”Kära Göteborgare, hösten är här vilket innebär lövhalka”.
Så börjar ett uppmärksammat Facebookinlägg från spårvagnsföraren Annika Ström.
Med sitt inlägg hoppas Annika att människor ska få sig en tankeställare och förhoppningen är att folk ska ändra sitt beteende i spårvagnstrafiken.
– Jag har inte hunnit läsa alla kommentarer men folk har varit positiva och jag hoppas att jag når fram lite grann. Jag tror inte att problemet kommer försvinna helt, jag har ju inte storhetsvansinne. Men det är ju bra om någon får sig en tankeställare, säger Annika.
Löven kan leda till olyckor
Med sitt inlägg vill hon uppmärksamma resenärer på att med hösten kommer också lövhalkan. Det innebär att det blir svårare för spårvagnsförarna att bromsa vilket kan leda till förödande konsekvenser.
– Man tänker att löv inte gör någon större skillnad, men det gör det. Ibland släpper greppet helt och vagnen bara glider. Då får vi använda skenbromsen som bidrar till de tvära inbromsningarna. Men bromssträckan blir längre jämfört med om man hade bromsat på sommaren då underlaget är mestadels torrt på sommaren. Det kan leda till olyckor.
”Inte värt att bli påkörd”
För att undvika olyckor betonar hon i inlägget att inte man inte ska valsa ut framför spårvagnarna som väger mellan 40 och 50 ton. Ändå ser hon föräldrar med barn och barnvagnar gå mot rött.
– Det är viktigt att förstå att vi vill att passagerna skall komma fram i rimlig tid. Men att man bör undvika att springa rakt över spåren och särskilt när trafiksignal för fotgängare visar rött. Det är dumt att springa ut framför en vagn i rörelse. Det är inte värt att bli påkörd när nästa vagn kommer inom några minuter. Man måste ha i åtanke att vi som kör spårvagn, vi kan inte väja. Vi kan bara bromsa och nu under hösten är det en längre bromssträcka på grund av löven.
Annika berättar att hon själv varit med om olyckor som inte bara påverkar den som blir påkörd utan även henne som spårvagnsförare.
– Självklart är det hemskt för den som blir påkörd. Men jag tror inte att folk tänker på oss som kör och att det sitter en person därframme. Jag minns den gången när jag körde på någon. Det var väldigt mycket folk runt omkring. Jag rapporterade in korrekt som man ska. Sedan började jag gråta, skaka och blev upprörd. Det jobbigaste var när folk började fota. Då känner man sig ännu mer utsatt. Man mår väldigt dåligt efter en olycka och man ifrågasätter om man kunde gjort något bättre.
”En yrkesgrupp många ogillar”
I slutet av hennes inlägg skriver hon:
”Jag vet att vi är en yrkesgrupp som många ogillar men dom flesta av oss gör så gott vi kan. Precis som dom flesta i samhället”.
– Det handlar ju om att vi inte kan rå för om det är stopp och inte vänta på alla som kommer springandes då vi har en tidtabell att passa. Jag kan inte göra så mycket mer för att styra trafiksituationen och inte heller öppna dörrarna var som helst. Det kan leda till att folk blir arga och står och skriker och pekar finger för att vi inte väntar. Vi kan till exempel inte vänta på alla på centralstationen, då kan vi lika gärna parkera där och kommer aldrig där ifrån.
