- Många anhöriga har sådana "förbjudna" tankar och känslor, men få är modiga nog att uttrycka dem högt, säger han.
I GP:s reportage om 19-årige Alexander, som blev svårt hjärnskadad i en trafikolycka, beskriver Magdalena Carsi familjens sorg över en livlig mellanson som inte längre finns. Den Alexander som fortfarande lever är någon annan, ett hjälplöst vårdpaket.
Viktigt att tillåta
- Det är viktigt att tillåta även de svåraste tankarna. Tankar och känslor i människors liv är ovärderliga, de kan vi aldrig betygssätta eller värdera, säger Daniel Brattgård.
Han har varit sjukhuspräst i 30 år och arbetar nu med etikfrågor vid Sahlgrenska universitetssjukhuset. I dag kan sjukvården rädda liv till nästan vilket pris som helst.
- Det är fantastiskt att kunna följa de medicinska framstegen, som ger människor ett längre och bättre liv. Men det finns även en baksida. Risken finns att medicinska ingrepp blir mänskliga övergrepp, att vi går för långt i medicinsk behandling, säger han.
Vad vill patienten
Som ledamot av Statens Medicinetiska råd brottas Daniel Brattgård ständigt med frågor om liv och död. Är det rätt att avbryta behandling? Att förkorta lidandet för en dödssjuk? Eller rentav att hjälpa den som vill dö?
- Det viktigaste är att ta reda på vad patienten själv vill. Vi måste veta vilken glädje en svårt skadad människa har av den hjälp och vård vi kan ge.
Daniel Brattgård betonar att sjukvården måste göra allt i det akuta skedet, vid exempelvis en olycka. Först inne på sjukhuset går det att på allvar bedöma patientens tillstånd, ställa diagnos och ge en prognos.
- Sedan är det läkarnas sak att fatta de slutliga besluten, där framförallt patientens egen inställning är vägledande. Om man inte kan få fram patientens åsikt är de anhörigas uppfattning viktig. Men en familj ska aldrig behöva ta beslut om att avsluta en nära anhörigs liv, säger han.
