Mansgurun Andrew Tate lämnar domstolen i Bukarest tidigare i januari, han står anklagad för trafficking-brott.
Mansgurun Andrew Tate lämnar domstolen i Bukarest tidigare i januari, han står anklagad för trafficking-brott. Bild: Alexandru Dobre

Theo Vareman: Andrew Tate visar att ondskan blivit dygd

Hur kan Andrew Tate vara på riktigt? Det är svårt att köpa att det hela inte är en avancerad form av satir. Theo Vareman har sett en ny dokumentär om den omstridde mansgurun och skriver om den nya trendiga ondskan.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Få har nog undgått att höra talas om Andrew Tate, den amerikansk-brittiske mansgurun som sedan slutet av december sitter i rumänskt häkte åtalad för trafficking. Nu finns VICE-dokumentären ”Manskulten Andrew Tate” på SVT Play, där tittarna får en inblick i Tates imperium innan allt brakade samman. Det är 45 minuter som känns som en evighet.

En rejäl portion av dokumentären ägnas åt ett av Tate-sfärens inkomstbringande projekt: The War Room. Detta mansläger i Transylvanien kostar drygt 5 000 dollar för deltagarna, hängivna Tate-fans som är beredda att betala hur mycket som helst för att få en exklusiv master class med sin förebild.

ANNONS

Den del av manslägret vi får följa i dokumentären består kort och gott av att Tate och hans gäng har hyrt in professionella kampsportare som deltagarna ska slåss mot – något som nog går att arrangera själv för en lägre summa än motsvarande drygt 50 000 kronor.

Det är svårt att köpa att det hela inte är en avancerad form av satir. När en av besökarna i The War Room säger att kampsportsmatchen kommer att göra honom till en bättre pappa, eller när Tate själv förklarar självförtroendeboosten i att kunna hota sin flickvän med ett vässat svärd, känns det som att titta på en rätt platt filmskurk och hans följare. Det är helt enkelt lite svårt att köpa att det är på riktigt.

Den slovenske filosofen Slavoj Žižek erbjuder en förklaring. I en artikel i Flamman (ursprungligen publicerad på opinionssajten Project Syndicate) utvecklar han hur politiker inte längre försöker skyla över de brott de begått, utan snarare väljer att skryta med dem(15/1). Det blir en motståndshandling mot den abstrakta ”verkliga” makten (den djupa staten eller vad det nu må vara).

Žižek exemplifierar både med den tidigare amerikanske presidenten Donald Trumps provocerande uttalanden och med hur Vladimir Putin numera är öppen med att Ukrainainvasionen är ett krig, inte bara en ”specialoperation”. Klandervärda eller rent av onda handlingar blir på så sätt ett uttryck för mod – att göra vad som krävs.

ANNONS

Det är svårt att köpa att det hela inte är en avancerad form av satir.

Andrew Tate är visserligen ingen världsledare, men Žižeks tanke om den nya, trendiga ondskan är applicerbar även i hans fall. I stället för att verka i ett gränsland mellan vad som är ”okej” och inte, och riskera ett övertramp som skulle få honom cancelled, väljer Tate att göra övertrampet till sitt riktmärke. Det finns inget att avslöja – bara en ”modig” sanningssägare. Andrew Tate hittade också sin egen djupa stat att slåss emot – något som han, med hänvisning till den klassiska filmserien, kallar för ”The Matrix”.

Kanske är detta också en delförklaring till hans mycket märkliga, men tydliga, dragningskraft på många unga män. Genom att vara öppen med sin misogyni, sina smutsiga affärer och hierarkiska tänkande är Andrew Tate åtminstone äkta, som det heter – och blir därmed ironiskt nog mer förtroendeingivande. Det baseras visserligen på en ganska pessimistisk grundsyn på människor, men något säger mig att de som lägger 5 000 dollar på att åka till Tates mansläger inte heller har den mest positiva människosynen.

Nu sitter Andrew Tate i rumänskt häkte anklagad för att ha tvingat flera kvinnor att producera pornografi. Om det blir några fler war room-sessioner får de kanske bli utan hans medverkan. Men blir en eventuell trafficking-dom också ett slag mot bilden av den ärliga, ”äkta” Andrew Tate, eftersom han själv hävdar sig vara oskyldig? Jag är tveksam.

ANNONS

För de som följt med honom ner i hans kaninhål blir det tvärtom bara ännu ett bevis på att han motarbetas av ett större system, och därmed ett bevis på att han har rätt. Har man lämnat vår Matrix-värld för Andrew Tates verklighet är det, som de säger i den klassiska filmen, no turning back.

Läs mer i GP Kultur:

LÄS MER:Tate får nej på överklagan – kvar i häkte

LÄS MER:Skröt om sina bilar för Greta – nu beslagtas de

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

GP:s kulturredaktion tipsar om veckans snackisar, händelser och guidar dig till Göteborgs kulturliv.

För att anmäla dig till nyhetsbrevet behöver du ett digitalt konto, vilket är kostnadsfritt och ger dig flera fördelar. Följ instruktionerna och anmäl dig till nyhetsbrevet här.

ANNONS