IFK Göteborg följde upp 1–1 hemma mot bottenlaget Halmstad med 1–1 borta mot tabelljumbon Västerås SK. Därmed är Blåvitt fortsatt fast förankrade i bottenstriden. På måndag väntar derby mot Gais på Gamla Ullevi. Jag kallade det en blåvit skräckvecka i senaste krönikan, och ser ingen anledning att ändra mig.
Både 1–1 mot Halmstad och 1–1 mot Västerås är normala resultat. Inget lag som ligger så länge i botten som IFK Göteborg gjort i år, gör det av en tillfällighet. Det är den nivå Blåvitt befinner sig på. Om någon har en analys som visar annat ska jag läsa den med stor nyfikenhet.
Mot VSK tog Blåvitt ledningen till skillnad från mot HBK. Den lojale energispelaren Gustaf Norlin – inte något av sommarförvärven – avslutade ett snyggt anfall med att skicka upp bollen i närheten av nättaket efter drygt 20 minuters spel. Ett bra fotbollsmål där Kolbeinn Thordarson framför allt öppnade upp VSK med ett smart och maskerat instick.
Målet var kulmen på ett monumentalt, inledande spelövertag. Västerås – rädda för att släppa in ännu ett ett enkelt, tidiga mål – startade extremt lågt och passivt. Det blev något av en falsk trygghet för Blåvitt. Faktum är att när VSK väl började spela – vilket de gjorde direkt efter målet – var det en jämn match. Två bottenlag, ungefär lika bra. Eller lika dåliga.
Mycket riktigt kom VSK-kvitteringen en bit in i andra halvlek. Inget att säga om den. En logisk följd av att Västerås skar igenom Blåvitt centralt in på sista tredjedel, och därifrån skapade chanser. VSK är bra på det – att spela sig igenom centralt och skapa chanser. De är klart sämre på att vinna fotbollsmatcher, precis som IFK Göteborg. Krysset var logiskt även ur det perspektivet.
Tränare Stefan Billborn hade bänkat Oscar Wendt, och startade Anders Trondsen till vänster. Det gjorde backlinjen något stabilare än den varit på ett tag (vilket inte säger så mycket). Även duellspelaren Adam Carlén petades till förmån för David Kruse – en mer renodlad passningsspelare som passar bättre på konstgräs.
Rimliga förändringar av Billborn – men inte tillräckliga. IFK Göteborg står på 24 poäng på lika många matcher. De kan absolut åka ur allsvenskan i år. Hade de förlorat den här fajten – för att sedan gå upp mot ett utvilat Gais på gräs – tror jag allt slutat med att Blåvitt faktiskt gjort det.
Nu kan de kanske skrapa ihop 4-6 pinnar till, och landa på 28-30 poäng. Det kan räcka för att undvika kvalspel. IFK har bäst målskillnad av bottenlagen. Blåvitts största problem är att de har blivit något av ett konstgräslag. Snittet på plast i år är 1,4 mot 0,9 på gräs. Och det är ju försent att lägga plastmatta på Gamla Ullevi.
IFK Göteborg går – hur man än räknar – mot sin sämsta säsong på fyra år:
2021 tog IFK 41 poäng.
2022 – 45 poäng.
2023 – 34 poäng.
2024 – 30 poäng?.
Fyra års negativ utveckling
Fyra år – det är de fyra åren som ordföranden Richard Berkling och klubbchefen Håkan Mild styrt Blåvitt. Det råder alltså ingen tvekan om att IFK utvecklats negativt under Berklings och Milds regim. Deras misslyckande är odiskutabelt, och jag tror inte ens att de själva skulle hävda något annat. Det blir intressant att höra: Berkling har lovat att ställa upp på en intervju med GP i kommande vecka. Om Håkan Mild gör det samma återstår att se.
Skillnaden den här säsongen är dels att truppen byggts av tekniske direktören Ola Larsson. Dels att Blåvitt haft pengar för en gångs skull. Under sommarfönstret såldes Malick Yalcouyé som väntat till Brighton, och även om övergångssumman överdrevs i vissa medier, är det föreningens största försäljning genom tiderna. Ungefär 50 miljoner kronor lär landa på IFK:s konto, dock brukar summor portioneras ut över ett par tre utbetalningstillfällen (2024-2025).
Oavsett hur många miljoner Blåvitt drog in där, och som direktör Larsson satsat på nyförvärv, är skillnaden mot Blåvitts bottenkonkurrenter gigantisk. Givetvis har varken VSK, Kalmar FF, Halmstads BK eller IFK Värnamo kunnat göra i närheten så stora nyförvärv som Blåvitt.
Ändå är Blåvitt djupt indragna i bottenstriden tolv matcher senare. Tidernas rikaste bottenlag – tydligare än så kan Ola Larssons värvningshaveri knappast beskrivas.
Största meriten mindre smickrande
Richard Berkling och Håkan Mild må vara ytterst ansvariga för IFK Göteborgs negativa utveckling under -20-talet, men Ola Larsson kan inte friskrivas från ansvar. Vad jag förstår görs just nu ett antal förändringar internt där Larsson petas snett i sidled ur ledningsgruppen. Ingen dramatik med det, förstås…
Vad som händer i det så kallade fotbollsutskottet – där Berkling, Mild, Larsson sitter tillsammans med Marcus Hermansson, Rickard Ärlig, Jonas Henriksson och Jonas Olsson – är mer oklart. Inte ens internt tycks man veta om detta fotbollsutskott finns kvar en gång? Det är här föreningen IFK Göteborg befinner sig just nu, september 2024, Milds och Berklings fjärde år.
Spelare och tränare tillsammans med det rejäla bortaföljet må ha skrapat ihop en poäng i Västerås den här torsdagskvällen. Frågan är bara vad den blir värd när högsta ledningen ändå driver utvecklingen i helt fel riktning på lång sikt.
