Det doftar gammalt i Bredene lanthandel. Nästan som ett bortglömt förråd fyllt av kryddor. Brädorna i golvet är vältrampade och kassadiskens fåror vittnar om att många varor har utbytt ägare här. I taket hänger kastruller och trätofflor. Väggarna är täckta av välfyllda hyllor eller skyltar i plåt. Reklam från ”Arboga margarin”, ”Helsingborgs galoscher” och ”Lazarol och Lazarin förnämsta husapotek” lyser upp butikens insida i färgglada toner.
– Det är jag som satt upp de flesta. Morsan hade en del skyltar, men hon var inte så förtjust i dem. Det kunde ju komma tjuvar om det fanns skyltar som avslöjade att det var en affär här, säger Ingemar Johansson.
Precis så är det. Om det inte vore för skyltarna skulle det röda lilla huset med vita knutar kunna vara ett helt vanligt hus utanför Åsarp i Falköping kommun. I stället är det en lanthandel. En lanthandel med en twist. Butiken öppnade 1927 och stängde 50 år senare. Sedan dess har den stått där, precis som den var när affären bommade igen.
– Det är inte en spik som har slagits in sedan 1927 och ungefär 60-70 procent av innehållet är original. Det enda vi har gjort sedan morsan stängde är att öppna dörren, säger Ingemar Johansson.
Från affär till museum
Ingemar Johansson vrider på ett par burkar så att etiketten syns och berättar om hur butiken gick från affär till museum. Den drevs av Ingemars mor, Eva Johansson, fram till 1977 då hon tröttnade. Efter det spelade prokrastineringen en stor roll i övergången till museum.
– Av ren försumlighet så blev butiken inte tömd. Jag sa till mamma ibland att ”i dag ska vi röja ur affären”. ”Nej nej nej”, sa hon då ”inte i dag”. Hon sköt på det hela tiden, så det blev aldrig av. Och det är vi glada för nu.
Eva Johansson gick bort och 1987 bestämde sig paret Ingemar och Lillanna Johansson att butiken skulle bli ett museum – en form av tidskapsel från 1977. Idén föddes efter att frågorna smattrat om att få besöka affären. Paret öppnar nu dörren för den som ringer minst en timme i förväg och ber om att få titta in i lanthandeln.
Butiken ligger på den mejerigård som tillhört Ingemars familj sedan 1850-talet. Paret Johansson bor ett stenkast från butiken. Om man vill ta sig tillbaka i tiden för en stund kommer de med raska steg och öppnar dörren till affären.
Nostalgi som grund
Hembygdsföreningar, pensionärernas riksorganisation och andra grupper med minnen från äldre dagar – eller personer i övre tonåren, som Ingemar Johansson beskriver dem – kommer ofta på besök.
– Det är nostalgi som är grunden och det upplever många äldre som kommer hit. ”Oj, det känner jag igen”, ”sådan hade mamma” och ”den köpte alltid mormor”. Det får man alltid höra när folk kommer på besök.
Han beskriver sig själv som samlare och nostalgiker av stora mått, och han håller hårt i sin samling. Ofta får han frågor från besökare om han kan tänka sig att sälja sina gamla artiklar som placerats ut i butiken. Svaret är alltid nej.
– En gång kom det en gäng från Holland som ville köpa alltihop. De gav ett bra pris, men jag ville inte sälja. Det här är ju min hobby, säger Ingemar Johansson.
LÄS MER:Därför står en 17 meter hög gubbe vid E6 utanför Varberg
LÄS MER:Loppislistan: Nio härliga fyndställen i Göteborgsområdet
