Torslanda HK:s F21-lag mötte varandra i Partille world cup-finalen

På ett molnigt Heden hörs ”heja Torslanda!” ropas ut från den ena läktaren av Fristads Arena. Det är ett tämligen opartiskt tilltag.

Torslanda HK:s två F21 lag möter nämligen varandra i finalen av a-slutspelet i Partille cup.

Medan speakern försöker få igång publiken med technomusik spelar de en jämn match mot varandra i första halvlek. Men i början av andra rycker Torslanda HK 1 ifrån med ett par bollar, och det övertaget tappar de inte. Slutsiffrorna skrivs till 18–15.

”Så stolt över våra tjejer”

Då är Torslanda HK 2 först fram till prispallen, där de mottar fist bumps och silvermedaljer, innan klubbkollegorna får mynt av den ädlaste valören runt sina nackar. Till slut står båda lagen bredvid varandra och firar framgången.

– Jag är så stolt över våra tjejer som vinner och jag är så stolt över oss. Att vi ens har kommit hit, det är det som är hela resan med Partille cup. Jag är skitstolt över alla här, säger en strålande glad Emma Runge i Torslanda HK 2, som inte låter en förlorad final påverka humöret.

Det var många tuffa dueller mellan Torslandas lag. Här en mellan Emma Runge och Kajsa Svensson. Bild: NICKLAS ELMRIN

1/3

Matchen blev en speciell batalj för de båda lagen.

– Det är som att möta sig själv. Du möter ju någon som känner dig så pass bra så att du vet inte vad du ska göra. Det är skitkul. Det är ett minne för livet det här. Vi har aldrig kommit så här långt innan och att komma hit med båda lagen är bara… det är magiskt alltså.

Niometersspelaren Kajsa Svensson i Torslanda HK 1 fick, utöver guldet, motta priset för bästa spelare i åldersklassen.

– Vi har så många vinnarskallar, alla vill vinna, alla kämpar, alla sliter. Det sitter mycket i huvudet på allihopa. Det är jätteroligt! Speciellt när vi har våra båda lag i final så känns det hur bra som helst, säger hon.

Vad käkar ni för frukost i Torslanda för att få två lag till final?

– Ja du. Vi käkar allt möjligt. Frukt och bröd och gröt.

Emma fyller på:

– Jag käkade en macka bara till finalen. Jag vet inte, det är något med Torslanda bara, säger hon och skrattar.

Fransk folkfest

Efter att damernas guld avgjorts intog Lugi och Dunkerque HB Grand Littorals P11-lag scenen som blivit allt regnigare. Då krävdes det ingen hjälp för att väcka åskådarna. De tillresta fransmännen tog i ordentligt när marseljäsen rullade ur högtalarsystemet, och såg sedan till att ramsor som ”allez les bleus” ekade över planen hela matchen lång.

Till slut gick Dunkerque också vinnande med 13–10 och lyfte bucklan framför en jublande publik.

– Det var en tuff match med regnet, men det var likadant för båda lagen. Det var en speciell match, för vi har redan mötts i gruppspelet. Så det var svårt att spela mot dem, för de vet hur vi spelar, men jag är stolt över vårt lag. De har inte förlorat en enda match på hela säsongen, det är galet att vi fortsatt på den vägen här i Göteborg, säger tränaren Clémont Davos.

Dunkerque HB Grand Littoral hade med sig ett bra pubilstöd till Göteborg. Bild: NICKLAS ELMRIN

1/3

Han berättar att laget känner varandra sedan treårsålder — och således har en riktigt bra kemi med varandra.

Vad säger du om stödet från läktarna?

– Det är sjukt! Många föräldrar har rest hit från Frankrike för att heja och stötta. Det är väldigt kul och imponerande.

Hur firar ni segern?

– Det vet jag inte än, förmodligen gör vi det med barnen och föräldrarna. Vi har inte haft så mycket tid att utforska staden. Jag tror vi kommer göra det nu i eftermiddag innan vi flyger hem i morgon.

Viktor Fridén

viktor.friden@gp.se