Stellan Welin: Lid gärna själv, men tvinga inte andra att göra det

I torsdags sändes Tom Alandhs gripande dokumentär om musikern Stefan Nilssons död och dess efterspel. Stefan Nilsson blev snabbt sämre på grund av sin ALS och valde att avsluta sitt liv genom att själv inta en dödlig dryck i kretsen av sin närmaste.

Hans fru berättade i filmen att det hade blivit ett fint slut. Efter att hon rapporterat att Stefan var död stormade en polisstyrka huset och de närvarande misstänktes för brottet att ha dödat Stefan. Ett onödigt och ovärdigt efterspel, särskilt som medhjälp till suicid inte är olagligt i Sverige under förutsättning att den som dör utför sista handlingen utan påtryckningar.

Några dagar senare publicerade Roland Poirier Martinsson en artikel i GP med titeln: ”Det finns inga hållbara argument för dödshjälp”. Dödshjälp är moraliskt fel – även om Poirier Martinsson inser svårigheten att förklara detta för den sjuka eller familjen. Han menar att det är fel att de sjuka och deras anhöriga ska få avgöra frågan om dödshjälp, lika lite som anhöriga till brottsoffer ska få avgöra straffet.

Huvudargumentet mot dödshjälp är att ”...ingen får avgöra när värdet av livet sjunkit så lågt att det får släckas”. Rimligen menar Poirier Martinsson att detta även gäller Stefan Nilsson. Han borde ha fortsatt att lida.

Men Poirier Martinsson tycks helt ha missat att sjukvården redan i dag tillåter att en respirator stängs av när vården bedöms som meningslös. Läkare tvingas ofta avgöra om ”värdet av livet har sjunkit så lågt att det får släckas” (Läkare vill gärna tänka att stänga av respiratorn är en passiv handling, men i vanligt normalt språkbruk orsakar avstängningen döden för patienten.)

Det finns bara en som kan avgöra om mitt liv är värt att leva och det är jag själv.

Vidare har alla patienter (enda undantaget är psykiatrisk tvångsvård) rätt att avbryta livsnödvändig vård, och då dör de. Det är också möjligt att få sova in i döden. Då kan patienten vägra närings- och vätsketillförsel och dö som ett resultat av det.

Patienter med livsnödvändig vård, säg respirator, kan alltså redan i dag få hjälp att dö av läkare. De patienter som begär avstängning eller upphörande av livsnödvändig vård bedömer att de lever ett liv vars värde sjunkit så djupt att det inte längre är värt att leva.

Det andra argumentet Poirier Martinsson för fram mot dödshjälp är en version av det sluttande planet. Han tycks mena att om man godkänner dödshjälp för de svårast lidande sjuka, så måste man också godkänna dödshjälp för en 21-åring som upplever psykisk ohälsa. Några empiriska belägg för detta presenteras inte.

Poirier Martinsson för in en diskussion om dödsstraff. Han är emot dödsstraff. En släkting till honom mördades brutalt. Men det vore olyckligt om de drabbade själva skulle bestämma om dödsstraff. Det håller jag med om, men detta har ingen relevans för dödshjälp.

Det finns bara en som kan avgöra om mitt liv är värt att leva och det är jag själv. Detta gäller så länge jag har ett medvetet liv. Skulle mina kognitiva och emotionella förmågor irreversibelt falla bort så kan jag lika gärna vara död och jag betackar mig för Poirier Martinssons ståndpunkt att detta skal av mig absolut ska hållas vid liv.

Själva grundpremissen för dödshjälp är att det är frivilligt. Den som inte vill ha hjälp att dö slipper. Lid gärna själv, men tvinga inte andra att göra det.

Stellan Welin, professor emeritus i praktisk filosofi vid Göteborgs universitet samt styrelsemedlem i Rätten till en värdig död.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Det finns inga hållbara argument för dödshjälp

LÄS MER:Recension: ”Talmannens guide till svensk poesi” av Andreas Norlén

LÄS MER:Därför ska vi inte bestraffa civil olydnad

Stellan Welin