Byggnaden, inklämd intill Smyrnakyrkan, är anspråkslös. Och entrén är minst sagt diskret. Men hela Älvängen vet vart man ska gå om man behöver spik, skruv, bult eller goda råd.
Sven-Eric Carlsson har drivit sin järnaffär på Göteborgsvägen i 52 år.
– Jag tror att alla människor någonstans vill känna sig behövda. Och det måste jag säga att jag verkligen har gjort. Nu när jag ska stänga kommer många och tackar mig. Jag blir faktiskt lite rörd, säger Sven-Eric Carlsson.
Vi blir avbrutna av att stamkunderna Ingvar och John Svensson tittar in med en bukett blommor. De driver ett lantbruk i Starrkärr och har varit S E Järn trogna i alla år.
– Det han inte har, det har ingen, slår John Svensson fast.
Brodern Ingvar, jämnårig med Sven-Eric Carlsson, skakar nästan på huvudet inför det faktum att deras järnhandlare har hållit igång sin rörelse så länge.
– Det är fantastiskt. Han är trevlig att handla hos, bra på alla sätt och vis, förklarar Ingvar.
Men Sven-Eric Carlsson slår fast en sak. Det har varit väldigt mycket jobb genom åren. Ibland till och med för mycket.
– Det är en komplicerad bransch där du måste veta lite om mycket. Och det är klart att det har varit toppar men också kriser. Värst var det på 90-talet med de höga räntorna. Då fick jag väldigt höga kostnader, säger han.
Strax efter räntechocken blev Sven-Eric Carlsson ålderspensionär. Men det var inte tal om att sluta jobba.
– Jag tänkte nog inte så mycket på det. Jag tycker det är kul att jobba, säger han.
Men det blev över 20 år extra. Hur kommer det sig?
– Tja... Jag har väl fått vara frisk. Nej, jag har nog inte något riktigt bra svar på det, säger Sven-Eric Carlsson med ett snett leende.
– Sedan hade jag väl inte tänkt att det skulle bli så många år, tillägger han.
Någon som kan ta över affären har han inte lyckats hitta, vare sig i familjen eller ute på marknaden. Så nu säljer han ut hela lagret. Någon gång runt Valborg siktar han på att låsa dörren för sista gången.
– Till slut måste man ju sätta stopp. Jag började med släktforskning för några år sedan, men det fanns ingen tid till det. Nu kanske jag kan ta upp det igen. Och så har jag ju barnen och barnbarnen, säger Sven-Eric Carlsson.
