Jonas Jerebko, 34, sitter på en stenkant vid sidlinjerna av en fotbollsplan samtidigt som Göteborgsregnet öser ner över Hisingen. Den blöta luggen hänger ner i ögonen när han tar av sig målvaktshandskarna som gjort honom sällskap genom en träning med BK Häcken.
LÄS MER:Jonas Jerebko tränade med Häcken
Det är en oväntad plats att möta Sveriges genom tiderna främsta basketspelare på.
Men efter ett par år som bjudit på tvära kast i karriären har han landat på den svenska västkusten igen. I alla fall för tillfället.
– Jag har valt att vara med familjen nu i år. Jag fick min son i mars, så det ville jag vara hemma för. Men jag känner mig inte klar med basketen än, säger han.
Jerebko har på många sätt varit med och skrivit svensk baskethistoria. 2009 blev han första svensk att värvas in i NBA, världens bästa basketliga. Ett decennium senare bättrade han på meritlistan med att bli första svensk någonsin att ta sig till en NBA-final.
Han gjorde det dessutom med Golden State Warriors, som hade två raka titlar med sig i ryggen. Den tredje skulle kunna bärgas utan större problem.
Men mot slutet av säsongen drabbades laget av ett par tunga skador, och finalserien mot Toronto blev helt enkelt för svår.
– Jag har aldrig sett någon spela så bra basket som Toronto spelade i den serien. De slängde i sådana bollar som man knappt kunde tro. Så det finns väl egentligen inget att säga om resultatet, säger Jerebko om den tunga förlusten.
Stökig tid i Ryssland
Efter det gick NBA-kontraktet ut, och i ett försök att komma närmre hemmaplan skrev Jerebko på kontrakt med ryska laget BC Khimki.
– Läget jag var i den sommaren när erbjudandet kom gjorde att det inte gick att tacka nej, berättar han.
– Nu med facit i hand var inte det beslutet det bästa. Men jag ska inte ljuga om att jag blev erbjuden bra med pengar, dessutom var det en möjlighet att få spela med ett konkurrenskraftigt lag i EuroLeague - så jag ville ge det en chans.
Den första säsongen i Ryssland rullade på, men den andra hann inte sluta innan svensken och klubben valde att gå skilda vägar.
Löner som inte betalades ut i tid, en coach som inte nådde upp i nivå och sviktande motivation gjorde att det helt enkelt blev för mycket friktion.
– Att gå från att spela NBA-final för att i nästa stund spela matcher i Sibirien blev en stor omställning, berättar Jerebko.
– Ryssland var bara inte ett ställe jag trivdes på. Så jag valde att komma hem för att vara med familjen istället
LÄS MER:Jerebko: "De är skyldiga mig miljoner"
Sikte på revansch i NBA
Hemkomsten från Ryssland skedde i januari tidigare i år. Sedan dess har Jonas Jerebko gjort comeback i det svenska landslaget som tidigare i år spelade EM-kval, nu när det inte finns något klubblag som kan stoppa honom.
Men mycket mer basket än så har det inte blivit. Det beror dock inte på bristande möjligheter, utan är ett medvetet val.
– Jag har fått en del erbjudande om att åka iväg och spela slutspel i Europa nu i maj och juni, men för mig har det aldrig varit aktuellt. Jag har tackat nej till alla erbjudanden, för jag har bestämt mig för att åka över till USA och ge NBA en chans till.
Pågår det snack med några lag där borta?
– Det är min agent som får sköta den biten. Jag har bestämt mig för vad jag vill, så nu gäller det bara att jag håller mig i form så jag är redo när telefonen ringer.
Den där förlorade NBA-finalen från 2019 ligger fortfarande och skaver. Det märks. Men inte ens Jarebko själv vet riktigt hur djupt de såren egentligen går.
– Helt ärligt så har jag bara lämnat den förlusten bakom mig. Än så länge har jag inte direkt sett tillbaks på den. Men jag får väl göra det om några år, då kanske jag kan se det positiva i hur nära det faktiskt var.
Det som däremot står klart är att revanschlystnaden finns där. Alla cylindrar är påslagna för att ta Jonas Jerebko tillbaks till världens bästa basketliga och till en ny final för att bli första svensk att bärga den titeln.
– Att vinna NBA-finalen har ju alltid varit en dröm och nu när jag dessutom varit nära en gång finns det såklart en revanschlust i bakhuvudet, säger han.
– Det känns som att jag har ett par bra år kvar i kroppen och det vill jag dra nytta av. Jag känner mig frisk och pigg - dessutom tycker jag fortfarande det är väldigt roligt att spela basket.
