Uttalanden från både Israel och Hizbollah har duggat tätt sedan stridigheterna eskalerade efter attackerna mot den libanesiska shiamilisen med personsökare och walkie-talkies. Israel misstänks ligga bakom angreppen där hundratals personer dödades, bland de döda finns också civila och barn.
Sedan dess har israelisk militär dagligen avfyrat raketer mot Libanon och hundratusentals libaneser har tvingats lämna sina hem.
Behoven i landet är omfattande, till exempel i form av vård och rent vatten, särskilt nu när stridigheterna intensifieras. Libanons premiärminister Najib Mikati menar det är "en av de farligaste perioderna i landets historia".
Ändå har den libanesiska regeringen hamnat i skymundan.
Aron Lund är Mellanösternanalytiker på Försvarets forskningsinstitut (FOI) och försöker svara på varför.
Vad har den libanesiska regeringen gjort de senaste veckorna?
– Försöka hålla sig undan. Man har fördömt Israel och angreppen och uppmanat till nedtrappning och att undvika konflikten. Sedan har de otroliga mängder internflyktingar som de ska hantera, men det är ett land som har väldigt små resurser och som fungerar väldigt dåligt.
Han beskriver Libanons regering som otroligt svag.
– Sedan 2022 har man till exempel ingen president, posten är vakant. Även regeringen är en sorts expeditionsministerium i väntan på att man ska få en ny regering, säger han.
Politiska poster fördelas efter religion
Aron Lund understryker att problemen inom den libanesiska regeringen är långt ifrån nya, men påpekar att de har blivit ännu mer akuta sedan 2019, då Libanons ekonomi kollapsade.
– Ekonomin har verkligen gått åt pipan och sedan dess har man omfattande fattigdom och det är till och med svårt att få el- och vattensystem att fungera.
Ytterligare en faktor som försvårar för Libanon att ha en starkare regering är dess unika politiska system. Landet har många olika religiösa grupper och man fördelar olika poster enligt vilken grupp man tillhör – ett religiöst kvotsystem.
– Presidenten är kristen maronit, talmannen är alltid shiamuslim och premiärministern sunnimuslim. Och sen fortsätter den här uppdelningen ner i andra institutioner också, förklarar Aron Lund.
Han påminner också att Libanon skakades av inbördeskrig på 70- och 80-talet och att spänningarna mellan olika grupper fortfarande lever kvar. Det leder till att mycket tid och energi krävs för att hålla balans mellan dem, så att inte det libanesiska systemet spricker helt.
Hizbollah större en libanesisk militär
Shiamuslimska Hizbollah har både en militär och en politisk gren. Rörelsen, som är terrorstämplad av bland andra USA, har suttit i det libanesiska parlamentet sedan 1992.
En annan stor shiamuslimsk rörelse, Amal, har kontroll över talmansposten i parlamentet. Men Hizbollah har två ministrar, parlamentsledamöter och flera allierade i parlamentet. De kan också göra sin röst hörd på andra sätt.
– Hizbollahs roll är ju väldigt speciell. De är den enda gruppen som har vapen i stor skala, så de har kunnat genomdriva sina åsikter i den vägen. De har också den här gerillan som i praktiken kontrollerar södra Libanon, där den libanesiska armén som är väldigt svag inte har kunnat hävda sig, säger Aron Lund.
Enligt Lund är den libanesiska militären en av de få institutioner i Libanon som har legitimitet där landets olika religiösa grupper är representerade. De har också setts som ett verktyg för att ena landet.
– I de här konflikterna försöker de oftast stå på sidan av och inte dras in i de stora fejderna mellan religiösa grupper och partier, säger Aron Lund.
Israeliska attacker mot Hizbollah drabbar Libanon, men även om libanesisk militär hade velat är de för svaga för att kunna ingripa, menar Aron Lund. Hizbollah har mycket större resurser än Libanons armé.
– Det finns ingen poäng om att de skulle försöka slåss mot Israel, så de har dragit sig undan. Jag gissar att från militärlednings håll hoppas kunna bevara militärens roll och enighet för att kunna spela roll om det blir någon politisk lösning.
LÄS MER:Kriget mellan Israel och Hizbollah – det här har hänt
