GP:s granskning av dödsskotten på Öckerö ifrågasätter inte att poliserna juridiskt sett kan ha upplevt att det fanns en nödvärnssituation. Granskningen handlar om det frustrerande missförhållandet att ingen ordentligt har utrett vad som verkligen hände när en tvåbarnsfar dödades av polisen.
Dödsskjutningen av Eric Torell i augusti 2018 ledde till att poliserna som sköt helt friades från misstankarna att ha använt övervåld, trots att de använde 25 skott för att stoppa en 20-åring med Downs syndrom och autism. Efter en noggrann utredning ansågs det rimligt att polismännen inte kunde förstå att föremålet i Eric Torells hand var en leksakspistol. De inblandade polismännen har därefter kunnat arbeta vidare, förvissade om att samhället prövat att de förvaltat sitt våldsmonopol på ett ansvarsfullt sätt. Den sortens beslut har en avgörande betydelse för vår tilltro till rättssystemet.
Ibland pratar vi om att saker är som på bio. Men på bio förhörs poliser som tvingas skjuta ihjäl människor, av kollegor som ställer hårda och obekväma frågor.
När det gäller skjutningen på Öckerö så är sanningen att vi inte ens med säkerhet kan slå fast vem som sköt de dödande skotten. Ingen har ansett att det varit tillräckligt viktigt att ta reda på.
Två polismän har sagt att de skjutit två skott var. Alltså fyra skott. Men bara två skott har träffat Gustav. Båda var dödande. Sköts ytterligare skott, missade de grovt. Kulorna har varken eftersökts eller hittats. Bara två tomhylsor återfanns på platsen för dödsskjutningen. Någon noggrannare undersökning än så gjordes aldrig.
Pistolen eller pistolerna som skall ha använts undersöktes aldrig.
Poliserna som säger sig ha skjutit förhördes inte.
Åklagaren som lade ned förundersökningen tyckte inte att det behövdes. Beslutet grundade han bland annat på de rapporter poliserna själva skrev efter skjutningen. Rapporter som de, trots åklagarorder om motsatsen, skrev efter att ha kunnat prata sig samman om vad de varit med om.
Detta är grunden till att GP två år efter dödsskjutningen anser att den behöver granskas vidare. Det är uppenbart att så mycket gjordes fel när dokumentationen om vad som hänt skulle säkras.
Ibland pratar vi om att saker är som på bio. Men på bio förhörs poliser som tvingas skjuta ihjäl människor, av kollegor som ställer hårda och obekväma frågor.
De senaste 30 åren har 45 personer skjutits ihjäl av polis i Sverige. Det är många, men inte fler än att man kan förvänta sig ordentliga undersökningar efter varje dödsskjutning.
De senaste 30 åren har 45 personer skjutits ihjäl av polis i Sverige. Det är många, men inte fler än att man kan förvänta sig ordentliga undersökningar efter varje dödsskjutning.
I det här ärendet finns, oavsett vad som sagts eller inte sagts i förhör, ett avgörande bevis för hur skjutningen kan ha gått till. En polishelikopter filmade händelsen.
Men till skillnad från i fjol när polisens insatsstyrka sköt en 56-årig man i Alingsås så vägrar man nu lämna ut den videon. Trots att den innehåller en problematisk inzoomning som gör att skytten och mannen som skjuts till döds inte syns i samma bildsekvens har den aldrig, åtminstone inte enligt förundersökningen, kontrollerats tekniskt för att styrka att den är fri från manipulation.
I Alingsåsfallet hade 56-åringen skjutit ett 40-tal skott mot polis när han skadesköts av polisen. Insatsen uppfattades som fullt rimlig och videon spreds direkt till västsvenska medier. Öppenheten och informationen som förmedlades gjorde att allmänhetens tilltro till att våldsmonopolet använts på rätt sätt stärktes.
Reportrarna Sophia Djiobaridis och Josephine Freje har under förbehåll om att inte filma eller kopiera fått se videon från Öckerö. Det har också en av Sveriges mest erfarna kriminaltekniker och poliser, Sonny Björk, fått göra. Deras vittnesmål har vi på GP sedan använt för att göra en rekonstruktion av händelseförloppet.
I momentet när Gustav hoppar ut från fönstret i sitt garage har han en yxa i sin hand och han träffas bara någon sekund senare av pilarna från en elpistol. Därefter ser våra reportrar och Sonny Björk enbart att Gustav rör sig bort från polisen.
Gustav skjuts med skott i sidan och i ryggen. Bilden av poliserna som därefter närmar sig Gustavs kropp från sidan ställer frågor om kvaliteten i polisutredningen och åklagarens beslut.
Om en polis attackerats rakt framifrån av en man med höjd yxa – som både insatspoliserna och överåklagaren hävdat – hur kan då denna polis närma sig kroppen från något annat håll än framifrån?
Den frågan har inte ställts till någon av dem som säger sig ha skjutit.
De har aldrig förhörts.
