På lördagen samlades överlevare, anhöriga och representanter från regering och riksdag på Galärvarvskyrkogården på ett soligt Djurgården i Stockholm för att minnas ovädersnatten och de 30 år som passerat sedan Estonia, på väg från Tallinn till Stockholm, förliste.
137 passagerare kunde räddas ur vattnet, men 852 personer, varav 501 svenskar, miste livet i Östersjön.
Leva kvar i minnet
Lennart Nord är ceremoniansvarig för lördagens sammankomst. Han miste sin mor i katastrofen. Inför ceremonin såg han fram emot en fin dag.
Vilken betydelse har en dag som denna?
— Att inte glömma bort den här tragiska katastrofen. Att den lever kvar i folks minne, säger han.
Kungen inledde sitt tal med att citera det som står ingraverat på Estoniamonumentet, som rymmer namnen på de personer som omkom, på kyrkogården. "Deras namn och öde vill vi aldrig glömma."
— Det är så viktigt att vi minns. För att hedra de som omkom, de som överlevde och alla andra anhöriga. För att dra lärdom av katastrofen så att något liknande aldrig sker igen. Det är vi skyldiga de som drabbades när Estonia förliste den 28 september 1994, säger han.
Kransnedläggning
Under ceremonin lade kungen och drottning Silvia ner kransar vid monumentet såväl som riksdagens talman Andreas Norlén och statsminister Ulf Kristersson (M).
Norlén framhöll i sitt tal vikten av att återkommande samlas för att "minnas de som försvann och tänka på er som blev kvar".
– Trettio år är en lång tid i en människas liv. En lång tid att leva vidare utan en älskad familjemedlem eller vän. En lång tid av saknad, sade han och återkom upprepade gånger till olika dikter av Barbro Lindgren.
Kristersson citerade i sin tur Tomas Tranströmers dikt "Efter någons död".
– Det är med stor ödmjukhet och väldig respekt inför var och ens smärta som vi samlas här i dag, sade Kristersson i sitt tal.