Det var en vacker juninatt som en medelålders man ställde ner en svart väska på marken i hörnet av Rosenkrantz gate, en av Oslos huvudgator.
Huvudstaden var pyntad i regnbågens färger. På London pubs dansgolv spelades det amerikanska rockbandet Yeah yeah yeahs inledande rader ”Off with your head, dance ’til you’re dead”.
Espen Alexander Evjenth hade dragits ut på dansgolvet av sin sambo när han plötsligt kände att något slog honom hårt i pannan.
– Jag fick inte kontakt med mina armar och mina ben. Jag kände hur jag förlorade medvetandet. Allt gick väldigt fort, säger han.
En av kulorna från andra sidan gatan hade träffat Espen i huvudet. Samtidigt som han föll handlöst mot golvet uppstod panik.
På nedervåningen stod Tor Arne Hansen och serverade gäster i baren. En del av dem hade han känt i decennier, andra träffar han bara en gång om året under Oslo pride.
– Det var när en man blev träffad och ramlade in genom fönstret som jag förstod allvaret, säger Tor Arne.
Väcktes av sambons röst
Han och kollegorna började snabbt att mota gästerna längre in i lokalen – bort från de krossade fönstren, bort från skytten. Under tiden sprang gärningsmannen en liten bit ner för gatan innan han brottades ner av privatpersoner.
På pubens övervåning vaknade Espen till av att sambon ropade hans namn.
– Det var väldigt förvirrande, för det hade varit fullt med folk innan och plötsligt var det nästan inga människor alls där, säger Espen.
Fem personer hade stannat kvar med honom på dansgolvet medan andra flytt för sina liv.
– Jag förstod först inte varför jag skulle svara på frågor om vad jag ätit till middag. Men sedan sa någon att jag blivit skjuten och då tänkte jag ”jaja, jag får väl svara så gott jag kan”.
Han kördes till sjukhus där han opererades. Kulan hade gått in genom kraniet och rakt in i hjärnan, men han överlevde.
Islamistiskt dåd
Utöver Espen Alexander Evjenth skadades ett tjugotal personer och två personer miste livet den natten. Den misstänkta skytten identifierades som 42-åriga extrema islamisten Zaniar Matapour. Han kopplades ihop med en ledare inom islamismen i Norge, som bara dagar före dådet lagt upp en bild på en brinnande regnbågsflagga, med en uppmaning att döda homosexuella.
Pride park bommades igen och pridetåget som skulle varit dagen efter ställdes in. Polisen uppmanade arrangörer att ställa in priderelaterade evenemang på grund av förhöjt terrorhot.
– Vi pratar ofta om yttrande- och samlingsfrihet i länder som Ryssland, Ungern och Polen, där man inte får samlas och ha pride. Så plötsligt är vi i den situationen, säger Inge Alexander Gjestvang som är ordförande för en av föreningarna som arrangerar Oslo pride.
Behövde gemenskapen
Han såg framför sig att hela Oslo skulle sluta upp, som efter bomben i regeringskvarteret och massakern på Utøya elva år tidigare. Men riktigt så blev det inte, även om vissa trotsade polisens uppmaning och samlades ändå. Inge Alexander Gjestvang tyckte att det var svårt att gå ut och uppmana folk att följa polisens uppmaning.
– Vi har inte fått göra upp med hatretoriken. Det är en kamp vi måste föra hela tiden, säger han.
Espen blev kvar på sjukhuset i en vecka. Läkarna plockade bort kulan och de trasiga benbitarna och satte en platta över hålet i kraniet. När Espen förstod att en islamist låg bakom dådet blev han orolig för att det skulle späda på rasismen i norska samhället – just det som han jobbat hårt i många år för att motverka.
– Det är ingen som tjänar på att man ställer minoriteter mot varandra, vi måste stå tillsammans. Ingen tjänar på att hbtq-personer och muslimer ställs mot varandra.
Tillbaka ett år senare
Ett år senare är han tillbaka på samma dansgolv. Ljuset studsar i spegelmosaiken på en pelare och det finns fortfarande kulhål i väggen. Gatan utanför är målad i regnbågsfärger och staden förbereder sig för årets pridefestival.
– Jag har valt att tänka att jag har haft tur, trots att motsatsen också är sann. Det har varit viktigt för mig och gjort att jag har klarat av att hantera det som skett. Jag har också valt att inte vara rädd, att inte låta fruktan styra mig.
Kan man välja att inte vara rädd?
– Jag gör mitt bästa.
Espen är fortfarande sjukskriven och har haft ett tufft år, både fysiskt och psykiskt. Han kan inte riktigt fokusera på samma sätt som förut och har svårt att reglera sin energinivå. Men det går sakta åt rätt håll.
I mars startade han och några andra en stödförening för de drabbade. Polisen har klassat 260 personer som offer efter skjutningen, men hela den norska gayvärlden skakades om den där natten.
London pub öppnades så fort polisen gett klartecken. Bartendern Tor Arne beskriver det som att de gick in och ”städade bort jävelskapet”, sedan öppnade de dörrarna för kön som sträckte sig förbi ett berg av blommor, flaggor och ljus.
– Det visar vad London pub betyder för vårt community, säger han.
Ordnar stor fest
I London pubs entré sätter Ingeborg Øustedal upp reklam för ett evenemang. Hon jobbar på gayklubben Elsker och under skjutningen tvingades hon gömma sig. I år tänker hon ta revansch för festligheterna som fick ett så abrupt slut.
– 350 människor ska festa på en båt inför pride. Alla får komma, säger hon och ler.
Som festansvarig skulle hon vilja ha tydligare besked om vilka säkerhetsåtgärder som polisen satt in inför årets festival. Polisen har nämligen varnat för att det kan förekomma försök till terrordåd från högerextrema eller islamister. Båda grupperna kan se hbtq-personer som fiender och måltavlor.
Samtidigt uppmanas människor att fira som vanligt.
Ingeborg Øustedal och många andra väntar fortfarande på att en grupp experter ska släppa en rapport om polisens agerande kring händelsen. Men den kommer alldeles för sent, menar Ingeborg.
– Jag tycker det är viktigt att få veta varför säkerhetspolisen inte arresterade gärningsmannen då de gjorde en kontroll på honom tidigare, säger Ingeborg Øustedal.
Vill inte kalla det terror
Zaniar Matapour är fortfarande häktad men vägrar att svara på frågor. Därför är motivet för skjutningen fortsatt oklart. Det är inte heller säkert att händelsen kommer att klassas som en terrorattack. Häromveckan hamnade den norska justitieministern Emilie Enger Mehl i blåsväder för att hon refererat till händelsen som en ”masskjutning” och inte ett terrorangrepp.
Espen Alexander Evjenth tycker att det borde lyftas som hatbrott.
– Det är uppenbart, på grund av tajmingen och var det skedde. Det är viktigt att det tas på allvar. Annars slätar man över hatet och låtsas att det inte finns, säger han.
Espen har bestämt sig för att gå i tåget och vara med på flera arrangemang, men förstår att vissa kommer att stanna hemma.
– Det är tydligt att terrorn förra året har fått konsekvenser. Våra mötesplatser har stängts, våra arrangemang har ställts in och tågen fick inte gå. Många hbtq-personer har blivit rädda.
LÄS MER:Masskjutningen i Oslo: Detta har hänt
LÄS MER:Julia stoppade gärningsmannen vid skjutningen i Oslo
