Vi vet att kvaliteten i vården av äldre är en av de största utmaningarna i dagens hälso- och sjukvård. I denna utmaning har sjuksköterskor en mycket viktig roll – både inom kommunal vård och omsorg och den sjukhusbaserade vården. Vården av äldre är komplex och kräver specifik geriatrisk kompetens. Trots regeringens satsning om 300 miljoner på att fler ska utbilda sig till specialistsjuksköterskor prioriteras inte utbildning och rekrytering av specialistutbildade sjuksköterskor i vård av äldre. Hur kommer det sig?
Vi vet att många sjuksköterskor vill utbilda sig till specialister inom vård av äldre, men många hoppar av redan under utbildningens första termin. Utvärdering av orsaken visar att studenterna har bristande förutsättningar i form av tid för studier från sina arbetsgivare och att detta är den starkast bidragande faktorn till att de väljer att avbryta sina studier. Många studenter tvingas använda sin fritid, kvällar och helger och till och med ta ut semester under studiedagarna eftersom de inte erhåller tid för studier.
Ett liknande scenario hade inom andra yrken tett sig vansinnigt. Ingen arbetsgivare eller politiker i dagens hälso- och sjukvård kan väl tänka sig att personalen skall klara av en avancerad utbildning på magisternivå parallellt med det ordinarie arbetet utan ordentligt stöd och uppmuntran från dem. Många av oss som bedriver specialistutbildningarna inom vård av äldre är i dag i ett läge där vi måste överväga att lägga ner utbildningsprogram. Det finns inte resurser att ge utbildningar där studenterna inte har realistiska förutsättningar att genomföra sin utbildning. Detta är enormt frustrerande när vi vet att specialistsjuksköterskornas kunskap är viktig för att leda och bedriva vården av multisjuka äldre personer. Varför bedöms inte denna kunskap som viktig?
Antalet äldre ökar
Vi vet att antalet äldre kommer att öka och det betyder att den grupp som blir multisjuka också kommer att öka. Det är en grupp i samhället med omfattande omvårdnadsbehov som kräver stora resurser och framför allt välutbildad och kompetent personal. Socialstyrelsen har visat att i dag är det bara fem procent av sjuksköterskorna som har en specifik geriatrisk utbildning. Det är inte rimligt mot den bakgrund vi beskriver.
The World Alzheimer Report 2015, publicerad av Alzheimer’s Disease International (ADI), visar att cirka 20 procent av kostnaderna för vården av personer med demens relaterar till medicinsk vård, 40 procent till omvårdnadsinsatser och resterade 40 procent till sociala insatser. Rapporten visar också att vårdkostnaden för personer med demens nästan matchar den sammanlagda kostnaden för vården av personer med cancer, hjärtsjukdomar och stroke. Äldre och multisjuka kräver ett kvalificerat ledarskap i omvårdnadsarbetet som en viktig del i att möta utmaningen. Ledarskap i omvårdnadsarbetet är sjuksköterskans ansvarsområde och här behövs speciell geriatrisk omvårdnadskompetens. Har vi råd att inte satsa på denna kompetens?
Vi vet att omvårdnadsforskningen har genomgått en stor utveckling under de senaste 20 åren vilket genererat omfattande forskningsbaserad kunskap inom geriatrisk omvårdnad som direkt kan bidra till högre kvalitet och förbättrad vård. Om den används. Kunskapsområdet inom geriatrisk omvårdnad är omfattande och vi vet att det krävs specialistkunskaper för att kunna tillgodogöra sig och omsätta den kunskapen på djupet. Varför prioriteras då inte sådan kunskap när den kan utveckla kvaliteten och värdigheten i vården av multisjuka äldre samt bidra till att den blir mer kostnadseffektiv?
Kompetens krävs
Vi vet också att det finns omfattande forskning som visar att utbildning och ökad kompetens i vården av äldre är viktig och betalar sig. Många studier indikerar att utbildning av personal i det långa loppet betalar sig genom förbättrad kvalitet och sänkta kostnader. Ansvariga politiker och ledare i vården av äldre måste inse att det inte bara handlar om att få tillräckligt många händer i vården av äldre, vi behöver också få tillräckligt många som har specialistkunskap och förmåga att leda arbetet att möta de multisjukas komplexa behov.
Helle Wijk
docent, Göteborgs Universitet
Stefan Sävenstedt
professor, Luleå Universitet
Anna-Karin Edberg
professor, Högskolan Kristianstad
Anne-Marie Boström
docent, Karolinska Institutet
Birgitta Wallerstedt
docent, Linnéuniversitet
Caisa Öster
docent, Uppsala Universitet
Elisabeth Häggström
docent, Högskolan i Gävle
Ingrid From
postdoktor, Högskolan Dalarna
Jimmie Kristensson
docent, Lunds Universitet
Katarina Sjögren Forss
postdoktor, Malmö Högskola
Klas Göran Sahlén
postdoktor, Umeå Universitet
Margareta Karlsson
postdoktor, Högskolan Väst
Marie Ernsth-Bravell
docent, Jönköping University
Kristina Iritz Hedberg
ordförande Riksföreningen för sjuksköterskan inom äldrevård