–Det är orimligt att svårt skadade patienter saknar en fast läkarkontakt, säger han.
Som GP berättade i går har 19-årige Alexander Carsis familj inte kontakt med någon specialist i neurologi. Sedan sonen skrevs ut från Sahlgrenska finns bara läkare i primärvården att vända sig till.
–Självklart ska det finnas en ansvarig specialistläkare för en patient med så svåra skador och stort vårdbehov. Det är uppenbart att vårdkedjan inte fungerar tillfredsställande, säger Jonas Andersson, som är politiskt högst ansvarig för sjukvården i Västra Götaland.
Diagnos ska bestämma
Han tycker att vården måste bli smidigare på att bedöma varje enskild patients behov. Bland annat är det fel att strikt tillämpa åldersgränsen på 18 år.
–I dag säger vi att diagnosen snarare än åldern ska bestämma vilka unga vuxna som ska få vara kvar inom barn- och ungdomspsykiatrin. Samma synsätt borde även prägla rehabiliteringen, säger Jonas Andersson.
När familjen Carsi sökt privat träningsplats åt Alexander har de fått veta att VG-regionen enbart betalar för cp-skadade barn och ungdomar. Avtal saknas om skattefinansiering av träning för patienter med förvärvade hjärnskador.
–Det känns som om Alex tillhör en ”skyll-dig-själv-grupp”, säger Magdalena Carsi och riktar frågan om rättvisa i vården direkt till sjukvårdens politiker.
”Behovet ska vägleda”
Jonas Andersson känner inte till detaljerna i regelverket, men håller med om att det aldrig kan vara avgörande hur en patient fått sin skada.
–Det är tillståndet och behovet som ska vara vägledande för sjukvården, säger han.
Däremot håller han inte med om att regionen varit snål med resurser till rehabilitering. Tvärtom hävdar Jonas Andersson att det satsats på att utveckla rehabverksamheten för bland annat strokepatienter vid Högsbo sjukhus.
–Vi jobbar hårt med prioriteringar, men det är svåra frågor. Just nu är fokus på vårdgarantin, som bland annat omfattar operationer av höftleder och starr, trots att dessa ingrepp egentligen har lägre prioritet än rehabilitering, säger han.
När ekonomin blir kärvare riskerar rehab, liksom den förebyggande sjukvården, att hamna i strykklass. Ett skäl är att vårdresultaten är långsiktiga, ett annat att satsningar på rehabilitering varken ger rubriker eller politiska poäng.
–Risken finns att vi lockas att satsa på det som media uppmärksammar. Och då ligger högstatusvård som transplantationer och avancerad kirurgi bättre till, medger Jonas Andersson.
Svåra etiska frågor
Sedan en tid finns ett program- och prioriteringsråd i Västra Götaland. Här får ansvariga politiker vägledning av medicinsk expertis om var i vården pengarna bäst behövs.
–Det är dyrbart att rädda liv. Och vi ställs ofta inför svåra etiska frågor. Men resonemangen är viktiga och måste föras både av politiker och av vårdanställda, tycker Jonas Andersson.
GP har sökt socialminister Göran Hägglund (KD) med frågor om etik och prioriteringar i vården, men han har avböjt att medverka.
