Klockan 21.00 en torsdagskväll i oktober händer normalt inte mycket på de här breddgraderna, men i höst är det som bekant annorlunda.
IF Elfsborg spelar Europa League, och att det var match på Borås Arena syntes på håll: Det var vanliga poliser på gatorna, det var piketpoliser på gatorna och det var ridande poliser på gatorna. Och förstås, en jäkla massa folk som ville vara ute i god för att inte missa den här godbiten till fotbollsmatch.
Jag rullade in i stan med GP:s kvaddade redaktionsbil goda en och en halv timme innan avspark. Om ni undrar varför bilen är halvt demolerad så beror det på att kollega Johnsson svängde rakt in i en av garage-Göteborgs större pelare härom veckan, men det är en historia som får utvecklas mer vid ett annat tillfälle.
I alla fall, in på den utsålda arenan (11 978 åskådare) kom jag efter att köat en stund med pöbeln. Utöver det vanliga klientelet i pressrummet – fitness-Wagner från Bladet, GT-delegationen med Spanjoren i spetsen, unge herr Fröberg från Fotbollskanalen och förstås GP:s egen Bosse Ling – hade en skock italienska murvlar tagit sig hela vägen från den sydeuropeiska huvudstaden också.
Och apropå godbitar. För dessa långväga gäster hade Elfsborg generöst nog dukat upp en bättre italiensk buffé. Föreningen som är känd för att ha allsvenskans bästa pressfika klev därmed upp på Europa League-standard. Eller som fitness-Wagner var snabb att meddela sina fans via egna masskommunikationskanalen: ”Roma i Borås, då kompletterar Elfsborg våfflorna och godisbuffén i pressfikat med pastasallad, prosciutto och melon. Benissimo”.
Benissimo – där låg nivån denna Europakväll. Och då hade matchen inte ens börjat.
När startelvorna delades ut ökade nerven: medan Elfsborg ställde upp med Oscar Hiljemarks bästa 3-4-3-elva, valde Romas Ivan Juric att vila halva startelvan som besegrat Venezia med 2–1 i helgen: Cristiante, Pellegrini, Dovbyk, Koné, och El Shaaraway började alla på bänken.
Elfsborg A mot Roma B – organisation mot arrogans
Elfsborg A mot Roma B – det kunde väl ändå bara sluta på ett sätt? Eller lutade det trots allt åt en svensk superskräll? Italiensk arrogans mot svensk organisation?
Hemmakortsidan värmde upp med att rökfylla halva arenan inför avspark, och därmed nya dryga Uefa-böter att vänta. Fansen hade åtminstone den goda smaken att skjuta sina raketer utanför Borås Arena (jag förutsätter att det var deras idé).
Även ett arrogant Roma på halvfart är oceaner mer bollskickligt än ett av allsvenskans bästa lag. Elfsborg fick jaga, pressa och vara hundraprocentigt koncentrerade i varje ögonblick för att inte släppa till fel yta vid fel tillfälle, och därmed hamna på efterkälken utan tid att reparera. Som när Terry Jegbe halkade och Eldor Shomurodov avslutade från nära håll.
Redan där kunde det roliga varit över, men bollen gjorde samma sak. Gick över, alltså.
Elfsborg gjorde överlag det defensiva jobbet otroligt bra, inget snack om den saken. De låg extremt lågt, långa stunder alldeles för lågt med centrala mittfältet, och ibland för lång tid utan anfallsspel. Men samtidigt: flera av omställningsförsöken attackerade precis rätt Roma-ytor. Arber Zeneli, länge bäst i gult, spelade fram Michael Baidoo som tog för lång tid på sig. Nästa gång sköt Zeneli själv, men avslutet var inte tillräckligt vasst. Zenellis bästa försök ledde till en reflexräddning från Roma-keepern Mile Svilar.
Allt eftersom blev Elfsborg riktigt varma i kläderna – det var kyligt i Borås denna kväll – och vid ett par tillfällen tog de sig hela vägen till offensivt straffområde via ett snabbt kombinationsspel från egen målvakt med Besfort Zeneli och Timothy Ouma i huvudrollerna. Det var imponerande på riktigt.
Mest VAR-kritiska i Sverige
När första halvlek summerades hade Elfsborg – Sveriges kanske mest VAR-kritiska förening – gjort enda målet på en VAR-straff. Hands på Tommaso Baldanzi efter en Ahmed Qasem-klack. Michael Baidoo hade inte många rätt i matchen, men straffen slog han iskallt i mål.
Elfsborg, som skakade nederländska AZ Alkmaar i en hedervärd uddamålsförlusthistoria i första rundan, ledde över Roma i halvtid. Det var inte rättvist sett till bollinnehavet, men sett till de skarpa målchanserna var det inget snack om saken: Elfsborg förtjänade ledningen.
Roma rullade runt, runt och runt utanför den parkerade, gula bussen. Och de sköt, sköt och sköt men nio av tio skott gick medelhögt till högt över. Andra halvlek fortsatte på samma sätt.
Roma rullade runt, Elfsborg låg rätt i sina positioner, mer 5-3-2 än 3-4-3 i defensiven. Roma sköt, bollen gick över. Ibland varierade de med inlägg, men de nickade Gustav Henriksson och Buhari Ibrahim bort. Gjorde de inte det så var det Isak Pettersson som reflexräddade. Eller så var ribban i vägen.
Jag säger inte att kvitteringen var långt borta, för det var den inte. Men vad spelade det för roll när den inte kom? Hemmaklacken ökade volymen i ramsorna, Per Frick kom in för att reta gallfeber på världsmästaren Paulo Dybala och matchklockan tickade mot segersång: IF Elfsborg mot AS Roma i Europa League, 1–0 till Elfsborg.
Om Roma gjort ett tidigt mål, spelat av matchen via en eller två baljor till som var det rimliga utfallet, och åkt tillbaka till Rom med tre förväntade poäng, hade den italienska storklubben förmodligen aldrig tänkt så mycket mer på Elfsborg, Borås och det här oktoberbesöket i Sverige.
Nu fick de i stället en evig påminnelse om hur svårt det är att bryta ner en välorganiserad Oscar Hiljemark-elva på ett kylslaget plastgräs i Borås.
Elfsborg gjorde en perfekt försvarsinsats i eget straffområde, och till slut blev det kvällen då stadens stolta förening tog en av sina största fotbollsskalper i dess 120-åriga historia. Ja, den allra största eftersom segern mot Lazio 2009 var ett betydelselöst returmöte (1–3 totalt).
För Elfsborg – som redan säkrat nånstans runt 70 miljoner kronor via EL-avancemanget – är bara denna seger värd ytterligare fem miljoner kronor rakt in på kontot. Tack vare en VAR-straff – men jag antar att klubbchefen och VAR-hataren Stefan Andreasson firar som han och hela Borås förtjänar efter den här historiska fotbollskvällen. Benissimo!
