Alla de stora religionerna har skapelseberättelser. Människan vill veta var hon kommer ifrån och varför samhället är beskaffat som det är. Hon behöver historia och sammanhang.
En samtida sekulariserad motsvarighet till skapelseberättelser är det stora och expanderande fältet av litteratur som ger sig i kast med frågan: Varför blev Europa så rikt? Här finns åtskilliga verk att välja mellan, men en bok som utmärker sig i denna genre är den nyzeeländske historikern James Belichs nya mastodontverk ”The World the Plague Made: Black Death and the Rise of Europe”. Han är inte den förste med att ta pesten på 1340-talet som startpunkt för vad som kommit att kallas för The Great Divergence (den stora skillnaden), perioden då Västeuropa började dra i väg och resten av världen hamnade på efterkälken. Belichs bidrag är snarare ett globalt helhetsgrepp som sträcker sig långt utanför Europas gränser.
Med covid-19 i färskt minne är det onekligen skrämmande att se vad en riktigt dödlig pandemi kan föra med sig. Digerdöden skördade runt 75 miljoner liv och 25 miljoner av dem fanns i Europa. När närstående och grannar avled till höger och vänster lämnades de som var kvar ordentligt uppskrämda. I romanserien ”Trälarna” från 1970-talet skriver författaren Sven Wernström om denna tid: ”I tider av elände ökar vidskepelsen. Människor söker tecken på hemliga krafters vilja”. Man letade efter syndabockar och man kände inte till att lössen på svartråttorna var smittbärarna – något som slagits fast av modern vetenskap. I stället fick judarna ofta skulden, det påstods att de förgiftat brunnarna, något som ledde till flertalet pogromer.
När människor dog en masse och det plötsligt fanns färre personer per gård, per åker och per kvarn, fanns också mer resurser att fördela på färre.
Trots den omedelbara katastrofen som pandemin medförde går det inte att bortse från de långsiktiga förbättringar som skedde för de som överlevde i Europa. Att så många avled i svarta döden just här har hävdats vara en anledning till vår världsdels speciella utveckling. När människor dog en masse och det plötsligt fanns färre personer per gård, per åker och per kvarn, fanns också mer resurser att fördela på färre. Det låg till grund för en ordentlig standardökning, för de överlevande och deras ättlingar.
Belich exempel på effekterna av den stora döden är hundratals, men låt oss ta en handfull. Före pesten framfördes skeppen av roddare eller med ett enda segel längs Europas kuster och floder. När befolkningen minskade blev arbetskraften dyrare, detta drev på skeppsbyggarkonsten och man utvecklade det tremastade fartyget. Följderna av att européerna, med höga master och stora segel, kunde ta sig över vidsträckta vatten har inte gått någon förbi.
Arbetarna som överlevde kunde också kräva högre löner, då ingen annan arbetskraft fanns att tillgå. Ökad köpkraft hos vanligt folk bidrog till efterfrågan på bland annat kläder, som i sin tur sporrade textilproduktionen. Vissa forskare menar att mode som fenomen uppstod här. När de fattigare plötsligt kunde klä sig som de förmögna uppstod nya trender som de mindre besuttna inte hade råd att hänga med i. För att vidare hindra den ohejdade klädkonsumtionen vidtog vissa drastiska åtgärder. I Venedig år 1511 utfärdade senaten det lustiga dekretet "Allt nytt mode är förbjudet".
Det finns forskare som vill peka på att digerdöden skakade om hela samhällshierarkin. En ny medelklass kunde spira i ruinerna av det gamla. Bankirer, köpmän och hantverkare fick nya marknader för sina varor och tjänster och man kan här ana embryot till en mer kapitalistisk samhällsstruktur. Trådarna från 1300-talet fram till industriella revolutionen är många men vad som inte framgår är att flertalet av teorierna är väldigt omstridda.
Här väcks också en kontrafaktisk tanke, vad hade Europa blivit utan billiga böcker och hög läskunnighet?
Ett ganska skakigt resonemang bygger på att Europas tillväxt kunde ta fart, för att de externa hoten decimerats. Digerdöden skulle följaktligen ha krossat det mäktiga Bysantinska riket, ibland kallat Östrom. Därtill fanns hotet från Djingis Khans mongolarmé som visat att de hade kapacitet att ta sig ända upp till Österrike på 1200-talet. Dessa ryttare, som snabbt och lätt rörde sig från Kina till Europa, blev sin tids superspridare. Belich menar dock att smitthärden även blev deras undergång, då manfallet hos dem var stort. Här gör författaren det för lätt för sig. Många faktorer spelade in, i båda imperiernas undergång. Precis som Västroms fall, är Östroms fall en högst sammansatt historia och mongolerna började tackla av redan under slutet av 1200-talet.
Teorierna om de tekniska innovationerna har mer på fötterna. Ett exempel som är svårt att underskatta är Gutenbergs tryckpress, vilken började användas runt 1450. Bokproduktionen hade helt förfallit efter digerdöden. Författare och förläggare hade avlidit och den tidsödande bokkopieringen hade, som allt annat, blivit dyrare. Med en ny arbetsbesparande tryckteknik skulle det dock komma en ny guldålder för skrivandet och läsandet. En ny klass av skribenter, bokhandlare och andra intellektuella mellanskiktsyrken skapades. Här väcks också en kontrafaktisk tanke, vad hade Europa blivit utan billiga böcker och hög läskunnighet?
Effekterna sträcker sig som sagt också utanför Europa men är ofta kopplade till den europeiska utvecklingen. När arbetskraften blev dyr fanns det större incitament till att förslava människor. I kombination med ökad efterfrågan på socker började européernas omfattande jakt på slavar längs Afrikas västkust. Detta för att tillgodose de första sockerplantagerna på Kanarieöarna och Madeira. Belich menar också att den muslimska världens slavhandeln med kristna kom att stiga och uppgick till runt 1,5 miljoner mellan 1350 och 1800, exkluderat den slaviska befolkningen. Medan en del fick en bättre förhandlingsposition och ökad köpkraft fick andra se hur de förlorade all frihet.
Det blir tydligt här att det inte enbart går att förklara utvecklingen med digerdöden, utan det handlar minst lika mycket om vilka maktresurser människor på olika platser hade före pandemin. De fattiga bönderna i Västeuropa hade trots allt mer att sätta emot exploateringen än stamfolk i Afrika eller Medelhavets sjömän och herdar. I Västeuropa fanns redan mer institutionaliserade regler, förbud och rättigheter på plats.
Det finns en tydlig tendens i anglosaxiska tegelstenar av detta slag att de ska förklara allt. Det som sker hänförs ofta till den tes som drivs i böckerna. Detta blir en smula ensidigt när det är uppenbart att så mycket annat har haft betydelse. Belich försöker göra digerdöden till det moderna Europas skapelseberättelse. Även om så inte är fallet, är ”The World the Plague Made” en god utgångspunkt för att diskutera och tänka kring Europas särskilda plats i historien.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Guillous klassanalys är hämtad från Gamla Testamentet
LÄS MER:Recension: ”Medelklassen. 200 år i samhällets mitt” av Lovisa Broström
LÄS MER:Recension: ”Of boys and men” av Richard V. Reeves
Anmäl dig till vårt nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
