Soligt och fint, men tomt och ödsligt. Så var förutsättningarna på Skarsjövallen dit Öis rest på superettan-premiär mot Ljungskile.
Att bristen på atmosfär skulle riskera att sätta prägel på det som utspelade sig på gräset? Knappast.
Tvärtom var det två nästintill överladdade lag som klev ut på den gröna mattan och bjöd på en premiärmatch som hade både nerv, massvis av kamp, en del småfula dueller, och många mål.
När allt summerades stod Öis där som vinnare med 3–2. Det här efter att först ha tappat 2–0 till 2–2 innan Daniel Paulson i den 82:a minuten klev fram och prickade in ett drömmål från distans i samband med en hörna.
– Jag såg ganska tidigt att det här kan bli ganska farligt. Det var väldigt skönt att den gick in. Vi kämpade hårt i 90 minuter i dag och det var en tuff bortamatch, framför allt att få Ljungskile borta i premiären är inte det lättaste, säger Paulson efter matchen.
”Blev ganska bra ändå”
Han fick bollen efter en kort hörnvariant och borrade in den i bortre krysset bakom förre Blåvitt-keepern Erik Dahlin.
– Jag försökte dra in den hårt mot bortre för en skarv eller direkt i mål. Om man träffar den ytan så behöver det inte alltid vara en skarv för att den ska gå in. Det blev ganska bra ändå till slut, säger han och skrattar.
Innan dess då?
Ett Ljungskile som hade inlett matchen bäst, med kraft, långa inkast och farliga inlägg skakade man Öis direkt från start. Men det var gästerna som tog ledningen efter en halvtimmes spel.
Paulson med förarbetet, Ailton lade upp med en fin pass – och där dök Kevin Ackermann, för dagen yttermittfältare upp i straffområdet och stötte in 1–0 i sin första seniorseriematch från start.
Resultatet stod sig till paus.
I den andra halvleken brakade det sedan loss rejält.
Ailton lirkade sig fram och skickade in 2–0 tidigt. Där och då såg Öis ut att vara på väg mot tre kassaskåpssäkra poäng – men icke.
Ljungskile reducerade till 1–2 genom förre Gais-spelaren Jesper Westermark, som tog tillvara på vad som såg ut att vara ett missförstånd mellan Öis-försvaret och Fredrik Andersson i mål. Bara minuter senare nickade Linus Dahl in 2–2.
Där och då knapp fördel Ljungskile – men Örgryte bet tillbaka och till slut var det bortalaget som drog det längsta strået.
– Vi kände att vi inte riktigt hade kommit igång och hade ändå 2–0. Vi slappnade av och de fick energi av deras reduceringsmål. Där hade vi en tiominutersperiod som inte var bra. Vi var starka som lyckades vända på det och började skapa chanser igen och kunde avgöra, säger Paulson.
Handssituation
Men innan domaren blåste för slutsignal han det bjudas på ytterligare dramatik. Anton Lans räddade ett skott. Ljungskile-spelarna skrek på hands och straff – men utan att få gehör. Och i slutminuterna fick Fredrik Andersson visa klassen och rädda med en vass fotparad.
Öis red ut stormen och tog tre poäng med sig hem i bussen.
En lysande start på årets superetta.
Daniel Paulson njöt.
– Skönt att få den här premiären avklarad och få vinna, säger kaptenen som tycker att rödblått har tagit stora kliv under corona-våren.
– Vi har tagit stora steg jämfört med vår första cupmatch not Kalmar. Vi är ett helt annat lag nu.
