Det var som om den onda foten inte spelade någon roll andra dagen av VM i sjukamp. Det värsta var över, höjdhoppet, och det påtvingade misslyckandet kunde hon vända till framgång.
Andra dagen var hon oemotståndlig. 6,87 i första längdhoppet, med perfekt träff allra längst ut på plankan, kom som en chock för värsta motståndaren Eunice Barber.
- Foten kändes bra, så jag var optimistisk, säger "Carro". Och inte blev det sämre av att jag sedan gjorde mitt bästa spjutresultat på länge. Fast jag kan erkänna att det var väldigt upp och ner i den grenen.
Återstod 800 meter, där Eunice Barber överraskade med en chockstart. Det fanns inget att välja på för Klüft om hon ville vinna.
- Att det gick så fort från början och att jag fick koncentrera mej på att hålla reda på var Eunice befann sej, det var det bästa som kunnat hända, tycker Carolina. Jag hade ju inte ens tid att känna efter om jag var trött.
Ett tag såg det oroande ut, när Kelly Sotherton och Eunice Barber skapade en lucka ner till Carolina Klüft. Men den titelförsvarande svenskan tog det kallt och gick förbi fransyskan i spurten.
- Jag hade bra kontroll, säger hon, och visste att jag skulle vara ganska bra på slutet.
Efteråt kunde hon berätta vad hon verkligen känt när hon vrickat foten på sista träningspasset i fredags.
- Först undrade jag om jag verkligen skulle kunna tävla alls, berättar hon. Sedan blev jag hårt tejpad, så hårt att det gjorde ont och jag inte kunde sova. Mitt i natten måste jag tassa upp, så att foten kunde lindas om.
Han tackar för allt stöd hon fått av tränaren Agne Bergvall, av övriga i truppen och inte minst av tjejerna hon tävlat mot.
- Det är fantastiskt att få lära känna sådana människor, tycker hon, utan dom hade jag inte varit där jag är. Alla har stöttat mej. Det har varit en upplevelse.
Det gäller även svåraste motståndaren, Eunice Barber.
- Hon har verkligen pushat mej, förklarar "Carro", och utan henne hade det inte gått så bra. Det finns inga schismer mellan oss, hur mycket vi än försöker kämpa ner varandra.
Tidigare så överlägsna Klüft har nämligen en förmåga att ta ut det där extra när kampen är jämn. Hon vägrar vika ner sig, hur dåliga oddsen än är.
- Jag har lärt mej att det viktigaste är att inte ge upp och det gjorde jag inte. Jag har sagt det förr, att detta inte är sju grenar var för sig, utan en helhet. Och detta var det mest spännande jag varit med om.
"Carro" samlar erfarenheter och fick en hel del nya den här gången. Så räkna med att hon är ännu bättre nästa gång.
- Jag har haft tur tidigare, sluppit skador och haft marginalerna på min sida, funderar hon. Men man lär av motgångar också. Det blir inte alltid som man tänkt sej och en vacker dag kommer jag också att förlora, även om det inte hände just nu.
En hektisk afton avslutades med att Carolina efter massor av intervjuer, prisutdelning, flera intervjuer, presskonferens, dopningskontroll och träff med familjen kom hem till en sovande sambo, Patrik Kristiansson, i VM-byn. Det fanns inte ens någon att spela kort med. "Carro":
- Gör inget, så trött som jag är.
