Löparna tillbaka efter tuffa år

Hon ska springa sin paraddistans, 400 meter, vid tävlingarna på Stockholms stadion. Det var på den distansen som 27-åringen tog EM-guld 2012 och inne-EM-brons året därpå.

Därefter födde hon sitt första barn, dottern Wilma, hann med en comeback som inte riktigt gick som hon ville, innan det var dags för nästa graviditetsuppehåll. I januari i fjol födde hon sonen Vincent. Fyra månader senare gjorde hon tävlingscomeback. Men det är först i år som hon är tillbaka på allvar.

Detta efter en klokare uppbyggnadsträning än efter den första graviditeten.

- Efter det första barnet utgick jag ifrån att jag var lika stark som innan, men det var jag inte. Och efter ett tag fick jag problem med skador eftersom jag inte riktigt hade styrkan, säger Hjelmer.

- Efter den senaste graviditeten började jag i rätt ände, gjorde mer styrketräning för att stärka bål och core-musklerna. Det är så mycket roligare nu när jag nått den här punkten och känner att jag är stark och snabb.

EM-kvalgränsen är målet

Hon hoppas kunna säkra EM-kvalgränsen under Bauhausgalan i Stockholm.

- Det är definitivt målet. Det ska bli spännande att se vad jag kan göra. Det är en utmaning att lägga upp ett 400-meterslopp, det kan bli bra taktiskt eller så kan det skita sig, säger Hjelmer.

I fjol kom Irene Ekelund till Hjelmers träningsgrupp Spårvägen för att träna för Rolle Bergman. De tränar tillsammans, även om Ekelund kör sprintdistanserna 100 och 200 meter och Hjelmer 200 och 400 meter.

- Det är bra att ha någon att hålla rygg på, det är nog bra för både henne och mig, och vi pushar varandra, säger Ekelund om Hjelmer.

"Varit tuffa år"

21-åringen slog igenom redan som 16-åring, men de senaste åren har varit väldigt tuffa för henne. Hon mådde inte bra psykiskt men ville inte söka hjälp. I stället kämpade hon på med sin löpträning, trots att hon bara ville vara hemma. Och så kom skadorna och sjukdomarna slag i slag.

- Det har varit tuffa år. Hade jag inte varit stark hade jag inte varit här i dag, säger Ekelund.

Till slut lyckades hennes syster och dåvarande tränare pusha henne att söka hjälp för depression och tvångstankar.

- Jag fick hjälp att förstå hur jag skulle hantera situationer när jag har mycket ångest, har fått hjälpmedel för att förstå hur jag ska hantera det. Det har varit jättebra för mig.

EM vore en bonus

I takt med att hon mår bättre mentalt har också de kroppsliga skadorna och sjukdomarna blivit färre. Det har förstås medfört att hon kunnat träna mer och bättre.

- Men jag känner att jag har långt kvar. De senaste åren har det bara gått sämre, men den senaste helgen då jag sprang 200 meter på 24,02 – en sån tid har jag inte haft på två år. Så nu vet jag att träningen ger resultat och jag vet att om jag tränar mer så kan det bli ännu bättre.

Ekelund har inget mål med 100-metersloppet på Stockholms stadion.

- Jag hoppas bara att springa snabbare än jag gjort hittills i år. Och EM, det vore bara en bonus om jag klarar av att ta mig dit.