Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet man öppnar hundbilens baklucka – om klockan är två på natten eller om det är mitt på dagen. Fyraårige Håkan, polisiär patrullhund, är alltid ivrig och arbetsvillig.
– Ibland önskar man att man själv kände samma sak, säger polishundföraren Johan med ett skratt. När man åkt hela natten på blåljus, kommer tillbaka till stationen kvart över fem på morgonen... och får ett nytt larm.
Håkan vet vad som förväntas
Efter en kort paus lägger Johan till:
– Men det är vad vi vill ha, samarbetsvilliga hundar med en vilja att lösa uppgiften. Håkan vet vad han ska göra och vad som förväntas av honom. Han är väldigt lyhörd – men det ligger mycket träning bakom.
LÄS MER:Terapihunden Majken sprider glädje ihop med matte Anna
I framsätet på en polisbil – där en videoskärm visar Håkan vilandes i utrymmet bakom oss – berättar Johan att han arbetat som hundförare sedan 2008 och haft Håkan i drygt tre år.
– Jag trivs jättebra med honom och det var verkligen kärlek vid första ögonkastet. Jag kände direkt att jag tyckte om Håkan. Jag hade honom på prov ett tag och han gjorde lämplighetstestet alla polishundar gör. Vi hamnar i en del stökiga situationer och hundarna måste klara av buller, skrammel och poliser som springer – de måste kunna mycket.
I nästa andetag förklarar Johan att det han och Håkan tränar mest på är att rädda liv, att leta efter försvunna människor.
– Det är en häftig känsla, när man spårar ute i skogen och ser hundens svans gå upp.
Letar efter försvunna
Vid sökandet efter Wilma Andersson i Uddevalla var Håkan med och letade. Oftast handlar det dock om människor som gått vilse.
– Men suicid letar vi också efter, säger Johan. Det finns så många som mår dåligt, det är tragiskt... Även dementa är en stor grupp som försvinner. När man hittar en dement kvinna som gått vilse i femton minusgrader och snö, då känner man att man gör skillnad på riktigt.
– Alla inom polisen gör så klart skillnad men det blir väldigt påtagligt när man hittar någon försvunnen. Vårt huvudjobb är annars att spåra tjuvar vid inbrott och hitta föremål som de kan ha tappat. Vi kan också biträda vid narkotikabrott.
LÄS MER:Diabeteshunden Rambo ger Veronica trygghet dygnet runt
Johan beskriver ett tillfälle då en misstänkt person sprang iväg, men när man hann ikapp honom fann man inte några droger.
– Poliserna letade med ögon och händer tills Håkan kom. Han dök direkt in i en häck och där låg en snusdosa full av marijuana som killen hade slängt ifrån sig. Utan Håkan hade vi inte hittat dosan. Han tar allt med mänsklig vittring.
Väldigt fritt arbete
Johan ler en aning och konstaterar därefter att det är ett väldigt fritt arbete att vara hundförare, men under ansvar och man har dessutom sitt arbetsredskap med sig hem.
– Man måste hålla sin hund i trim. När vi jobbar dag tränar vi mest, om det inte kommer in ett larm om en försvunnen person. Nätter och kvällar åker vi på blåljus. De på ordningspolisen brukar bli glada när vi är med. Håkan innebär också en trygghet.
Johan funderar lite men fortsätter snart:
– Vi pratar mycket om att vi jobbar med nosen och att rädda liv, men en hund har även en avskräckande effekt. Är en hund med kanske det i vissa situationer inte blir så våldsamt som det riskerat bli annars. Det ska man inte hymla med.
Sonen är stolt lillhusse
Håkan, som är av rasen belgisk vallhund/malinois, rör en aning på sig. Efter ett natt- och ett kvällspass väntar nu lite ledighet.
– Det funkar jättebra med Håkan hemma, säger Johan. Min son Harry brukar säga att han är lillhusse, det är han stolt över. Han var bara fem år när jag fick Håkan och tycker att det är fantastiskt roligt. Och Håkan är väldigt avslappnad när vi är hemma. Det är skönt att han har en av- och påknapp.
Två veckor på pensionat
Med ett snett leende lägger Johan till:
– Fast det är lite som att vara gift med någon. Jag och Håkan är alltid med varandra – men till 95 procent fungerar det verkligen bra. Ibland kan jag tänka ”det där borde du klara, Håkan”, sedan inser jag ”han är ingen maskin” och hundar har förmodligen dåliga dagar precis som vi. Men två veckor varje sommar får han åka iväg på pensionat, berättar Johan.
– Jag tror att det känns lika skönt för Håkan som för mig med semester. När man sedan hämtar honom blir han jätteglad och det är klart att jag är glad i honom. Många säger ”det här hade varit världens bästa jobb om man sluppit ha hunden hemma” men jag tycker att Håkan är fantastisk! Folk brukar skratta när jag berättar att jag egentligen inte är så intresserad av varken hundar eller andra djur. Jag ser Håkan som en fin kompis och ett bra arbetsredskap. Man kan alltid lita på honom.
Johan och Håkan
Ålder: 44 respektive 4 år.
Bor: Lindome.
Familj: Johans fru Linda och sonen Harry, samt katten Stina.
Gör: Polishundförare. Polisiär patrullhund.
Intressen: Johan simmar, cyklar och springer. Håkan gillar att springa och sova.
