Det finns någon närmast rörande över att Nyamko Sabuni blev partiledare för att delar av Liberalerna betraktade Erik Ullenhag som ett trist och förutsägbart val. De ville ha lite mer klös, mod och tydlighet.
Så har det inte precis blivit. Istället är det nästan så att man – ett och ett halvt år in i partiledarskapet – undrar när Nyamko Sabuni ska tillträda.
Kanske för att hon känner sig bakbunden av januariavtalet, som hon helst hade velat vara utan. Men det är svårt att veta säkert. Sabuni har hittills inte velat tala om hur hon ser på Liberalernas roll i svensk politik.
Inte glasklart
Men i en intervju med TT under söndagen närmar hon sig faktiskt ämnet. Budskapet är inte direkt glasklart. Istället smyger hon in lagom kryptiska formuleringar som ”Jag tror inte man ska förvänta sig att det ska uppstå någon typ av januaripartier 2.0”.
Hon tycker visserligen att det ”på det stora hela” gått bra. Men samtidigt att konstellationen är ”problematisk”.
Det kan låta vansinnigt men dessa irrgångar av om och men är faktiskt det närmaste vi kommit ett besked hittills.
”Har noll respekt för Sabunis januari-visslande. Lämna då om det är så jobbigt att ta ansvar för laget och hålla rasister på armlängds avstånd”, skriver den liberale ledarskribenten Csaba Bene Perlenberg på Twitter.
Har noll respekt för Sabunis januari-visslande. Lämna då om det är så jobbigt att ta ansvar för landet och hålla rasister på armlängds avstånd. https://t.co/CpUaQevw7V
— perlenberg (@cbperlenberg) December 27, 2020
När Anna Kinberg Batra öppnade för att samtala med Sverigedemokraterna ledde det till ett fallande opinionssiffror och att hon tvingades avgå. Efterhand har dock M:s och KD:s väljare vant sig vid tanken på att en öppen dörr till SD är den enda möjligheten att få inflytande.
En annan sak för L
SOM-institutets illustrationer över var i det politiska landskapet väljarna befinner sig visar numera att M-KD-SD ligger i en egen gruppering inte så värst långt ifrån varandra.
För Liberalerna är steget mycket längre.
Partiet drar åt två håll. För en grupp är den borgerliga identiteten så viktig att det tar emot något enormt att stödja en S-ledd regering. För andra är tanken att befinna sig i närheten av SD rent motbjudande – alltså det som ledarskribenten Perlenberg ger uttryck för. Och så sent som i valrörelsen 2018 pekade dåvarande partiledaren Jan Björklund ut SD som Liberalernas huvudfiende och ett parti som är emot allt en liberal står för.
Samtidigt har trycket från partifolk ute i landet ökat: de kräver ett besked om hur ledningen ser på riktningen.
Hur man än gör kommer man att få kritik och det är förstås precis därför som Nyamko Sabuni testar sina tankar inför TT, istället för till exempel en kvällstidning som hade dragit upp det på ett annat sätt. Av samma anledning väljer hon formuleringar som att det inte kan vara L:s uppgift att isolera SD – istället för att resonera i termer som att man kan bli beroende av deras stöd. Det gäller att lindra smällen och få det hela att verka odramatiskt.
Första steget över
Man kan nog ta för givet att partiledningen noga kommer att utvärdera hur det här utspelet landar. Hur många tappar vi? Vinner? När kan vi ta nästa steg?
Det var ju trots allt så att en stor grupp inom partiet var emot januariavtalet och att stötta Stefan Löfven som statsminister – och det var de som lotsade fram Nyamko Sabuni till partiledarposten.
Mot den bakgrunden är det svårt att se utspelet i TT-intervjun som något annat än det första steget över till Kristersson-sidan. Kanske det rent av kan leda till att Nyamko Sabuni kan vara tydlig med vad hon står för en vacker dag.
Vad det gör med ett redan splittrat och sargat parti är en annan sak.
