Förhören i den amerikanska senatens juridiska utskott 1991 – som direktsändes i tv – kunde inte visa det mer tydligt. I totalt elva timmar pressades Anita Hill av fjorton vita män, alla senatorer, om de sexuella trakasserier som hon utsatts för av sin tidigare chef, Clarence Thomas. Han var på väg att bli domare i USA:s Högsta Domstol på livstid. Senatorerna agerade närmast som åklagare med Joe Biden som utskottets ordförande.
Anita Hill satt späd och ensam och svarade med stadig röst. Hon var en ung trettiofemårig kvinna. Och hon var svart.
–Jag är uppfostrad i ett religiöst hem där sanning, ordning och hederlighet var viktigt, säger hon när vi talas vid. När jag lyfte handen i utskottet och svor eden att säga sanningen och ingenting annat än sanningen hade jag inget annat val.
Tonen från flertalet av senatorerna var hård och oförsonlig. Hon ifrågasattes, anklagades för att gå radikala liberala krafters ärenden mot den konservative Thomas. Påstods ljuga och ansågs få skylla sig själv, eftersom hon haft Thomas som chef på två arbetsplatser.
Joe Biden kallade aldrig in de fyra av varandra oberoende vittnena som kunde styrka hennes berättelse. Clarence Thomas godkändes med knapp majoritet – 51 röster mot 48 – och blev därmed den förste svarte domaren i HD. Trettio år senare, vid 73 års ålder, sitter han fortfarande kvar.
– Det går inte att förneka att det var en svår tid för mig då, medger hon. Men till sist kunde jag lägga allt detta bakom mig och gå vidare.
Anita Hill
Yrke: Professor vid Brandeis University i Waltham, Massachusetts, USA.
Ålder: 65 år
Familj: Maken Charles ”Chuck” Malone, syskon, syskonbarn och en stor släkt.
Mest känd för: Senatsförhören 1991 när domaren i HD Clarence Thomas utsågs.
Aktuell med: Boken ”Believing: Our Thirty - Year Journey to End Gender Violence” (PenguinRandomHouse förlag)
Intressen: Måla, resa, se en bra film.
Sade upp sig efter trakasserierna
När George Bush den äldre nominerade Thomas till ny domare i HD trädde inte Anita Hill fram och berättade hur han sexuellt ofredat henne både på statliga ”US Departement of Educations office of civil rights" och ”Equal Employment Opportuniy Commission”. Hon hade – trots att hon var djupt engagerad i frågor om svartas rättigheter och jämställdhet – i tysthet sagt upp sig från jobbet på grund av hans trakasserier och rest hem till Oklahoma där hon börjat undervisa i juridik på universitetet.
Det var senatens juridiska utskott – och sedan den federala polisen FBI – som inför utnämningen av Thomas kontaktade henne och ville ställa frågor om hur han uppträtt när hon arbetade tillsammans med honom. Allt som hon sade läcktes ut. Detalj för detalj. Inklusive hur Thomas ingående redogjort för den hårdporr som han sett och hur han en dag frågat henne vem som placerat könshår på Coca Colaflaskan.
Och hon kunde inte komma undan offentligheten i utskottet. Där tvingades hon upprepa allt. Thomas nekade, påstod att han var utsatt för illasinnat förtal. Utskottet nickade bifall till hans version.
– Jag sade inte ett enda osant ord, påminner hon.
Nu är det strax före jul och vi samtalar på telefon efter en del mejlkontakt. Vintern i universitetsstaden Waltham utanför Boston i Massachusetts på USA:s östkust börjar bita sig fast. Hon skall tillbringa helgerna där eftersom resande och restriktioner även denna jul sätter hinder i vägen för att fira med den stora släkten. Men hon har ingenting emot att vara kvar, hon har sitt hem här och undervisar och forskar på Brandeis University, som fått sitt namn efter den förste judiske domaren i USA:s Högsta Domstol, Louis Brandeis. Universitetets motto finns på emblemet ”truth even unto its innerst parts” – och universitetets campus med sina drygt 5 000 studenter dominerar Waltham.
– Jag stannar kvar tillsammans med Charles som varit min man i tjugo underbara år, förtydligar hon.
Hon säger att de båda tycker om att resa både i USA och utomlands men att pandemin fått dem att lägga många planer på is.
Och hon tillägger att det kanske innebär att hon nu får tid att skriva på ett ännu så länge hemligt teaterprojekt.
– Det är lite för tidigt att berätta så mycket mer, men jag vet ungefär vad det skall bli och jag har teaterkunniga i min närhet.
Yngsta barnet av tretton
När Anita Hill föddes 1956 var det som det yngsta barnet av tretton till föräldrarna Erma och Albert.
– Jag växte upp på en liten farm på landsbygden i Lone Tree i Oklahoma i sydstaterna, berättar hon. Det var kring de små odlingarna, hemmet och kyrkan som det mesta rörde sig. Och skolan. Mamma var noga med att vi barn skulle få den utbildning som inte hon hade. Hon var bara 17 år när hon födde sitt första barn. Jag tror att hon alltid saknade att hon inte fått studera. Och hon påverkade pappa, även han var stöttande och uppmuntrande.
På mammas sida finns morfadern som upplevde slavtiden och Anita Hill beskriver sin mamma som driftig och smart och med en naturlig fallenhet för ordning och reda.
– Det fanns inte mycket pengar hemma men jag kan inte påminna mig att det en enda dag saknades mat på bordet eller att vi var hungriga. Vi var en lycklig, kärleksfull familj och mina föräldrar slet hårt.
Och hon tror att det var just uppväxten på farmen på landet som gjorde att hon klarade den tuffa tiden sedan att hon vittnat inför senatsutskottet.
– På ett jordbruk finns det inte tid att sätta sig ned och fundera, utan det gäller att bara fortsätta med alla uppgifter som man har för att klara sig. Precis som mina föräldrar och vi barn gjorde.
Anita Hill hade på kort tid blivit känd inte bara i USA utan även internationellt under utskottsförhören. Men hon åkte direkt tillbaka till universitetet i Oklahoma och stod någon dag senare framför studenterna i klassen som hon undervisade.
Hon säger att föräldrarnas stöd var villkorslöst även under den här tiden.
– Det var så stolta över mig. Jag är uppväxt i den mest kärleksfulla familj som det går att tänka sig.
Studenterna ställde också upp:
– De ville verkligen inte se sin lärare så illa behandlad.
Men det var inte endast de som stod henne närmast som engagerade sig och upprördes över hur Clarence Thomas och utskottet betett sig.
Och Anita Hill poängterar att det inte heller bara handlade om henne utan om det amerikanska samhället i stort och kvinnors situation.
– Massor av för mig helt okända kvinnor hörde av sig på olika sätt om yrkeslivet. Väldigt många kände igen sig i min berättelse.
Utredde sexuella trakasserier under #metoo
De hade förstått att ingen i ledande ställning var intresserad av att lyssna eller agera, att det var offren som skulle skuldbeläggas och tvingas sluta medan förövarna tryggt kunde sitta kvar. De hade helt enkelt fått bita ihop och hålla tyst om vad de utsatts för. Flertalet kvinnor visste inte att de egentligen hade rätt att lämna in en formell anmälan och det hade inte heller Anita Hill gjort när hon hade Clarence Thomas som chef. Förtryck och sexuella trakasserier på arbetsplatserna hade under årens lopp blivit en del av det kvinnliga yrkeslivet.
Hon minns också andra brev:
– En kvinna skrev att jag hade fått henne att förstå under vilket förtryck hon levde och att hon fått modet att skilja sig.
En tsunamivåg av ilska och frustration växte. Kvinnor över hela USA hade sett Clarence Thomas förnekanden och hur de fjorton männen i senatsutskottet givit sig på Anita Hill. De vägrade att acceptera den manliga dominansen och de kvinnofientliga stämningarna i kongressen. Mellanårsvalet ett år senare 1992 blev starten för ökad kvinnlig representation både i senaten och representanthuset och kallas fortfarande för ”Year of the Woman”. Kvinnliga, främst demokratiska, väljare var inte bara upprörda över hur Anita Hill hade behandlats. De var rasande.
Och Anita Hill säger att här lades ytterligare en grundsten för vad som skulle hända senare när #metoo exploderade 2017.
– Det finns de som anser att ingenting egentligen hände som förbättrade kvinnors villkor under alla de här åren fram till #metoo. Men det tycker inte jag. Reform efter reform har kommit och synen på sexuella trakasserier på arbetsplatserna har långsamt förändrats.
Ändå var det möjligt för Donald Trump att 2016 vinna presidentvalet, trots många anklagelser om sexuella trakasserier och en bandinspelning där han säger att han har för vana att närma sig kvinnor genom att ”grab them by the pussy.” Det finns inga tecken i väljarundersökningarna som tyder på att detta inverkade negativt för de republikanska kvinnor som röstade på honom.
Biden hade svårt att värja sig
Men när Joe Biden meddelade att han tänkte ställa upp i valet 2020 kom senatsförhöret mot Anita Hill tillbaka som en bumerang. Biden hade svårt att värja sig mot kvinnors anklagelser om hur han och de andra senatorerna betett sig. Det var inte bra för en demokratisk kandidat – som underströk vikten av kvinnors rättigheter – att ha detta i det politiska bagaget.
– Jag hade då sedan länge lagt det bakom mig och gått vidare även om det verkligen inte hade varit lätt, säger Anita Hill.
Ibland hade hon och maken Charles skojat om att det kanske var Joe Biden som stod med en ursäkt utanför när de inte visste vem som ringde på dörren. Men i stället hade Clarence Thomas fru 2010 läst in ett meddelande på hennes telefonsvarare och uppmanat henne att ta tillbaka det hon berättat.
– En dag 2019 hörde någon nära Joe Biden försiktigt av sig till mitt universitet och undersökte om jag skulle kunna tänka mig att ta emot ett samtal från honom. Han ville be om ursäkt. Jag sade ja och strax därefter ringde han.
Det var en reservationslös ursäkt som Joe Biden också offentliggjorde och det ledde till stor uppmärksamhet.
– Självfallet var det viktigt för mig personligen, även om det tog 28 år, säger hon. Men samtidigt var det en upprättelse för alla kvinnor som under så lång tid blivit ifrågasatta, tystade och förtryckta.
När Biden hörde av sig hade det gått några år sedan de stora kvinnomanifestationerna med rosa stickade mössor med kattöron i samband med Donald Trumps installation som president 2017. Där syntes Anita Hill i vimlet. Men framför allt kom ursäkten efter det revolutionerande uppropet #metoo som inleddes med avslöjandet om filmmoguln Harvey Weinsteins övergrepp mot kvinnor i Hollywood. Detta ledde till #metookampanjer i stora delar av världen. Anita Hill blev ombedd att bli ordförande i kommissionen som tillsattes för att utreda övergreppen i filmindustrin, Hollywood Commission.
– Jag tackade ja direkt. Det är viktigt att dokumentera och utreda. Men också att hålla uppmärksamhet på hur det ser ut framöver.
Och hon tillägger:
– Det är väsentligt att kvinnor blir hörda, att de som utfört övergreppen hålls ansvariga och att det blir en uppföljning. De som utsatts för övergreppen skall inte lämnas ensamma. Kvinnor som anmäler övergrepp och trakasserier blir ofta utsatta för repressalier långt efter anmälningarna.
Hon säger att det inte räcker med ord – som när hon själv till sist fick en ursäkt från Joe Biden – utan att de som har makten även måste se till att det finns lagar och att de efterlevs.
Historien återupprepades i HD
Hon nämner senatsutskottet som hörde Christine Blasey Fords vittnesmål 2018 om sexuella övergrepp när en ny domare till Högsta domstolen, Brett Kavanaugh, skulle utses. Då fanns, säger hon, möjlighet att ställa det som utskottet 1991 åsamkat henne till rätta. Men det skedde inte. I stället var det Blasey Ford som hårdhänt ifrågasattes av flera manliga senatorer.
– Jag anser att politikerna skall hållas utanför det juridiska systemet och valen av domare till HD, fastslår hon.
Anita Hill tycker idag att hon hade en del som talade för henne redan 1991.
– Jag var ung, bara 35 år, när jag stod upp mot makten. Jag hade tålamod och fortsatte i universitetsvärlden. Jag har forskat och undervisat och lärt mig mycket sedan dess, som varit, och är, till nytta även idag och för kommande generationer.
Anita Hill hade akademiska juridiska meriter när hon vittnade i senatsutskottet. Som en av få kvinnor – och av dessa en liten minoritet svarta – hade hon antagits på prestigeuniversitetet Yale och avlagt juridisk examen. Men det hade inte varit självklart att hon skulle välja juristspåret.
– Jag var bara 17 år när jag uppmuntrades att studera vidare och jag har senare tänkt på hur ung och oerfaren jag var och har jämfört mig med mamma som var 17 när hon fick sitt första barn. Jag ville helst läsa biologi och matematik och såg framför mig hur jag skulle kunna forska i naturvetenskap. Men min manliga lärare tryckte ned mig, tyckte inte att jag som flicka skulle gå den vägen. Undrar var som hänt annars? Jag läste i stället sociologi och psykologi på universitetet i Oklahoma men sedan blev det juridik på Yale. Och jag måste säga att jag, som inte varit förskonad från rasism, faktiskt blev väl mottagen där och hade många som stöttade och hjälpte mig.
Anita Hill valde att inte stanna i rampljuset efter de omskakande förhören utan fortsatte sin akademiska bana. Det fanns negativa röster i ledningen för Oklahoma University – där hon var den första svarta professorn – och hon valde att lämna 1998 för Brandeis University i Waltham, där hon också är professor. Oviljan att stå i fokus har dock inte inneburit att hon avstått från att uttrycka sin åsikt, men det har skett sparsmakat och bara när hon haft något viktigt att säga, som i en dokumentär 2014 om senatsförhören. Men hon har rest mycket och föreläst och dessutom fått en rad prestigefulla utmärkelser och priser för sin forskargärning.
Anita Hill aktuell med ny bok
Nu har hon sammanställt en del av sin forskning och sina erfarenheter i den nyutkomna boken ”Believing, Our thirty year journey to end gender violence”. (PenguinRandomHouse förlag). Det är en välskriven och lättläst, men samtidigt faktaspäckad, bok om trettio års kamp som också är en personlig resa.
– Alltför många anklagelser om könsbaserat våld läggs ned utan ett meningsfullt arbete att hitta sanningen, säger hon. Det handlar om sexuellt våld, trakasserier på arbetsplatserna eller en partners övergrepp. Och ofta när utredningar görs så avfärdas uppgifter som obekväma och beskrivs därför som obetydliga.
Förnekelse av de faktiska omständigheterna är, säger hon, en strategi som används av både arbetsgivare, politiker och domare i det juridiska systemet.
– Med hjälp av förnekelsen kan de fly från ansvaret för problemen.
Anita Hill påpekar att just denna förnekelse även tar sig uttryck i att kvinnor och män behandlas olika när det gäller sjukvård och hälsa.
– Tänk dig att en kvinna går upp en morgon med smärta i nacken, käkarna, ryggen, armarna och har svettningar och svårigheter att andas och hon ringer läkare för att genast få en sjukvårdstid. Men i stället för att få det påstår han att hon lider av ångest. Han rekommenderar att hon köper några icke receptbelagda piller för smärta och magen och insisterar på att det hon beskriver inte är något allvarligt och att problemen kommer att vara över efter ett par dagars vila.
Hon går vidare och säger:
– Vad den här kvinnans doktor missar är symptomen på en möjlig hjärtinfarkt. Forskare har upptäckt att kvinnor riskerar att få felaktiga läkardiagnoser och bli felbehandlade eftersom läkare tidigare oftast har varit koncentrerade på mäns symptom som inte är desamma som för kvinnor.
De felaktiga diagnoserna hänger till stor del samman med att kvinnor anses överdriva, påpekar Hill.
– Det har länge funnits en uppfattning att kvinnor överreagerar på sina hälsoproblem. Av det skälet har kvinnors hjärtproblem underskattats och beskrivits som panikattacker.
Men trots kunskapen sedan ett decennium tillbaka så fortsätter kvinnor att bli sämre behandlade i sjukvården än män.
– Resultatet är att kvinnor dör eller lider av ett livshotande tillstånd av skälet att de inte fått rätt diagnos och behandling.
Och hon tillägger:
– På samma sätt som kvinnor avfärdas när de beskriver sina hälsoproblem så kan kvinnors klagomål och beskrivningar av brist på jämställdhet och rena övergrepp bagatelliseras.
Flera studier om sexuella trakasserier i USA
Anita Hill påpekar att sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatser knappast borde ha kommit som en överraskning när hon vittnade inför senatsutskottet 1991. Redan 1976 gjordes den första större studien av hur kvinnor behandlades i USA. Men det var inte en statligt beslutad och finansierad utredning, utan i stället kvinnomagasinet ”Redbook” som genomförde en enkätundersökning där 9 000 kvinnor i hela USA tillfrågades.
– Över 8 000 av kvinnorna som svarade berättade om olika former av sexuella trakasserier och övergrepp. Tidskriftens rubrik var – ”Vad män gör med kvinnor på jobbet”
Författaren till artikeln konstaterade att kvinnors problem på arbetsplatserna var ”en pandemi som inträffar varje dag och överallt.”
Fem år senare gjorde Redbook en fördjupad studie tillsammans med Harvarduniversitets ”Business Review” för att undersöka hur kvinnor och män på höga poster i näringslivet uppfattade problemet.
En av de intervjuade var en 34-årig kvinnlig chef på ett kemiföretag som berättade hur de sexuella trakasserierna innefattat allt från kommentarer om hennes kropp – också inför kunder – till mer konkreta inslag. Nästan allt hade på en daglig basis fått en sexuell referens. Hon sade att hon nyligen lämnat sin post på företaget just av det skälet.
En 53-årig manlig toppchef på ett finansföretag sade i samma studie att han var skeptisk till att sexuella trakasserier överhuvudtaget existerade på hans bolag. Han påpekade att han tidigare trott att allt som sagts var överdrivet men att han numera kunde gå med på att det fanns ett problem, men att det fortfarande var överskattat.
– Jag tar upp dessa äldre studier i min bok av skälet att samma problematik finns kvar även idag, men också samma attityder till sexuella trakasserier, framhåller Anita Hill. Och jag ställer frågorna vilka som är mest i riskzonen för att utsättas för sexuella trakasserier och vilka som är de mest sannolika förövarna. Svaren är uppenbara.
Anita Hill går noga till väga när hon både beskriver historiska fall och de framsteg som trots allt skett sedan hon själv lagt en av grundstenarna i senatsförhöret. Det hade kunnat gå snabbare, men #metoo visar att ingenting var glömt eller förlåtet. Hennes eget arbete i Hollywood Commission fortsätter.
När Joe Biden till sist ringde Anita Hill och utan omsvep bad om ursäkt kunde många kvinnor, som tvekat, rösta på honom.
– Faktiskt jag också, säger hon.
Men bara ursäkten räcker inte. Nu måste det bli konkret handling där kvinnors villkor tas på allvar och förbättras. Det som vunnits kan snabbt försvinna, vilket förändringen av aborträtten i Texas visar.
– Här finns också ett klassperspektiv. De som har pengar har vissa möjligheter men inte fattiga.
Och Anita Hill talar om alla ” backlash”, bakslag, som hela tiden riskerar att inträffa.
– Jag har arbetat och skrivit om trettio års kamp för förändring. Det får inte ta trettio år till.
