Henrik Larsson var den förste svensken att springa 100 meter under ett OS – men efter loppet var glädjen över det som bortblåst.
Den svenske sprintern kom nämligen in i mål på tiden 10.24 och det räckte inte till att få springa i en OS-final. Kort efter målgången var Henrik Larsson, som slutade fyra under sommarens EM, minst sagt missnöjd med sin prestation.
– Det sämsta jag någonsin gjort i mitt liv utifrån vad jag har kapacitet att göra. Det bara kändes som att jag hade cement i låren. Det kändes hyfsat på uppvärmningen men när vi kom in här kändes det bara dåligt. Det var inga extra nerver, inget mer än vanligt på ett mästerskap, men kroppen svarade inte, säger han till Sportbladet.
Henrik Larsson säger att det är ”ett mysterium” när han får frågan vart hans fina form hade tagit vägen. Han konstaterar samtidigt att det var extra svårt för honom att springa med tanke på att han fick ytterbanan, utan någon löpare på någon av banorna intill honom.
– Jag sprang helt blint, hade ingen uppfattning om var någon var. Det var mest på slutet och då var det för sent, säger Larsson.
LÄS MER:Senaste nytt om OS 2024
