"George Floyd borde vara vid liv. Han förtjänade så mycket mer”, postar president Biden den 25:e maj. Det var då fyra år sedan George Floyd kvävdes med polisen Derek Chauvins knä mot nacken och ansiktet mot en smutsig gata i Minneapolis.
Mordet blev bränslet på elden som var Black Lives Matter-demonstrationerna, och det som ibland kom att kallas rörelsen för svarta liv. Ett antal uppmärksammade fall av dödligt polisvåld mot framförallt svarta män drog ut hundratusentals människor på gatorna mitt under en rasande pandemi och omskapade synen på rasism inom och bortom USA.
Biden signalerade redan under sin kampanj att han inte skulle bli den president som lät sig smittas av den revolutionära energi som strömmade genom landet parallellt med hans presidentkampanj. Han delade sina sympatier för Floyds öde och kallade på rättvisa, men samtidigt ifrågasatte han kraven som drevs av rörelsen, som nedskärningar i polisens budget.
Under sitt presidentskap kom han att använda kravet som en slagpåse vänsterut, ett sätt att närma sig Republikanerna. Under sitt tal om tillståndet i nationen 2022 drog han ned applåder från båda sidor av skranket för orden "vi ska alla vara överens om att svaret inte är att avfinansiera polisen, utan att finansiera polisen”.
Både Demokratiska och Republikanska borgmästare över hela USA följde hans exempel, rörelsens krav fick inget gehör i slutändan. Polisen fick mer i stället för mindre.
Bidens kampanj har för andra gången intagit “inte Trump” som sin huvudsakliga linje.
Den liberala periferin som tagit till sig rörelsens slagord och symboler dunstade ganska snabbt när en Demokratisk president stod i skottgluggen. Tankesmedjor, polisfack och PR-byråer vann enkelt över media som gjorde sitt bästa för att utmåla BLM som orealistiska, fanatiker och bråkstakar. Luften gick ur proteströrelsen.
Förra året dödades 1247 personer i USA av polisen, enligt Police Mapping Project. Det är den högsta siffran på över tio år. I juni 2020 skrev New York Times att Black Lives Matter-demonstrationerna lockat mellan 15 och 26 miljoner deltagare. Den tros vara den största proteströrelsen i USA:s historia. Och under Biden har det huvudsakliga problemet som demonstrationerna vände sig emot blivit värre.
När Biden stod mot Trump förra gången menade demokratiska valarbetare att Biden var en möjlig samtalspartner för vänstern. Med Biden fanns det chans att påverka, det gick att flytta honom, han var resonlig. Ingenting under hans mandatperiod kom att bevisa detta. Politiskt har han förhållit sig iskall gentemot de två huvudsakliga gaturörelserna som hans regering mött: Rörelsen för svarta liv, och rörelsen mot kriget i Gaza. Två rörelser som i stor utsträckning består av unga och icke-vita.
De grupperna behöver Demokraterna vid valurnorna. Bidens kampanj har för andra gången intagit “inte Trump” som sin huvudsakliga linje. Att inte vara Trump borde vara tillräckligt. Trump var en pest, en president vi genomlevde, i en kaotisk tid. Nu en dömd brottsling vars straff avgörs i juli, samma månad som han förväntas väljas av den Republikanska kongressen till att bli deras representant i presidentvalet. Men i frågor som är helt avgörande för unga och icke-vita väljargrupper, har Biden inte lyckats förmedla vad som i grunden skiljer honom från Trump ideologiskt.
Vad hade Trump kunnat göra i Gaza som är värre än det Biden har gjort sedan 7 oktober? På vilket sätt skiljer sig Bidens nuvarande flyktingmottagande från Trumps? Om fler mördas av polisen under Biden än under Trump, vad kan vi som medborgare göra för att stoppa den utvecklingen?
Ungdomarna som gick ut på gatorna för att protestera mot den amerikanska polisens rasistiska och dödliga våld är fyra år äldre nu och helt immuniserade mot idén att ett Demokratiskt presidentskap innebär en automatisk förbättring. Det är ett enormt underbetyg till Biden. Ett tvåpartisystem är redan en knapp demokrati. När båda partierna agerar likadant blir det demokratiska systemet dekorativt. Till slut känns det som ett godkännande av en trasig process att delta med sin röst.
Många vägrar av princip att rösta på honom på grund av hans aktiva stöd till kriget i Gaza.
Nyhetsplattformen Semafor skriver om en opinionsundersökning av demokratiskt präglade Blueprint där en majoritet av utfrågade 18-30-åringar höll med om påståenden som “Det politiska systemet fungerar inte för såna som mig”, “USA är på väg nedåt” och “nästan alla politiker är korrupta och tjänar pengar på sin politiska makt”.
Samtidigt skriver Politico att “En genomträngande känsla av skräck har satt sig på allra högsta nivå av det Demokratiska Partiet”, angående Bidens chanser att vinna valet. Sajten citerar anonyma Demokrater med insyn och menar att Bidens kampanj håller på att flippa ur över de återkommande dystra siffrorna i opinionsundersökningarna.
Och det är framförallt bland unga och icke-vita röstare som Bidens stöd har minskat. Vissa har gått mot Trump, andra mot Robert F Kennedy Jr. eller andra marginella kandidater. Men det är vilka som stannar hemma som avgör amerikanska val, och i vänsterled kokar det mot Biden. Många vägrar av princip att rösta på honom på grund av hans aktiva stöd till kriget i Gaza.
Det är dessutom samma val som för fyra år sedan. Två presidenter som vi redan har levt med under några riktiga hundår står emot varandra. Det är svårt att uppbringa någon verklig entusiasm. Ekonomin (“bidenomics” på kampanjspråk) är enligt grafer och institut toppen, men prishöjningar äter upp överskottet för den amerikanska arbetarklassen. Aborträtten är fortsatt på tillbakagång och USA skickar pengar och vapen till ett krig som börjar förlora sitt stöd till och med bland Bidens egna anställda – nyligen lämnade den nionde personen hans administration i protest mot hans politik gentemot Israel.
“Han förändrade världen”, skrev Biden i sin tweet om Geroge Floyd. “Nu, agerar vi i hans minne”. Om Biden hade gjort det de senaste 4 åren, skulle kanske opinionsundersökningarna se helt annorlunda ut.
Läs mer i GP Kultur:
LÄS MER:Nu har Trumps ”förneka allt”-strategi kommit till Sverige
LÄS MER:Recension: ”Bli min” av Richard Ford
LÄS MER:Recension: ”Who’s afraid of gender?” av Judith Butler
Anmäl dig till Johan Hiltons nyhetsbrev
GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.
För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.
