägnat mellandagarna åt att simma runt i ett vackert korallrev i rollspelet ”Dave the diver”, som handlar om en djuphavsdykare som driver en sushirestaurang i den sydkoreanska Jeju-provinsen. Spelet har smart nog lösgjort sig från alla fotorealistiska pretentioner. I stället har man konstruerat färggranna och fantasifulla världar en färgpunkt i taget. Det är som att gå från Gustave Courbets tekniskt skickliga realism till Paul Cézannes färgsprakande förmodernism. ”Bahnsen knights”, som är den senaste delen i en följetong med interaktiva kioskdeckare, ser ut som en minimalistisk serietidning tecknad i rött och svart. Men utvecklaren LCB game studios lyckas ge de enkla rutorna liv genom att kombinera välskriven text med effektfulla animationer.

ANNONS

Det svenska spelföretaget Raw fury – som i fjol publicerade det strålande äventyrsspelet ”Norco” – gav i höstas ut ”Kingdom eighties”, som går ut på att man via strategiska manövrar ska besegra monster uppstigna från underjorden. Allt äger rum i ett vackert åttiotalskitschigt landskap, med tydlig inspiration från ”Stranger things”, bestående av shoppinggallerior, villaförorter och sommarläger. Sättet som man har lyckats skapa skiftningar i ljus, via små till synes obetydliga förskjutningar i färgpaletten, är inget mindre än sensationellt.

Det är den här typen av spel som kommer att leva längre än femtio år. Frammejslade för hand, en pixel i taget.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Spelrecension: ”Marvel’s Spider-Man 2” till Playstation 5

LÄS MER:Spelen som spelade roll: Agri Ismaïl om ”Tetris”

LÄS MER:Spelrecension: ”Assassin’s creed: Mirage” till PC, Playstation och Xbox

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS