Det tog visserligen lite tid att ladda om efter OS i Paris. Men sedan började rekordjakten igen.
– Det har ändå funkat bättre än jag trodde. Jag har varit väldigt trött så klart, men formen sitter verkligen i, säger Julia Henriksson efter ännu en nära rekordmiss.
Malmösprintern tangerade Linda Haglunds 45 år gamla 200-metersrekord redan på EM i juni och slog det till slut i försöken på OS-banorna i Paris.
Dessutom putsade hon det igen, till 22,69, på lag-SM i helgen.
Haglunds rekord på halva distansen har dock visat sig vara lite tuffare att knäcka. Hennes 11,16 har stått sig sedan 1980 och det har varit nära flera gånger.
Men det har varit lite stolpe ut hittills för Julia Henriksson.
Knapp miss
24-åringen sprang i våras på 11,19 och var några dagar senare dessutom första svenska under 11 sekunder (10,95) – men i för stark vind. Även på SM i slutet av juni var hon under rekordet i för stark vind.
På Ryavallen i Borås på onsdagskvällen kom en ny knapp miss.
Henriksson sprang i mål på 11,21 – bara fem hundradelar från rekordet.
– Jag vet att jag har det i mig och att jag kan ta det, säger hon.
– Samtidigt är det mitt näst bästa lopp hittills. Så även om jag vill mer kan jag inte vara missnöjd.
Drömmil och rekord
Det blev dock ett svenskt rekord på Ryavallen i alla fall.
Samuel Pihlström sprang 1 500 meter på OS i Paris. I Borås var det dock den nuförtiden lite ovanligare distansen 1 mile (1 609 meter) som gällde.
När sista varvet inleddes såg det ut att bli svårt. Men Samuel Pihlström drog på ett imponerande spurtvarv och sprang i mål på 3.52,50 – drygt en sekund under Kalle Berglunds tidigare rekord från 2019.
– Jag har haft det småstruligt, lite sjukdom och varit lite trött efter OS. Så jag tycker ändå att det svarar väldigt bra, säger Pihlström.
En annan som visade fin form trots urladdningen på OS nyligen var Carl Bengtström på 400 meter häck.
Svensken, som satte svenskt rekord (47,94) på EM tidigare i år, bjöd på karriärens näst snabbaste lopp när han sprang i mål på 48,42.
– Det är en lång säsong, så att kunna hålla nivån hela vägen är viktigt. Så det känns väldigt bra, säger han.
– Det är mycket mentalt, tufft att ladda om hela tiden. Men jag går in i dag och gör mitt bästa och det räckte långt. Och jag går under VM-kvalgränsen för nästa år, så då slipper jag tänka på det.
